2012-05-08: Vive la France!

Yo-Yo Ma och Paul Simon har det gemensamt att de är män, har närmat sig någon sorts ”världsmusik” från varsitt håll samt tilldelats årets Polarpris. Detta har väckt ont blod hos somliga, som t.ex. menar att en kvinna, Brian Wilson eller en kille som heter Gustavsson från Åmotsfors borde fått priset istället. Själv tycker jag inte det viktiga ska vara att vinna. Inte heller att delta, nu när jag tänker efter. Men jag välkomnar varje chans att ge Magma en fräsch air av dagsaktualitet, och spelar dem därför bägge två.

Vi gratulerar även Frankrike till maktskiftet. Därav detta programs omisskännligt galliska prägel — från renässans via chanson till avant-rock och new wave. Les Monegasques och S.E.M. Studios har det gemensamt att de producerats av Frankrikes egen hybrid av Joe Meek och Kim Fowley: Jean-Pierre Massiera. Övergången från 1600-talskompositören Henri Dumont till Gainsbourg gav mig, helt ärligt, kalla kårar längs ryggraden. Att spanskt rödvin inmundigades under inspelningen, får betraktas som en lapsus. Men det smakar ju lika. Jag är ingen finsmakare, ej heller vill jag bli. Jag är ingen skrytmåns, men tvenne saker har jag gjort riktigt bra i mitt liv: min dotter och Magma.

Nå, Frankrike var det. Av svensk borgerlig massmedia har vi visserligen fått lära oss, att François Hollandes löften om skattehöjningar för rika, Tobin-skatt och vidlyftiga offentliga utgifter är ungefär lika förkastliga som Sarkozys alltmer skamlösa flörtar med högerextremisterna. Samma massmedia gillar att uppröras över somliga vänsterpartisters svårighet att välja mellan Bush och Castro; jag oroar mig lite för vilket de själva skulle välja av V och SD.

Nu värmer vi upp med favoritbilden av Jean-Pierre Massiera i repris:

… och då var vi redo för själva programmet:

Spellista

• Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] Habil-Sayagy (In Habil’s Style)
• Evariste – La révolution
• Mother Mallard’s Portable Masterpiece Co. [1970-1973] Music
• Les Monegasques [Midnight Massiera - The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] Psychose
• Raymond Scott [Manhattan Research, Inc.] The Wing Thing
• S.E.M. Studios [Midnight Massiera - The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] Ivresse Des Profondeurs
• Hesperion XX [Moyen Age & Renaissance - Jordi Savall avec La Capella Reial De Catalunya] Guillaume Dufay – Messe de ”l’Homme arme” : Sanctus
• Brigitte Fontaine [Comme à la radio] Comme à la radio
• Andre Isoir – Sophie Landy [Meslanges] DUMONT – Quand l’esprit accable
• Serge Gainsbourg [Je Suis Venu Te Dire Que Je M'en Vais - Vol 6 1972/1973/1975] La Decadanse
• The Click [Electric Psychedelic Sitar Headswirlers Vol. 6] Many Times Jimbo
• The Flower Power [Beyond The Calico Wall] Mt Olympus
• The Fugs – Crystal liaison
• Herbert Payne [Flashbacks #1: Drug Songs] Smoke Clouds
• Kai Gullmar [Schlagerkavalkaden 1 - Fram för svenska toner] Kära hjärtanes, Amanda
• Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] ”Blue Little Flower” (Chinese Traditional)
• Doggerel Bank [Silver Faces] The Chairman
• Sam Amidon [I See the Sign] Pretty Fair Damsel
• Bernard Szajner [So Young But So Cold: Underground French Music 1977 - 1983] Welcome (to death row)
• Champion Jack Dupree [Flashbacks #1: Drug Songs] Junker’s Blues
• Ulver [Wars Of The Roses] Providence
• Paul Simon [Anthology] Slip Slidin” Away
• Yves Montand [The Early Recordings] Mathilda

Bonusmaterial

Fugs på besök i Sverige 1968 (inte 1966, som överföraren anser), med svensktextade låtar därtill! This is dedicated to transcendental meditation and the Maharishi Mahesh freak-puke. This is a song about the great psychedelic, galactic bun-frenzy … eller vad han nu säger, Ed Sanders. Beatpoesi, yippieism, zen och dada, från en tid innan den ovårdade, provokative rockpoeten blev ännu en pose i mängden.

Del 2. I tonåren hade jag absolut inte kunnat förstå hur provokativa Fugs faktiskt måste ha varit — jag som lyssnade på liksminkade herrar som skrek om kyrkbränningar och stanken av kristet blod. Det krävdes åratal av korvstoppning med allt från Beatles till det obskyraste argentiska garageband för att någotsånär kunna sätta sig in i zeitgeisten. Om jag kisar och koncentrerar sig intensivt, kan jag nästan föreställa sig hur det kan ha känts att se detta på 60-talet.

All you E-tuna fascists bound to lose

Magma är bestört över att behöva se dessa scener utspelas i sin födelsestad. Flaskkastande nazister, skrålande ”Sverige åt svenskarna” som om 1993 aldrig tagit slut. Nazister som burit in minst tre backar tomglas och — enligt osäker uppgift — träpåkar på en demonstration, synbarligen utan att polisen fattat misstanke. Nazister som uppenbarligen bara väntat på en ursäkt för att få gå lös på motdemonstranterna. Ja, jag kallar Svenskarnas parti för nazister, emedan de blott är en lätt omsminkad variant av det gamla Nationalsocialistisk front (NSF). Och i det här klippet visar de verkligen sitt rätta ansikte. Vårda det ömt.

Nej, inte ansiktet alltså. Slå hellre sönder det.

Jag är en fridsam och fredsälskande människa, som ägnat dagen åt att gå runt i ett strålande soligt Stockholm som medlemsvärvare åt SAC. Jag avskyr all våldsromantisk och tycker i princip inte att politik ska bedrivas i affekt. Man kan inte lita på sig själv under passionernas herravälde. Jag kallar mig gärna frihetlig socialist, men är kluven till ohierarkiska organisationer — för där det inte finns någon formell hierarki, brukar det alltid finnas en informell, och informella makthavare är ofta de jävligaste och mest svårbekämpade av alla, eftersom de inte inser sin egen makt. Så detta med politik är inte helt enkelt.

Men E-tunas motdemonstranter har mitt fulla stöd. Man kan inte kompromissa med nazismen. Den är inte vilken ideologi som helst, den är inte en av de tankeriktningar som vi må tycka illa om, men måste behandla med hänsyn och respekt — den är en politisk smittohärd som måste stoppas. För vi ska inte inbilla oss, att dess anhängare är intresserade av att visa många av oss hänsyn och respekt. Den är irrationalism och primitivt hat, och bör bekämpas på alla plan. Våld bör förstås undvikas in i det längsta — dels för att ingen människa har valt sitt liv och därmed sina åsikter, men även av taktiska skäl, d.v.s. för att undvika att nazisterna får vatten på sin kvarn. Men å andra sidan — hade det verkligen varit en illgärning att sätta en kula i skallen på Hitler 1933? Vem, förutom nazisterna själva, skulle inte idag betrakta antifascistiska motdemonstranter på 20-talet, våldsbenägna eller ej, som demokratins och anständighetens förkämpar? (Obs, ej retoriska frågor — jag undrar verkligen.)

Slutligen, till ev. högerextremister bland läsarna: nej, alla era motdemonstranter är inte ”kommunister”, och alla kommunister är inte stalinister. V.g. hitta något nytt att tjafsa om, eller ännu hellre — tjafsa inte alls. Men fortsätt gärna lyssna till Magma, på det att de internationella magmanesiska vibrationerna skola omvända er. För exempel denna japanska gatu-klezmer, som antagligen är den bästa versionen någonsin av den gångna dagens ledmotiv framför alla (även förekommande i senaste programmet):

Skrivet om det inträffade: E-tunakuriren 1, E-tunakuriren 2, DN, SvD, Aftonbladet.

2012-04-24: Första maj, välkommen

I tisdags blev det en sådan där dubbelmacka igen. Radiofest för alla E-tunabor, med sammanlagt två och en halv timma FM-kringkastad Robert-ledd musikradio på en kväll. Jag talar förstås om det Kalejdoskop i P2, som det ju fortfarande går att ta del av.

Ta del ska ni även göra av Magma — denna gång med slagsida åt första maj-temat. Eller vad sägs om Internationalen i tre radikalt olika varianter, en Joe Hill-tolkning av Lucas Stark, ett stycke svängig amerikansk marxistpropaganda och en prekariat-bluegrass med Spinning Jennies?

(För den som skulle vara helt omåttligt intresserad av mina politiska idéer, hade jag en text införd i Fria tidningen häromveckan: Arbete som fetisch. Det kan även vara värt att notera, att DN:s Hanne Kjöller tycks ha kommit ut som förespråkare för arbetstidsförkortning.)

Men nu: upp till lyssning och kamp!

Spellista

• Spike Jones and His City Slickers [Musical Depreciation: Original Recordings 1942-1950] Holiday for Strings
• M A Numminen [Den eviga årgången] Wovon man nicht sprechen kann
• Bruce Haack [The Electric Lucifer] Electric To Me Turn (Alternate Version)
• Lata Mangeshkar & Manna Dey [The Golden Voices of Bollywood, Vol 5: Bollywood Duets] Jahan Main Jaati Hoon
• Sigh [Hail Horror Hail] 12 Souls
• Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] Variation 14
• Prince Rama [Shadow Temple] Raghapati
• Özdemir Erdoğan ve Orkestrası [Love, Peace & Poetry: Turkish Psychedelic Music] Uzun İnce Bir Yoldayım
• Soul Flower Mononoke Summit – Internationalen
• Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] The Dig It Variation
• Ananda Shankar [Ananda Shankar] Sagar (The Ocean)
• Spinning Jennies [Det våras för Werther] Flexibel
• Red Shadow (The Economics Rock & Roll Band) [Live at the Panacea Hilton] Understanding Marx
• The Deller Consort [Music of Henry Purcell. CD 3: Dido and Aeneas] Our next motion (Sorceress)
• Alfred Deller, Leonhardt Baroque Ensemble, Gustav Leonhardt [Music of Henry Purcell. CD 2: Music of Purcell] The Faerie Queen – Secrecie’s Song
• Lucas Stark [Strejk i paradiset -- Lucas Stark sjunger Joe Hill] Halleluja, gå och driv
• Dun [Eros] L’epice
• Marilyn Mazur [Celestial Circle] Color Sprinkle
• Emil Richards & the Microtonal Blues Band [Journey to Bliss] Journey to Bliss — Part I
• Coc Briaval Quartet – Internationalen
• Blind Willie McTell – Warm it up to me
• Canadian Brass – Tuba Tiger Rag
• New People’s Army (Filippinerna) – Internationalen

Här är de skojiga farbröderna i Canadian Brass, som en hyllning till Internationella tubadagen 4 maj:

Halvannan vargtimme i P2

Dags att damma av den här gamla logotypen än en gång:

Skulle inte Kalejdoskop kunna spela något av Ulver, tyckte en lyssnare. Jovars, tyckte redaktionen så, och vips åtog jag mig uppdraget att färdigställa ett program med musik av dessa norska f.d. black metal-vargar. Det sänds ikväll, d.v.s. tisdag 24 april, klockan 22:30 till midnatt. Läs allt om ”et, och lyssna i efterhand, här!

2012-04-10: Beaver shot!

En kulen afton i det dunkla förflutna — närmare bestämt i torsdags — begåvo sig tre tappra hen till utskänkningslokalen Strand i södra Stockholm, fullastade med fonogram av diverse art och format, för att förnöja det därstädes församlade klientelet med musikalisk förning under epitetet Klubb Kalejdoskop. I denna trojka ingick även undertecknad.

Ja! — Magma har begått officiell DJ-debut. Mina bidrag var inte ägnade att förvåna någon trogen lyssnare av programmet, utan täckte in många av de välkända magmanesiska hörnstenarna: psykedelia, psykotronica, sunkadelica, turkisk progrock, grekisk b-funk, kristen barnmusik, hårdsvängig jazz, vokala oljud m.m. Att jag inte hann varsko lyssnarna berodde på att jag fick hoppa in med väldigt kort varsel — men om Gud vill och skorna håller, blir det kanske tillfälle igen någon gång i framtiden.

För att ingen ska sväva i tvivel om huruvida tilldragelsen över huvud ägt rum, bifogas denna fotografi som bevismaterial:

Nå — nu hade vi ju ett program att avhandla också.

Den magmanesiska kvinnomånaden (se här och här) är ett avslutat kapitel, och jag tänkte gripa mig an uppgiften att ge några av de skivor som inströmmat till redaktionen vederbörligt utrymme. Det handlar om Ant-Bees neopsykedeliska retro-avantrock, Anders Nilsson i både doom-and-gloomig sologitarrtappning och som del av mer lössläppt kreativt jazzkapell samt Icoro, vars musik jag under sändning fann mig karaktäriserande som ”Jean-Jacques Perrey möter Genesis P-Orridge och Jean Michel Jarre vid Lars Hollmers köksbord” — jag vet inte om det är en rättvisande beskrivning, men den är menad som en komplimang. Längre skrivna utläggningar om dessa skivor kommer, men bara inte just nu …

Vad övrigt är: tysk anarkoprogg, japansk extrempsykedelia, zeuhl, kontratenorer, strippklubbsrock från 60-talet m.m. Men nu vill ni väl höra programmet:

Och så spellistan:

• Ant-Bee [Electronic Church Muzik] Psalm 23 / Hallelujah / The Wrath – Part One
• Emil Richards [Stones] Diamond (April)
• Dorothy Ashby [Finders Keepers] Joyful grass and grape
• Floh De Cologne [Fliessbandbabys Beat-Show LP] Mädchen, mach die Beine breit
• The Periscopes [Las Vegas Grind Vol. 1] Beaver Shot
• Anders Nilsson’s AORTA Ensemble [S/T] Soundfear
• Apryl Fool [Love, Peace & Poetry: Japanese Psychedelic Music] The Lost Mother Land Pt. I
• Art Bears [Hopes And Fears] All Hail
• Dün [Eros] Acoustic Fremen
• Elpida [B-Music: Drive In, Turn On, Freak Out] He Will Come, He Will Come
• Icoro [Mass Quality Music] Mass Quality Music (Intro) / Behave I / Rain I
• Už Jsme Doma [Rybí Tuk] Mlha
• Anders Nilsson [Night Guitar] Ax to grind / Nocturne
• Le Fly Pan Am [N'écoutez Pas] Vos Rêves Revers
• Alvin Dahn – Don’t Throw Your Dreams Away
• Alfred Deller, Walter Bergman [Music of Henry Purcell. CD1: Homage to Henry Purcell] Bonduca (1695), Z. 574 – Bonduca’s Song ”Oh! lead me to some peaceful gloom”
• The Shaggs [Philosophy of the World] Things I Wonder

PS. P3 Dokumentär skildrar tidernas underbaraste konstbluff: den med Andy Warhols Brillo-lådor. Här skrev jag om saken, och varför jag älskar den så mycket.

2012-03-27: ”Min mun är en köttig massa av rött”

Jag ligger med karlar och väser ”din djävul”
Min självständighet är en högklackad stövel

Mitt uppe i den officiella magmanesiska kvinnomånaden (se förra programmet), nåddes jag av tips om Fillie Lyckows LP från 1976, som för övrigt finns på Spotify. Alla som begripit det allra minsta om Magma förstår, att en sång som heter Psykedelisk tango och handlar om en blaserad, sexuellt utlevande primadonna, får nackhåren att resa sig på denne programledare av pur förväntan. Och vilken låt sedan! Vilken magnifik prick över i för ett kvinnoseparatistiskt Magma!

Dock måtte detta i bli så prickbemängt, att det ser ut som om det blivit kulsprutebeskjutet. För kult- och sunkadelica-klientelet är detta program ett veritabelt partaj. Bara se på spellistan! Kambodja-pop, John Waters-skådisar, hemkörd rymdjazz, nakna badnymfer, finlandssvenska Beatles-uttolkare och gapiga hemmafruar. Alltihop interfolierat med några av våra största rockpoeter och avantgardister.

På outsiderjazzens vingar bortom månen -- the only way to travel!

(För nytillkomna lyssnare behöver det kanske förtydligas, att syftet med detta frosseri i tondövhet, inkompetens och allsköns avvikelser inte är att göra narr av kvinnors musikalitet. Magma är, bland mycket annat, ett forum för flugighetens främjande och bisarreriets bevarande, besatt av äkta kärlek till det excentriska. Se min gamla text om begreppet ”kult”.)

Talar till kidsen på Allers vis.

Apropå Mrs Miller. På ett övertydligt och nästan lite läbbigt vis hårdmarknadsförde man henne som den arketypiska äppelpajbakande, rundnätta hemmafrun, som bara råkat trilla in i show business med en röst värd att dö för att slippa höra. Hon skulle på så vis vara motsatsen till den mystiska, exotiska inkaprinsessan, oktavernas härskarinna Yma Sumac, om vilken det förstås gick rykten om att hon i själva verket var en vanlig hemmafru vid namn Amy Camus (get it?). Ja, musikbranschen är förvisso full av geschäft, och man vet snart varken ut eller in. Jag lanserar härmed hypotesen att Mrs Miller i själva verket var en albinodrottning från en huvudjägarstam på Nya Guinea, och att hennes egentliga namn var Srm Rellim.

Och så får jag väl lov att påminna om Anna-Lisa Ingemansons framträdande i Bättre sett än aldrig.

Spellista

• Ros Sereysothea [Cambodian Rocks] Jam 10 Kai Thiet ”Wait 10 More Months”
• Sunforest [Sound Of Sunforest] Bonny River
• Mrs Miller [Mrs Miller's Greatest Hits] Let’s hang on
• Fillie Lyckow [I spegeln: Fillie Lyckow tolkar gladsorgsna visor av Marja Entrich] Psykedelisk tango
• Edith Massey [The Rhino Brothers present the world's worst records!] Big girls don’t cry
• Pina y Sus Estrellas [Back to Peru - The Most Complete Compilation of Peruvian Underground 64-74] Los Extraños
• Lucia Pamela [Into Outer Space With Lucia Pamela] Flip Flop Fly
• Laila Kinnunen – En helt vanlig dag
• Nico [The End] You forgot to answer
• Patti Smith [Horses] Birdland
• Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Mien
• Saturday’s Photograph [Fading Yellow Vol. 3: 22 Shiny Jewels of US Pop-Sike & Other Delights] Gentle Lovin” San Francisco Man
• She Trinity [Psychedelic Archaeology Volume 2] Climb That Tree
• The Carter Family [Anthology Of American Folk Music (Edited By Harry Smith)] Single Girl, Married Girl
• Anna-Lisa Ingemanson – Stockholm, Nordens Venedig
• Leena Skoog – Svaret på Rosen
• Ikue Mori [Hex Kitchen] Woke Up Aghast
• The Shaggs [Songs in the Key of Z Vol. 1] Philosophy of the World

Bättre sett än aldrig

Det känns väl lite sådär att bryta den officiella magmanesiska kvinnomånaden för ett stycke gubbsjuka från den gamla, onda tiden. Men hav tålamod, och ni skola förstå. Detta är nämligen så stort, att en nattstånden kvinnosyn bör få passera. Dessutom passar det väl, att på sankt Patriks dag uppmärksamma vår störste fejk-irländare, den sjuka humorns grand old man Lasse O’Månsson?

Det rör sig om hans och Bengan Wittströms makalösa tv-show Bättre sett än aldrig från 1974. Kanske det bisarraste som sänts i svensk tv — och nu även på Youtube.

(Märk hur jag helt kongenialt lånat titeln till det här blågginlägget; det var ändå snart två år sedan programmet publicerades å Tuben. Men jag upptäckte det först nu, efter att återkommande gånger genom åren suktande ha läst om något mytomspunnet tv-program där en vitsminkad Anna-Lisa Ingemanson ska ha uppträtt. Så döm om min upphetsning, då jag äntligen fick se härligheten.)

Här är en länk till en spellista med programmet i sin helhet. Men låt oss, för skojs skull, plocka russinen ur kakan också:

Kanske den bästa introduktionen någonsin. De tvenne programledarna flyr omedelbart scenen och ersätts för resten av programmet av varsin bandspelare. Hasse Alfredsson, Lee Hazlewood (som ser ut att med rätta undra vad i helvete han gör där), Sylvia Vrethammar och Thore Skogman defilerar utan ett ord, för att aldrig mer synas till! Resten av programmet är en veritabel kultfrossa utan dess like i svensk nöjeshistoria. Hur man samlat ihop detta pärlband av sunkadeliska artister vete gudarna.

Harry Rydell, mannen med landets sämsta taktkänsla och bästa scensminkning, sjunger en visa om att han sjunger.

Andrapriset för bästa sminkning går till Anna-Lisa Ingemansons lätt uppdaterade 1700-talslook. Den försilvrade ridpiskan är pricken över i. Märk hur hon råkar sparka till sin pudel vid 2:41.

Tyvärr vispas inget faktiskt potatismos i detta nummer. Det är också det proffsigaste framträdandet av dem alla, även om konkurrensen förstås är tämligen klen. Ändå är det något med Roland Nilsson, som kommer hjärtan att smälta. Jag tror det är att han är till förväxling lik valfri charmigt töntig gubbe av Per Fritzell. Kombinationen av sångrösten, den Buttericks-mässiga scenkostymen och det oerhört anspända framförandet är helt oemotståndlig.

Herregud! Ingvar från Trelleborg, med tangorabatt, paljettbemängda kavajslag, kornblå skor och illgrön sidenskjorta, gör EN ENTRÉ ATT DÖ FÖR. Därefter äger han scenen i tre svettiga, intensiva minuter, med krumsprång, skönsång och akrobatkonster! Herrejävlar! Min nioåriga dotter gjorde bättre hjulningar efter två timmar på cirkusskola. Fan vet om hon inte är bättre på engelska också. Kort sagt: det är underbart!

2012-03-13: Mars, den magmanesiska kvinnomånaden

Att mars är en magmanesisk månad hörs ju nästan på namnet, om man kisar lite med öronen. Att det var en magmanesisk kvinnomånad, var det kanske färre som visste. Men så är det.

Musikens värld har genom historien varit helt absurt mansdominerad. Den är det förstås fortfarande, även om könsbarriärerna sakta har börjat luckras upp under de senaste decennierna. En logisk följd härav är att den mesta bra musik som skrivits och spelats in, har gjorts så av män. Ett folkbildande kultmagasin, med kvalitet och originalitet som främsta ledstjärnor, blir således gärna mansdominerat. Inte på grund av ett undervärderande av kvinnors skapande, utan som en följd av den svåra underrepresentationen på utbudssidan.

Men, som den ökände filosofen Magmo Marx sade: Magmas roll skall icke blott vara att beskriva musikvärlden, utan att förändra den.

Eftersom jag blev så beklämd av mitt eget sätt att uppmärksamma kvinnodagen men ändå spela musik nästan enbart av män, bestämde jag att nästa program banne mig skulle bli kvinnoseparatistiskt (med undantag för programledaren och Arthur Brown, som i vanlig ordning skriker igång programmet; det har dessvärre inte blivit av att spela in någon kvinna som gastar att hon är ”the goddess of hellfire” …). All musik skulle vara skriven och/eller framförd av kvinnor. Endast i lysande undantagsfall (läs: Nahid Akhtar) kunde en ensam sångerska framför en förmodat mansdominerad orkester godtas.

Sagt och gjort. Lyss till det första Magmat befolkat enbart av kvinnliga nördar, dårar och genier! Bär det som den sista droppen vatten! Ta dess existens och utsökta kvalitet som ett kvitto på den mänskliga kreativitetens universalitet, och dess karaktär av undantag som en påminnelse om kvinnans underordning. Hör dessutom programledaren ta bladet från munnen och yppa förbjudna sanningar om en viss sönderdaltad folkgrupp. Och glöm inte att om kvinnan vägrade ta emot mannens säd i sextio år, skulle Magma dö ut!

Någon gång ska jag utveckla mina tankar om kvotering. Jag tror de går ut på att kvotering av ändliga resurser är reservationslöst försvarbart endast om det kan göras troligt att personer i den inkvoterade gruppen har varit förfördelade just i kraft av sin grupptillhörighet. I annat fall är kanske synliggörande-strategier à la Rättviseförmedlingen att föredra. Men just här är det inte fråga om att någon tillåts ta plats på någon annans bekostnad. Programmet rymmer visserligen bara en timma åt gången, men Magma kommer ju att hålla på för evigt.

En oacceptabel mängd bra musik fick inte plats, varför den magmanesiska politbyrån avgjorde att även nästa program, vilket sänds 27 mars, skulle vigas åt spinnsidan. Detta är bakgrunden till att mars utsågs till den magmanesiska kvinnomånaden.

Spellista

• Lise-Lotte Norelius [In sea] Bleed
• Alice Coltrane with Strings [The Music of Alice Coltrane: Astral Meditations] Galaxy Around Oldumare
• Festival [Come, arrow, come!] Fair and True
• Anita Livstrand [Music in Sweden 7] Didjeridoo-kulning
• Kali Bahlu [Takes the forest children on a journey of cosmic remembrance] Cosmic remembrance
• Rituals of the Drukpa Order from Thimphu and Punakha [Tibetan Buddhits rites from the monasteries of Bhutan] Rite to cure disease, chanted by nuns
• Ikue Mori [Myrninerest] Espresso Bongo
• Sofia Gubaidulina [Johannes-Passion] Intermedium
• Gloria Balsam [The Rhino Brothers present: The world's worst records vol. 1] Fluffy
• Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Sentence
• Nico [The marble index] Julius Ceasar (Memento Hodie)
• Maja S. K. Ratkje [River Mouth Echoes] Wintergarden
• The Space Lady [Out in Space] Born To Be Wild
• Congress-Woman Malinda Jackson Parker [Songs in the key of Z vol. 1]  Cousin Mosquito #1
• Gloria Coates [Works] Symfoni nr. 15, sats II
• Joanna Newsom [Have one on me] No provenance
• Marilyn Mazur [Elixir] Orientales
• Extradition [Hush] A water song
• Laurie Anderson [Mister Heartbreak] Blue lagoon
• Alva [Slattery for Ungdom] Sharch of Tearry
• Nazir Ali feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Society Girl
• Lal Waterson [Never the same: leave-taking from the British folk revival 1970-1977] Never the same
• Josephine Foster & the Supposed [All the Leaves Are Gone] All the Leaves Are Gone
• (Okänd) [Cambodian Rocks] (Spår 9)

Malinda Jackson Parker -- nobody's cousin!

Juholt på hjul!

SVT bjöd ikväll Chaplin-kortfilmen Chaplin på rullskridskor (The Rink), till min dotters såväl som min egen förtjusning. Ett härligt, lagom långt stycke slapstick, som åter tydliggör hur mycket som gick förlorat då man, nästan från ett år till nästa, mangrant gick över till ljudfilm. Man får väl hoppas att en dörr slagits upp till en större audiell mångfald inom filmen, sedan nu en stumfilm för andra gången någonsin kammat hem den förnämsta Oscarstatyetten; att man börjar få upp ögonen för pratfrånvarons värde annat än som en gimmick att plocka fram vart tjugonde år eller så.

But I digress. Huvudsaken var ju denna –

– uppvisar inte Eric Campbells rollfigur ovan en slående likhet med en svensk f.d. partiledare? Även den berömda yvigheten är på plats, om än i rent fysisk form.

Nu tycker jag ni ska se på filmen.

PS. Fick så dåligt samvete över att mitt senaste program, som ändå uppmärksammade kvinnodagen, nästan blev totalt mansdominerat, att jag beslöt att nästa program ska bli helt kvinnoseparatistiskt. Sent ska syndaren vakna.

2012-02-28: Kvinnodag nästan utan kvinnor, typiskt nog

Ranelid och Estelle må ursäkta, men när det samtidigt är Myggholkens dag och Internationella musarmsdagen, får de finna sig i att hamna i bakgrunden. Sällsynta dagen (29/2) är förstås också som klippt och skuren för ett rart program som Magma, där varje låt som spelas är sällsynt i minst en bemärkelse.

Internationella kvinnodagen (8/3) hade varit utmärkt att uppmärksamma med ett program med musik enbart av kvinnor. Tyvärr hade sådant krävt att jag tänkt på saken längre i förväg och planerat därefter. Detta förstås eftersom våra könsroller ordnat det så, att större delen av all musik har skrivits, framförts och spelats in av män. Manligt kön var och är dessvärre norm i Magma. Att jag inte planerade ett renodlat kvinnoprogram i tid, kan nog delvis skyllas på att 8/3 låg mer än en vecka framåt, men kanske också på min egen könstillhörighet.

Detta program blev sålunda i mångt och mycket den vanliga gubbhyllan, även om kvinnodagen figurerade i form av ett stycke raljerande från min sida, samt lite bakvänd propaganda i klassisk magmanesisk stil. Några påminnelser om feminismens existensberättigande. Så kanske man kan betrakta programmets mansdominans också, så slipper jag undan där.

Spellista

• Tony Scott [Music for zen meditation] Is not all one?/The murmuring sound of the mountain stream/A quivering leaf, ask the winds
• Soreng Santi [Radio Galaxia] Dub Fai Kui Gun
• Alan Sondheim [T'Other Little Tune] Varje
• Brian Eno [Another green world] In dark trees
• Yves Montand [The Early Recordings] Mathilda
• Le dogme des 6 jours [Le dogme des 6 jours] Passing strange
• Brian Eno [Another green world] The big ship
• Mark Century Corporation [For Women Only] For Women Only: Food #1
• Thelonious Monk [Criss-Cross] Don’t Blame Me
• Lloyd Chandler, Sodom, NC [High Atmosphere] A Conversation With Death
• The Bonzo Dog Band [The doughnut in Granny's greenhouse] We are normal
• Arthur Brown’s Kingdom Come [Journey] Time captives
• Ale Möller Band [Bodjal] Sandpolskan
• Emil Richards [Stones] Amethyst (February)
• The Bonzo Dog Doo-Dah Band [Gorilla] Jazz, disgusting hot, delicious cold
• Picking Up Girls Made Easy [Picking Up Girls Made Easy] The Women’s Clothing Store Pick-Up
• The Frantics [Las Vegas Grind Vol. 1] The Whip
• Gretli & Heidi [Gretli & Heidi] Gryning/Sanctus/Die Steinzeit
• Bobby Shannon – Women’s Liberation’s For The Birds
• Spirogyra [St. Radigunds] We Were A Happy Crew
• Spike Jones and His City Slickers [Musical Depreciation: Original Recordings 1942-1950] You Always Hurt the One You Love
• The Halos [The Rhino Brothers Present - The Worlds Worst Records Vol. 2] The Nag
• The Ant-Bee [Lunar Muzik] Return of the Titanic Overture
• Xhol Caravan [Electrip] All Green
• Lô Borges [Brazil Classics 1: Beleza Tropical] Equatorial
• Billy Elder [Fading Yellow Vol. 6: Another Rich Smorgasbord of Timeless US Pop-Sike & Other Delights] Don’t Take the Night Away
• Raymond Scott [Manhattan Research, Inc.] In The Hall Of The Mountain Queen