Magma är ett program som sänds kl. 22-23 onsdag udda veckor i Radio Eskilstuna 92,7 samt på webben. Här kringkastas främst musik av nördar, dårar och genier från 00-tal till 00-tal. Psykedeliskt, progressivt, experimentellt, udda, urspårat, töntigt, svängigt, ambitiöst, pretentiöst. Musik som vägrar finna sig till rätta i sakernas tillstånd.
Säga vad man vill om Bobby Beausoleil, men han har gjort betydligt mer imponerande musik än sin kompis och sektledare, Charles Manson. Inlåst i amerikanskt högsäkerhetsfängelse (där han fortfarande sitter) åstadkom han under slutet av 70-talet det mästerligt spöklika, instrumentala, halvelektroniska soundtracket till Kenneth Angers film Lucifer rising, varav vi får höra ett smakprov här.
Därpå följer en — om jag får säga det själv — osedvanligt inspirerad mix av introvert electronica, ny konstmusik, engelsk folkmusik, psychpop, avantprogg, turkadelica, sällsynt sälla syntar och den svängigaste, mest helylle, mest gudfruktiga Ned Flanders-rock’n’roll du någonsin hört.
Vi får också höra en antifascistisk visa av Jan Hammarlund, som han även framförde på den manifestation till Björn Söderbergs minne som jag var med och arrangerade i helgen (och som jag skyller den försenade publiceringen av detta program på). Såhär såg det ut förresten:
Såhär i semestertid är det ju svårt att slå på radion utan att mötas av tröttande repriser av det ena och det andra. Jag tänkte ta det ett steg till och reprisera mitt sommarprat från förra året, närmare bestämt mitt bidrag till Radio Eskilstunas programserie Sommargästen. Jag utlovar lyssning vida överlägsen såväl Niklas Zennströms tafatta, självförhärligande entreprenörsgoja som Anton Abeles lyxproblem, och med ett musikval som klår samtliga Sommar i P1 någonsin:
Spellista
Marvin, Welch & Farrar [Fading Yellow Vol. 5] Tiny Robin
Åke Uppman – Jag är en man
Love [Forever Changes] Maybe the People Would Be the Times or Between Clark and Hilldale
Dixon Brothers [Down in the Basement: Joe Buzzard’s Treasure Trove of Vintage 78s] The School House Fire
Barış Manço [Prog Is Not a Four Letter Word] Lambaya Puf De
Pixies [Doolittle] Wave of Mutilation
Spirogyra [St. Radigunds] The Future Won’t Be Long
Tafo feat. Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Karye Pyar
På självaste veganpizzadagen vill Magma, denna gång med draghjälp av det senaste tillskottet i staben, nämligen den långtida lyssnaren David Westius, dra en lans för den turkiska 60- och 70-talsmusiken, och lanserar därför begreppet turkadelica! Glöm inte var ni hörde det först, ty detta borde bli större än k-pop.
Vad är då turkadelica? Jag har, på platsannonsörerns vis, ställt upp några skallkrav och några meriterande faktorer.
Turkadelica skall:
komma från Turkiet
vara tydligt igenkännbar som rock, pop, beat, progg, jazz eller annat västerländskt och populärt, men med stark lokalfärg
sjungas (om sång förekommer) på turkiska eller möjligen engelska med tydlig brytning
vara från 60- eller 70-talet alt. ha tydliga rötter i den epoken
Vi ser gärna att turkadelica:
framförs på en blandning av elförstärkta rockinstrument och traditionella turkiska dito
inkorporerar turkiska rytmer och österländska skalor i rocksammanhang
innehåller handklapp (obs! får ej vara i baktakt)
sjungs i ett klagande tonfall
innehåller 70-talssyntar, gärna billiga sådana
Men — med risk för att låta som Ken Burns — först och främst ska det svänga! Och det vill jag påstå att det gör om denna timma fylld av turkisk Shaft-funk, turkisk bisarrojazz, turkisk progg, turkisk kampsportsmusik och turkiska Crystals-covers:
Spellista
Barış Manço [Prog Is Not a Four Letter Word] Lambaya Puf De
Özdemir Erdoğan ve Orkestrası [Love, Peace & Poetry – Turkish Psychedelic Music] Uzun Ince Bir Yoldayim
Edip Akbayram [Nedir Ne Degildir (Affetmem Seni)] Kahpe Felek
Mavi Işıklar [Mavi Işıklar] Kıskanıyorum
Halit Kakinç ve Dönüsüm – Taek-won-do
Selda [Selda] Yaz Gazeteci Yaz
Özdemir Erdoğan [B-Music – Drive In, Turn On, Freak Out] Karaoglan Almanya’da
Moğollar – Katip Arzuhalım Yaz Yare Böyle
Mustafa Özkent ve Orkestrası [Gençlik İle Elele] Lorke
Rana Alagöz [Altın Mikrofon – 1967-1968] Konya Kabağı
Cem Karaca [The Best Of Vol. 1] Namus Belası
Barış Manço [2023] Tavuklara Kışşşt De!
Bonusvideor!
Denne kittlande farlige mans förnamn uttalas tydligen ”Djem”, oavsett vad vi råkade säga i sändningen.
Stämsång var inte popsnörena Mavi Işıklars starkaste sida (se här ett ännu mer klargörande exempel), men de hade en underbart slyngelaktig energi och en sångare så söt att man vill äta upp honom.
Efter en period av förslappning efter kraftansträngningen med julkalender, förlängt jul-Magma och annat, är nu äntligen Magma tillbaka i gamla gängor.
Vilka de gängorna nu är. Med ett flöde av nya medprogramledare hoppas jag ju att Magma ska genomgå kameleontiska transformationer. Denna gång var jag dock åter solo i studion och passade på att hänge mig åt den s.k. seriösa musiken, som en sorts asketisk botgöring efter julprogrammets skamlösa frosseri i slisk och sunk. (Magma skulle dock inte vara Magma, om inte frijazzen, den nutida konstmusiken och den vitryska RIO:n interfolierades med en aldrig så liten dos psykedeliskaexcesser.)
Anders Nästén alias Icoro är fortfarande så oförtjänt okänd, att de första tre träffarna vid en googling på hans verk Mass quality music från 2011 är länkar till två Magma-sändningar. Därför kan det vara befogat att tjata lite extra om denna egensinniga, hembyggda kammar-industrial. Vi tassar in på den senaste laddningen Icoro-plattor, som bl.a. innehåller en sorts koncentrat av det något elefantsjuka förstlingsverket.
Lycka, frid, välstånd och respekt lovas den som regelbundet lyssnar till Magma och dessutom gör en massa andra saker som vi dock inte har tid att gå in på här och nu. För nu är det hög tid att …
PS. Magma söker dadaister av allehanda slag, som vill medverka i programmet på än så länge oklara villkor.
Spellista
Add N to (X) [Avant Hard] Barry 7’s Contraption
Amir ElSaffar [Two Rivers] Menba’ (Maqam Bayat)
Detektivbyrån [Wermland] Life/Universe
Alfred Deller, Walter Bergman [Music of Henry Purcell. CD1: Homage to Henry Purcell] King Arthur – Venus’s Song ‘Fairest Isle, all isles excelling’ (text: J. Dryden)
Los Mac’s [Love, Peace & Poetry: Latin American Psychedelic Music] El Evangelio de la Gente Sola
Philippe Manoury [Fragments pour un portrait/Partita I] Partita I: V
Scott Johnson [John Somebody] John Somebody: Involuntary Song #3
The Books [The Lemon of Pink] Take Time
Oliver Lake/Ntu [Freedom, Rhythm & Sound: Revolutionary Jazz and the Civil Rights Movement 1963-82] Africa
Cosmic Rock Show [Beyond The Calico Wall] Psiship
Piranhas [Midnight Massiera – The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] La Turbie Pirhanienne
Vijay Iyer [Tragicomic] I’m All Smiles
Icoro – Behave I [radio] / Rain I [radio]
Rational Diet [Rational Diet] I Refrained from Closing My Ears
Idag är det Nobeldagen, men vad viktigare är: det är exakt 34 år sedan Edward D. Wood, Jr, alias Ed Wood, dog. Det är svårt att i korthet redogöra för hans liv och gärning och den särskilda blandning av vision, originalitet och total inkompetens som präglade hans filmer. Inom b-kretsar med hög svansföring kanske han anses överskattad och mainstream, vad vet jag, men jag kan inte få nog av honom. Jag har t.o.m. hans tragiska mjukporrfilmer från sent 60-tal, den sedan länge utgångna biografin och ett par av hans oerhört udda kriminal-/sex-/transvestitromaner.
Jag älskar honom så mycket att jag tänkt göra ett eget Youtube-klipp av mina favoritdelar ur hans debutfilm, Glen or Glenda, men tekniken satte sig på tvären med bristfälliga codecs och hej & hå. Så ni får istället se någon annans potpurri av sekvenser ur denna självbiografiska historia om transvestism och transsexualitet anno 1953. Utan konkurrens den film jag sett flest gånger av alla:
Och följande hopklipp kommer åtminstone nära att antyda känslan av att se den välförtjänt berömda Plan 9 from outer space:
Kulturen flödar fram och åter. En malström av kultur. Blir du kulturell, lille vän? Känner ni er inte kulturella innan, ska ni jävlar i mig göra det efter denna hårdhänta kulturmassage. När gav du din hustru en kultur senast? Kom, och låt mig föra in kultur i ditt öra. Människan Kulturmaskinen: stoppa in mat och syre och ut kommer kultur.
Låt oss inleda med att stirra rakt in i den psykedeliska solen i form av Jackpots nästan parodiska frosseri i Beach Boys-körer och drogromantik (We’ll get high in Lincoln City, we don’t need no rules — we’ll get HIIIGH!). Sedan bär vägen via 60-talselectronica, världsjazz och italo-progg till pophistoriens kanske intressantaste brödrapar (nämnda Beach Boys räknas inte emedan de innehöll tre bröder), nämligen Sparks, som visar hur ett band faktiskt kan hålla ihop i över 40 år utan att trampa vatten.
Vi uppmärksammar Brels dödsdag och Lennons födelsedag. Jag var ett stort Lennon-fan i tonåren, men detta är första gången han spelas i Magma. Vi hör ett spår från 1974 års svårt underskattade Walls and bridges.
”The alchemist of pop” i Glenda Collins albumtitel syftar förstås på en homosexuell legendar inom den brittiska musikbranschen, som tog livet av sig 1967. Nej, jag syftar inte på Brian Epstein utan på Joe Meek, denne Storbritanniens förste independent-producent, denne briljante paranoiker, som var övertygad om att Decca spionerade på honom via mikrofoner under tapeten i den hemmastudio han fyllt till brädden med hembyggda effektmanicker dolda i svarta lådor. Det finns anledning att återkomma till honom.
Demon Fuzz var från Afrika, vilket tydligen upplevdes som nödvändigt att poängtera i marknadsföringen på 70-talet. Men Ekpe-masken kanske var lite over-the-top?
Spellista
Jackpots [Fading Yellow Volume 12] Lincoln City
TONTO’s Expanding Head Band [TONTO’s Expanding Head Band] Riversong
Mynta [Meetings in India] Absolute samba
Circus 2000 [An Escape from a Box] Hey Man
The World Heritage [Tropic of Cancer] The Earthly Paradise
Demon Fuzz [Afreaka!] Mercy (Variation N°1)
Stuart Ross and Joe Sargent [Silly Songs 1922 to 1934] Nellie The Nudist Queen
Ryan Teague [Coins & Crosses] Rounds
Sparks [Exotic Creatures of the Deep] Photoshop
Jacques Brel [Quinze ans d’amour] Mathilde
Emil Richards [Stones] Opal (October)
Silmaril [The Voyage of Icarus] October Road/Magnificat
Glenda Collins [The Alchemist of Pop: Home Made Hits and Rarities 1959-1966] I Lost My Heart at the Fairground
Festival [Come, Arrow, Come!] Return
Phoenix Trolley [Only in America vol 1] Three Part Invention (Too Many Trees In The Forest)
John Lennon [Walls and Bridges] Scared
Gunesh [Rishad Shafi Presents Gunesh] The Wind from the Gang River
The Deller Consort [Music of Henry Purcell] Our next motion (Sorceress)
Henry Cow [Leg End] Amygdala
George Deacon & Marion Ross [Anthems in Eden – A Midsummer Night’s Happenning] The Devonshire Farmer’s Daughter
Hösten kommer och Magma med den. Ny elektroakustisk konstmusik mixas med bisarr schlager, proto-syntpop, psykedelia, dragspelsdisco, hippiepastorer, ärkeamerikansk företagsrock och indiskt groove i en timma av vad jag helt oblygt skulle vilja kalla ”ljudkonst”.
Tack vare vissa beslut inom P2:s ledning, börjar Magma bli alltmer ensamt i klubben för kreativa och äventyrliga svenska musikprogram. Jag skulle kunna tacka och ta emot, men sådan ogin småaktighet ligger såklart inte för mig. Jag uppmuntrar däremot, än en gång, alla att skriva på namninsamlingen för bevarad mångfald i P2.
Men först blir det förstås till att lyssna på programmet!
(Jag inser, att programmets skildring av min cykelsemester [lugn — den tar inte så lång tid] får den att framstå som en väl melankolisk upplevelse. Så var dock inte fallet; det var fem underbara dygn. Åtminstone framstår de så i efterhand, men så är det väl med livet — backspegeln insveper allt i ett romantiskt skimmer.
Över huvud verkar jag ha en tendens till att måla mina personliga förehavanden i överdrivet svarta färger, vilket förstås har den trevliga bieffekten att det ställer mig på tvärs mot min Facebook-skrävlande samtid. Låt mig därför även dementera ev. rykten som kan ha uppstått med anledning av mitt sommarprogram, rörande mina erfarenheter av lågstadiet. Det var i själva verket den bästa tiden i mitt liv.)
Spellista
Mushroom [Naked, Stoned & Stabbed] All The Guitar Players Around Sean Smith Say He’s Got It Coming, But He Gets It While He Can
Ännu en sommar är snart tilländalupen. Den har glittrat i porlande bäckar och forsat i smutsiga rännstenar. Och själv har jag varit så upptagen av cykelsemester, Urkult och sommarstuguvistelse, att jag inte hunnit uppmärksamma magmosfären på mitt sommarprogram.
Cykelsemestervy från de sörmländska nejderna.
Jovisst — även jag kan stolt räkna mig till den illustra skara, som blivit engagerad för sommarprat i radio. Närmare bestämt i Radio Eskilstuna. Det blev, som sig bör, ett mycket mer talträngt och något mindre musikaliskt äventyrligt program än Magmalyssnarna är vana vid, men musikvalet torde kännas ganska bekant. Talade gjorde jag om manlighet, klassmedvetenhet, grunge, musik och annat, självklart på ett mycket spirituellt och lärt maner. Det är värt minst en genomlyssning!
Och här kan man lyssna. Men för att ni inte ska känna er alltför bortkomna, får ni en sådan här länk också:
… och en sådan här lista:
Spellista
Marvin, Welch & Farrar [Fading Yellow Vol. 5] Tiny Robin
Åke Uppman – Jag är en man
Love [Forever Changes] Maybe the People Would Be the Times or Between Clark and Hilldale
Dixon Brothers [Down in the Basement: Joe Buzzard’s Treasure Trove of Vintage 78s] The School House Fire
Barış Manço [Prog Is Not a Four Letter Word] Lambaya Puf De
Pixies [Doolittle] Wave of Mutilation
Spirogyra [St. Radigunds] The Future Won’t Be Long
Tafo feat. Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Karye Pyar
Yo-Yo Ma och Paul Simon har det gemensamt att de är män, har närmat sig någon sorts ”världsmusik” från varsitt håll samt tilldelats årets Polarpris. Detta har väckt ont blod hos somliga, som t.ex. menar att en kvinna, Brian Wilson eller en kille som heter Gustavsson från Åmotsfors borde fått priset istället. Själv tycker jag inte det viktiga ska vara att vinna. Inte heller att delta, nu när jag tänker efter. Men jag välkomnar varje chans att ge Magma en fräsch air av dagsaktualitet, och spelar dem därför bägge två.
Vi gratulerar även Frankrike till maktskiftet. Därav detta programs omisskännligt galliska prägel — från renässans via chanson till avant-rock och new wave. Les Monegasques och S.E.M. Studios har det gemensamt att de producerats av Frankrikes egen hybrid av Joe Meek och Kim Fowley: Jean-Pierre Massiera. Övergången från 1600-talskompositören Henri Dumont till Gainsbourg gav mig, helt ärligt, kalla kårar längs ryggraden. Att spanskt rödvin inmundigades under inspelningen, får betraktas som en lapsus. Men det smakar ju lika. Jag är ingen finsmakare, ej heller vill jag bli. Jag är ingen skrytmåns, men tvenne saker har jag gjort riktigt bra i mitt liv: min dotter och Magma.
Nå, Frankrike var det. Av svensk borgerlig massmedia har vi visserligen fått lära oss, att François Hollandes löften om skattehöjningar för rika, Tobin-skatt och vidlyftiga offentliga utgifter är ungefär lika förkastliga som Sarkozys alltmer skamlösa flörtar med högerextremisterna. Samma massmedia gillar att uppröras över somliga vänsterpartisters svårighet att välja mellan Bush och Castro; jag oroar mig lite för vilket de själva skulle välja av V och SD.
Nu värmer vi upp med favoritbilden av Jean-Pierre Massiera i repris:
… och då var vi redo för själva programmet:
Spellista
Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] Habil-Sayagy (In Habil’s Style)
Evariste – La révolution
Mother Mallard’s Portable Masterpiece Co. [1970-1973] Music
Les Monegasques [Midnight Massiera – The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] Psychose
Raymond Scott [Manhattan Research, Inc.] The Wing Thing
S.E.M. Studios [Midnight Massiera – The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] Ivresse Des Profondeurs
Hesperion XX [Moyen Age & Renaissance – Jordi Savall avec La Capella Reial De Catalunya] Guillaume Dufay – Messe de ‘l’Homme arme’ : Sanctus
Brigitte Fontaine [Comme à la radio] Comme à la radio
Andre Isoir – Sophie Landy [Meslanges] DUMONT – Quand l’esprit accable
Serge Gainsbourg [Je Suis Venu Te Dire Que Je M’en Vais – Vol 6 1972/1973/1975] La Decadanse
The Click [Electric Psychedelic Sitar Headswirlers Vol. 6] Many Times Jimbo
The Flower Power [Beyond The Calico Wall] Mt Olympus
The Fugs – Crystal liaison
Herbert Payne [Flashbacks #1: Drug Songs] Smoke Clouds
Kai Gullmar [Schlagerkavalkaden 1 – Fram för svenska toner] Kära hjärtanes, Amanda
Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] ‘Blue Little Flower’ (Chinese Traditional)
Doggerel Bank [Silver Faces] The Chairman
Sam Amidon [I See the Sign] Pretty Fair Damsel
Bernard Szajner [So Young But So Cold: Underground French Music 1977 – 1983] Welcome (to death row)
Champion Jack Dupree [Flashbacks #1: Drug Songs] Junker’s Blues
Ulver [Wars Of The Roses] Providence
Paul Simon [Anthology] Slip Slidin’ Away
Yves Montand [The Early Recordings] Mathilda
Bonusmaterial
Fugs på besök i Sverige 1968 (inte 1966, som överföraren anser), med svensktextade låtar därtill! This is dedicated to transcendental meditation and the Maharishi Mahesh freak-puke. This is a song about the great psychedelic, galactic bun-frenzy … eller vad han nu säger, Ed Sanders. Beatpoesi, yippieism, zen och dada, från en tid innan den ovårdade, provokative rockpoeten blev ännu en pose i mängden.
Del 2. I tonåren hade jag absolut inte kunnat förstå hur provokativa Fugs faktiskt måste ha varit — jag som lyssnade på liksminkade herrar som skrek om kyrkbränningar och stanken av kristet blod. Det krävdes åratal av korvstoppning med allt från Beatles till det obskyraste argentiska garageband för att någotsånär kunna sätta sig in i zeitgeisten. Om jag kisar och koncentrerar sig intensivt, kan jag nästan föreställa sig hur det kan ha känts att se detta på 60-talet.
Jag ligger med karlar och väser ”din djävul”
Min självständighet är en högklackad stövel
Mitt uppe i den officiella magmanesiska kvinnomånaden (se förra programmet), nåddes jag av tips om Fillie Lyckows LP från 1976, som för övrigt finns på Spotify. Alla som begripit det allra minsta om Magma förstår, att en sång som heter Psykedelisk tango och handlar om en blaserad, sexuellt utlevande primadonna, får nackhåren att resa sig på denne programledare av pur förväntan. Och vilken låt sedan! Vilken magnifik prick över i för ett kvinnoseparatistiskt Magma!
Dock måtte detta i bli så prickbemängt, att det ser ut som om det blivit kulsprutebeskjutet. För kult- och sunkadelica-klientelet är detta program ett veritabelt partaj. Bara se på spellistan! Kambodja-pop, John Waters-skådisar, hemkörd rymdjazz, nakna badnymfer, finlandssvenska Beatles-uttolkare och gapiga hemmafruar. Alltihop interfolierat med några av våra största rockpoeter och avantgardister.
På outsiderjazzens vingar bortom månen -- the only way to travel!
(För nytillkomna lyssnare behöver det kanske förtydligas, att syftet med detta frosseri i tondövhet, inkompetens och allsköns avvikelser inte är att göra narr av kvinnors musikalitet. Magma är, bland mycket annat, ett forum för flugighetens främjande och bisarreriets bevarande, besatt av äkta kärlek till det excentriska. Se min gamla text om begreppet ”kult”.)
Talar till kidsen på Allers vis.
Apropå Mrs Miller. På ett övertydligt och nästan lite läbbigt vis hårdmarknadsförde man henne som den arketypiska äppelpajbakande, rundnätta hemmafrun, som bara råkat trilla in i show business med en röst värd att dö för att slippa höra. Hon skulle på så vis vara motsatsen till den mystiska, exotiska inkaprinsessan, oktavernas härskarinna Yma Sumac, om vilken det förstås gick rykten om att hon i själva verket var en vanlig hemmafru vid namn Amy Camus (get it?). Ja, musikbranschen är förvisso full av geschäft, och man vet snart varken ut eller in. Jag lanserar härmed hypotesen att Mrs Miller i själva verket var en albinodrottning från en huvudjägarstam på Nya Guinea, och att hennes egentliga namn var Srm Rellim.
Och så får jag väl lov att påminna om Anna-Lisa Ingemansons framträdande i Bättre sett än aldrig.
Spellista
Ros Sereysothea [Cambodian Rocks] Jam 10 Kai Thiet ”Wait 10 More Months”
Sunforest [Sound Of Sunforest] Bonny River
Mrs Miller [Mrs Miller’s Greatest Hits] Let’s hang on
Magma är ett program som sedan 2006 sänds varannan onsdag (udda veckor) i Radio Eskilstuna på frekvens 92,7.
I improviserade, kaotiska mixar kringkastas här musik av nördar, dårar och genier från 00-tal till 00-tal. Psykedeliskt, psykotroniskt, progressivt, experimentellt, udda, urspårat, töntigt, svängigt, ambitiöst, pretentiöst. Musik som vägrar finna sig till rätta i sakernas tillstånd.
Magma görs av Robert Huselius, ibland med inhopp av olika medhjälpare som får sätta sin prägel på programmet. Då och då dyker det även upp någon sorts essä, kåseri eller recension av en gammal b-film.
Magma kan nås via mejl: robert(at)huseli(punkt)us. Magma tar också gärna emot lämpliga skivor för eterspelning samt recension i programmet och på Blåggen. Adresseras till Robert Huselius, Byälvsvägen 105, 128 47 BAGARMOSSEN.
Publicerat av Robert Huselius 
Magma i Radio Eskilstuna 92,7 