Magma är ett program som sänds kl. 22-23 onsdag udda veckor i Radio Eskilstuna 92,7 samt på webben. Här kringkastas främst musik av nördar, dårar och genier från 00-tal till 00-tal. Psykedeliskt, progressivt, experimentellt, udda, urspårat, töntigt, svängigt, ambitiöst, pretentiöst. Musik som vägrar finna sig till rätta i sakernas tillstånd.
Nej, Magma har tyvärr inte förärats någon plakett i Istanbuls gator — ännu. Men sent ska syndaren vakna.
Här, i den alldeles vanliga verkligheten, får ni dock ett icke alldeles pinfärskt Magma-program serverat, späckat med elektroniskt oljud, bluegrass, fransk avantprog och thailändska Black Sabbath-wannabes. Hör bara:
Och så ska Magma begå officiell DJ-debut! Ni som råkar befinna er i Stockholm lördag 12 april gör bäst i att bege er till Hornsgatan 104 framåt kvällen. Den som kommer fram till mig och ropar Köhntarkösz! får en valfri önskelåt i ett framtida program. Mer info här!
Minnesgoda Magma- och Kalejdoskop-lyssnare kanske minns den stockholmsbaserade improvisationskombon SOS Station. Främst kända är de för sitt sjutton minuters örhänge Skotten i skogen, som händelsevis spelades in i Nackareservatet. Därifrån var steget inte långt till mitt vardagsrum — närmare bestämt var det ett par hundra meter. Och så kommer det sig, att vi nu kan avlyssna något som aldrig gjorts förut: Magma med liveband!
Inspelning pågår; Dan West, programledaren och Håkan Wennström.
SOS Station består av Dan West, Felicia Nielsen, Gus Loxbo och Håkan Wennström på gitarr, ukulele, lattevisp, cymbaler, åskmuller, tefat, harmonium, den leksaksbrandstation som lånat ensemblen sitt namn m.m. Denna gång förstärks de av undertecknad på trummaskin, effektprocessor och synt. Elmer, sju månader, gjorde även ett mindre gästspel på joller. Resultatet blev, i sina bästa stunder, något av ”Iskra möter Angus MacLise i Fausts kollektiv”, om jag nu törs säga det själv:
Det kändes inte helt rätt att bryta efter en timma, varför programmet i sin nedladdningsversion är tolv minuter längre än vanligt. Tyvärr lider dessa sista tolv minuter av några luckor i SOS Station-materialet — luckor som kommer sig av att jag var tvungen att återskapa en del filer jag dumt nog råkade radera i arbetet. Jag har täckt upp dessa genom att dubblera och dra upp volymen på musiken från skivorna vi spelade till, så det finns inga avgrunder av tystnad och det otränade örat kanske inte märker någonting. Men i Magmas nya transparenta anda ville jag ändå upplysa om det.
Spellista (desto kortare!):
SOS Station feat. Robert Huselius & Elmer – Kontinuerlig radioimprovisation
Freak Scene [Psychedelic Psoul] Rose of Smiling Faces
Už jsme doma [Caves] Mariana
The Sound of Genesis – Journey to the Moon
Henry Lundy [Deep River of Song: Bahamas 1935: Chanteys and Anthems from Andros and Cat Island] Come Down, You Roses
Om man vill åka bort från överklasstillhållet Torekov är det begripligt. Dock kanske just Taksim-torget inte är det mest självklara semestermålet just nu, med all denna risk för att bli nedslagen, tårgasbeskjuten och högtrycksbesprutad av polis och sådär. På vissa delsträckor kanske man även blir tvungen att ta taksi — förlåt, taxi — på grund av bussförarstrejken. Men det är inget att hänga läpp för, deras kamp är vår kamp. Gäller förresten turkarna också.
Om man dock föredrar att sitta hemma och undra vart det blev av Magma för två veckor sedan, ska man inte behöva vara nyfiken länge. Jag glömde! Det har aldrig hänt förr och är förstås oerhört pinsamt. Det har emellertid sin snåriga och långsökta förklaring, som jag försöker reda ut här i programmet:
Som kompensation för min nonchalans, så … uhh … kommer här ett fulltankat program! Det gör det förstås annars också, men tänk lite extra på vilken ynnest det ändå är. Sinnesvidgande musikmixar och bisarrerier, gratis serverade direkt till din avlyssningsapparatur? Förströelse, folkbildning och provokation i ett enda hårt paket? Är detta framtiden! Nej — det är Magma, redan idag.
Denna gång blir det psykedelisk pop, ny avantprog, kaosjazz, turkadelica, vår gamle vän Icoro och lite till. Nästa gång blir det kanske något annat. Och gången efter det ska väl DU vara med i studion, käre lyssnare. Ja, jag syftar på just DIG. Magma söker ständigt efter nya medprogramledare, som kan styra in skeppet i oväntat piratguldsstinna havsvikar. Hör av sig vetja! Radiostationen till trots spelar jag in i Bagarmossen, Stockholm.
* Belly dancing may not actually turn your husband into a sultan.
Spellista
Bob Grimm [Psychedelic Pstones III: House of many windows] It never stays the same
5UU’s [Abandonship] Noah’s Flame
James Blackshaw [The Glass Bead Game] Arc
Icoro [Icoro-Zoo] Golgata I
Ananda Shankar [Snow Flower] Snow Flower
Jean Louis [Jean Louis] …
Christer Bothén Trio [Trioloz] For Mark R.
Icoro [Icoro-Zoo] Torekov
Ulver [A Quick Fix Of Melancholy] Vowels
Ryan Teague [Coins & Crosses] Fantasia for String Orchestra
Pussy [Psychedelic Pstones III: House of many windows] The open ground
Raymond Scott [Manhattan Research, Inc.] Space Mystery (Montage)
Ajda Pekkan [Turkish Freakout!] Iciyorum
Marilyn Mazur [Elixir] Talking Wind
Özel Türkbas [Turkish Freakout 2: Psych Folk 1970-1978] Özel’s Dance Routine
Le Fly Pan Am [N’écoutez Pas] …
Shorty Godwin [Good for What Ails You: Music of the Medicine Shows, 1926-1937] Jimbo Jambo Land
Esquivel [Cabaret Mañana] Harlem Nocturne
Elsa Popping and her Pixieland Band [Delirium in Hi-Fi] Jalousie
Ithaca [A Game For All Who Know] Journey II (A Game For All Who Know)
Estradasphere [Quadropus] King Krab Battle
The Trolley [Fading Yellow Vol. 3: 22 Shiny Jewels of US Pop-Sike & Other Delights] Toy Shop
”Madame Bovary — det är jag”, hävdade inte bara Henrik Berggren utan även Gustave Flaubert, som föddes 12 december 1821 och hade det argumentet på sin sida, att han faktiskt skrivit boken i fråga.
12 december 1939 dog Douglas Fairbanks d.ä., filmsnygging och karlakarl, gift med den sköna Mary Pickford. Liksom så många andra försvann de hastigt ur rampljuset då ljudfilmen kom, men under sin storhets tid var de kända som kungen och drottningen av Hollywood. Här ovan ser vi dem bägge anno 1919, Fairbanks längst till höger. (Den stilige yngligen vid bordet är förstås Charlie Chaplin.)
Låt oss därför frambesvärja en riktigt vit jul tillsammans med Coke Ennyday, Fairbanks måttlöst kokainglade privatdetektiv i Sherlock Holmes-parodin The mystery of the leaping fish från 1916:
PS. Magma säger tack och adjö till Ravi Shankar, som dog igår vid 92 års ålder efter en 73 år (!) lång scenkarriär. 1900-talets främste indiske musikambassadör har gått ur tiden:
Medprogramledare i detta Magma är ingen mindre än Martin Kristenson, mångkunnig populärkulturforskare känd från Kapten Stofil och NyhetsbyrånStupido. Ja, så känd är han att han förärats en egen Wikipedia-artikel.
Förra sändningen berörde Slovenien, denna Tjeckoslovakien. I tal och musik följer vi de röda trådarna bakåt, från den i dagarna 23-årsjubilerande sammetsrevolutionen via den i år 35 år fyllda medborgarrättsrörelsen Charta 77 till 1968 års Pragvår, varur landets oerhört märkvärdiga, sedermera hårt förföljda och underjordiska rock- och avantgarde-scen emanerade.
I spetsen för denna rörelse gick Plastic People of the Universe, som naturligtvis tog sitt namn från en låt av Mothers of Invention, men även var svårt influerade av The Fugs och The Velvet Underground — och att det fanns någon bakom järnridån som år 1968 ens kände dessa band till namnet är förstås häpnadsväckande nog i sig, men så är ju tjeckerna också ett märkligt kulturfolk.
Charta 77 uppstod som en direkt följd av att Plastic People-medlemmar fängslats för ”organiserat fridstörande”. En av dess ledande aktivister, poeten Václav Havel, försökte, strax efter att han tolv år senare blivit vald till Tjeckiens president, sluta cirkeln genom att utse sin vän Frank Zappa till regeringsrådgivare inom kultur — något som, pikant nog, USA:s administration satte stopp för. Men ideologisk påtryckning och repression har förstås aldrig varit förbehållet diktaturerna; som Reinfeldt sade, får vi inte hemfalla åt ”digitalt betraktelsesätt” …
Läs mer om Plastic People of the Universe och den tjeckoslovakiska underjordiska rockscenen här. Men vill ni höra den rafflande historien om hur Eva Pilarová anklagades av regimen för att ha urinerat från en balkong, får ni allt:
Då får ni även höra lite tysk zenprogg, twee-pop från Singapore, ett stycke Bollywood-synt och tre förnämliga smakprov ur Martins music hall-samling (som i just detta fall råkar smälta ihop med järnridåtemat) samt uppmärksamma Sven Lindbergs födelsedag och att Magmas födelseort Eskilstuna också är värt en melodi mitt i allt detta kosmopolitiska.
Spellista
The Plastic People of the Universe [Egon Bondy’s Happy Hearts Club Banned (1974-1975)] Dvacet
Jim Čert – The Crow
Dzyan [Dzyan] Emptiness
The Plastic People of the Universe [Egon Bondy’s Happy Hearts Club Banned (1974-1975)] Ranní ptáce
Buldožer [Rastemo (Single)] Svaki èovjek ima svoj blues
Linda Yong and the Silvertones [Singapore A-Go-Go Vol. 1] Congrats, Congrats
Grails [Doomsdayer’s Holiday] X-Contaminators
Eva Pilarová – Oliver Twist
Towa Carson, Peter Himmelstrand & Tjocka Släkten – Eskilstuna är värd en melodi
Iva Bittová – ?
Polar Bear [Peepers] Drunken pharoah
(Filmmusik) [India Vision] Title music (The burning train – 1979)
Ananda Shankar [Ananda Shankar And His Music] Back Home
Hösten kommer och Magma med den. Ny elektroakustisk konstmusik mixas med bisarr schlager, proto-syntpop, psykedelia, dragspelsdisco, hippiepastorer, ärkeamerikansk företagsrock och indiskt groove i en timma av vad jag helt oblygt skulle vilja kalla ”ljudkonst”.
Tack vare vissa beslut inom P2:s ledning, börjar Magma bli alltmer ensamt i klubben för kreativa och äventyrliga svenska musikprogram. Jag skulle kunna tacka och ta emot, men sådan ogin småaktighet ligger såklart inte för mig. Jag uppmuntrar däremot, än en gång, alla att skriva på namninsamlingen för bevarad mångfald i P2.
Men först blir det förstås till att lyssna på programmet!
(Jag inser, att programmets skildring av min cykelsemester [lugn — den tar inte så lång tid] får den att framstå som en väl melankolisk upplevelse. Så var dock inte fallet; det var fem underbara dygn. Åtminstone framstår de så i efterhand, men så är det väl med livet — backspegeln insveper allt i ett romantiskt skimmer.
Över huvud verkar jag ha en tendens till att måla mina personliga förehavanden i överdrivet svarta färger, vilket förstås har den trevliga bieffekten att det ställer mig på tvärs mot min Facebook-skrävlande samtid. Låt mig därför även dementera ev. rykten som kan ha uppstått med anledning av mitt sommarprogram, rörande mina erfarenheter av lågstadiet. Det var i själva verket den bästa tiden i mitt liv.)
Spellista
Mushroom [Naked, Stoned & Stabbed] All The Guitar Players Around Sean Smith Say He’s Got It Coming, But He Gets It While He Can
Man kliver ut och ögonen ljuschockas. Värme omsveper en och man går som i ett kisande töcken. Höstens tungblöta, bruna, förmultnande mylla har tuggats genom naturens stora återvinningscentral och förädlats till högfärdiga, promiskuösa försommarblommor som pustar ut söt parfym. Nästan så att man känner sig lika pånyttfödd och blommig själv. Pank och fågelfri. Säga vad man vill om Gösta Bohman, men att bo i plåtskjul och äta bananer känns inte som ett orimligt livsmål en sådan här stund.
Helst vill man ägna hela dagarna åt sådant här:
… men som vanligt ska ett program levereras, till båtnad för en kulturtörstande mänsklighet. Och här har vi det nu:
Programmet går delvis i indiskt tecken. Gubben Ravis musik ligger som en bordun under kakofonin och manar oss tillbaka till sans och balans. Tack, Bagis megaloppis, för LP-fyndet. Vi får även höra splitter nytt från Ransta Trädgård, mera vulgopop från rikspinuppan Leena Skoog samt några småobskyra amerikanska fältinspelningar.
Vilda blommornas dag (13 juni) uppmärksammas, som lämpligt är, med The Wilde Flowers — Canterbury-scenens själva urkälla, varur både Soft Machine och Caravan sprang. Deras musik lät ännu mest som ett fattigmans-Zombies, men historiens vingslag kan anas för den med känsliga öron.
Spellista
Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] Chi passa per’sta strada (Filippo Azzaiolo)
Al Di Meola World Sinfonia [Pursuit of Radical Rhapsody] Siberiana
Jan Lundgren [Jazz är farligt] Slängpolska efter Byss-Kalle
Canterbury Fair [Canterbury Fair] Winds of the Sky
Ravi Shankar [Music of India: Three Classical Rãgas] Rãga Jog
Alice Coltrane with Strings [The Music of Alice Coltrane: Astral Meditations] Galaxy Around Oldumare
Washington Brown & Group [Deep River of Song – Louisiana – Catch That Train and Testify!] Hallelujah (Lamb on the Altar)
Justin Vali [Rambala] Soratra masina
Emil Richards [Stones] Moonstone (June)
Eight unindentified girls [Deep River of Song: Alabama: From Lullabies to Blues] Hopali
Agincourt [Fly Away] Dawn
Ransta Trädgård [Låt bandet gå] Don Diegos hemlighet
Leena Skoog [Stora Schlagerboxen Vol. II] Oh, älskling — ta mig inte nu
Mahavishnu Orchestra [Birds of Fire] Miles Beyond
Sigh [Imaginary Sonicscape] Requiem – Nostalgia
The Deviants [Ptooff! & Disposable] Nothing Man
The Wilde Flowers [The Wilde Flowers] Memories
Saturday’s Photograph [Fading Yellow Vol. 3: 22 Shiny Jewels of US Pop-Sike & Other Delights] Summer Never Go Away
Makina Du Tempo [Brazilian Pebbles – Acid, Flowers And Fuzz Garage Psychedelia] A Terra Parou
I tisdags blev det en sådan där dubbelmacka igen. Radiofest för alla E-tunabor, med sammanlagt två och en halv timma FM-kringkastad Robert-ledd musikradio på en kväll. Jag talar förstås om det Kalejdoskop i P2, som det ju fortfarande går att ta del av.
Ta del ska ni även göra av Magma — denna gång med slagsida åt första maj-temat. Eller vad sägs om Internationalen i tre radikalt olika varianter, en Joe Hill-tolkning av Lucas Stark, ett stycke svängig amerikansk marxistpropaganda och en prekariat-bluegrass med Spinning Jennies?
(För den som skulle vara helt omåttligt intresserad av mina politiska idéer, hade jag en text införd i Fria tidningen häromveckan: Arbete som fetisch. Det kan även vara värt att notera, att DN:s Hanne Kjöller tycks ha kommit ut som förespråkare för arbetstidsförkortning.)
Men nu: upp till lyssning och kamp!
Spellista
Spike Jones and His City Slickers [Musical Depreciation: Original Recordings 1942-1950] Holiday for Strings
M A Numminen [Den eviga årgången] Wovon man nicht sprechen kann
Bruce Haack [The Electric Lucifer] Electric To Me Turn (Alternate Version)
Lata Mangeshkar & Manna Dey [The Golden Voices of Bollywood, Vol 5: Bollywood Duets] Jahan Main Jaati Hoon
Sigh [Hail Horror Hail] 12 Souls
Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] Variation 14
Prince Rama [Shadow Temple] Raghapati
Özdemir Erdoğan ve Orkestrası [Love, Peace & Poetry: Turkish Psychedelic Music] Uzun İnce Bir Yoldayım
Soul Flower Mononoke Summit – Internationalen
Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] The Dig It Variation
Ananda Shankar [Ananda Shankar] Sagar (The Ocean)
Spinning Jennies [Det våras för Werther] Flexibel
Red Shadow (The Economics Rock & Roll Band) [Live at the Panacea Hilton] Understanding Marx
The Deller Consort [Music of Henry Purcell. CD 3: Dido and Aeneas] Our next motion (Sorceress)
Alfred Deller, Leonhardt Baroque Ensemble, Gustav Leonhardt [Music of Henry Purcell. CD 2: Music of Purcell] The Faerie Queen – Secrecie’s Song
Lucas Stark [Strejk i paradiset — Lucas Stark sjunger Joe Hill] Halleluja, gå och driv
Dun [Eros] L’epice
Marilyn Mazur [Celestial Circle] Color Sprinkle
Emil Richards & the Microtonal Blues Band [Journey to Bliss] Journey to Bliss — Part I
Coc Briaval Quartet – Internationalen
Blind Willie McTell – Warm it up to me
Canadian Brass – Tuba Tiger Rag
New People’s Army (Filippinerna) – Internationalen
Här är de skojiga farbröderna i Canadian Brass, som en hyllning till Internationella tubadagen 4 maj:
Detta programs eterdebut kunde inte äga rum vid sin sedvanliga tisdagstid, detta p.g.a. lokalpolitiska beslut. Men ta det lugnt nu — Eskilstunas kommunfullmäktige har inte plockat upp Mubaraks stafettpinne och gått in för att censurera närradioprogram. Man har däremot den vanan att stundom låta sina sammankomster skvalpa skönt i radiovågorna, och då får annat stryka på foten. Detta Magma blev därför framsparkat till dagen därpå. Om det faktiskt sändes då, därom tvista de lärde. Men strunt i det nu — här har vi det i all sin strålglans!
SOS Station och deras vildmarksimprovisationsstycke genererar inte en enda träff på Google och är därigenom det allra obskyraste som någonsin spelats i detta forum. Men de har tagit kontakt med mig och skickat en cd som väl passar för ihopmixning med engelska körverk från 1500-talet och elektronisk filmmusik från 70-talets Sovjetunion. Att den dessutom är inspelad i Nackareservatet, femhundra meter från mitt hem, kommer förstås mitt lokalpatriotiska hjärta att svälla i bröstkorgen.
För övrigt blev detta ett ovanligt gulblått program. Hela nio av tjugo låtar räknar vårt bananformade land som sitt ursprung, plus en låt av en trolig svenskättling. Det var inte ett medvetet beslut, programmixningen sker till stor del improviserat och lever liksom sitt eget liv. Men lite har det förstås att göra med uppläsningen av andra och sista delen av Magmas kontrafaktiska julsaga Proggtomten och Skuldstormen.
Raymond Scott var en av dessa älskvärda udda fåglar, som tycks ha skrivit in sig i musikhistorien lite på måfå. Som storbandsledare blev han oavsiktligt förevigad i ljudspåret till massvis av klassiska tecknade filmer. När 50-talets reklamindustri krävde något radikalt som fångade lyssnarens uppmärksamhet, råkade han framställa den första elektronmusik som påminner om musik som vi känner den. Hans ambitioner att skapa musik för spädbarn gjorde honom till den förste ambient-kompositören. Ett musikaliskt exempel på serendipitet, om jag någonsin sett ett.
Hans Edler passade även på att pionjera den sjukligt glåmiga datornördlooken. Och ja, ordet "pionjera" finns (källa: SAOB).
Och här i Sverige, återigen, bosatte sig popsnöret Hans Edler runt decennieskiftet 60-/70-tal i Elektronmusikstudion, där han värkte fram tidernas första syntpopskiva, den något obekvämt betitlade Elektron Kukéso. En helt världsunik skapelse där han, till hjälpligt synkade analoga pip, brus och sinusvågor à la megadator, stämsjöng med sig själv lyrik på rena Ricky Bruch-nivån: Var är min stora charm, som jag ägde en gång? / Jag äger fyra byxor och en fluga så trång / Skorna dom är bruna och runda där fram / Och smacken den hänger fram. Som svensk musikinnovation möter denna skiva nog bara sitt motstycke i de ävenså härstädes avspelade Pärson Sound och förstås lp:n Ny-gammal kultis med Gnesta-Kalle ”and his Moogmen” — som jag faktiskt skrev en recension av för en hel barnaålder sedan. (Nu ser jag, i en kommentar, att man vill ålägga mig ansvaret för att skivan skenat i pris. Jag ber om ursäkt för min inflationsdrivande verkan.)
Spellista
Alexander Turnquist [Faint At The Loudest Hour] As The Sun Sets, We Think Of Days To Come…
Six Organs of Admittance [Luminous Night] River of Heaven
Ennio Morricone [B-Music: Drive In, Turn On, Freak Out] Guerra E Pace, Pollo E Brace
SOS Station – Skotten i skogen
The Tallis Scholars [The Tallis Scholars Sing Thomas Tallis] Spem in alium
Edward Artemiev [Solaris, The Mirror, Stalker – Music From The Motion Pictures] Solaris – Ocean
Yaphet Kotto – Have You Dug His Scene?
Pearls Before Swine [One Nation Underground] Ballad for an amber lady
Ustad Vilayat Khan [The Guru OST] The haunted palace
Kebnekajse [Music in Sweden 7: Alternative Instrumental Music] Barkbrödslåten
Pärson Sound [Pärson Sound] Blåslåten
Pärson Sound [Pärson Sound] India (slight return)
Bo Hansson [Music in Sweden 7: Alternative Instrumental Music] De svarta ryttarna/Flykten till vadstället
Göran Månsson och Roger Tallroth [Mon] Kubb funk!
Mockba Music [37 minuter i Stockholms City] Harry?
Olive Mess [Gramercy] Stefan, the shepherd boy
Raymond Scott – [Manhattan Research, Inc.] Lightworks
Raymond Scott – [Manhattan Research, Inc.] Limbo: The Organized Mind
Spellistan nedan bör tas med en skopa salt. Låt er inte luras av dess lineära intryck. Här smälter saker ihop, sjunker ned i mixen och dyker upp till ytan igen, avbryts innan de ens hunnit börja.
Herrar Donovan, Babbitt, Fripp, Eno, Ra och Satie fyller år i dagarna och hyllades därför vederbörligen. Den obefintliga könsfördelningen är svår att bortförklara, men beror troligen på en kombination av Wikipedias urval av födelsedagsbarn och min egen tidspressrelaterade nonchalans.
Milton Babbitt var en pionjär inom elektroakustisk komposition. Att han dessutom dog för bara drygt tre månader sedan, hade totalt gått mig förbi; så mycket större anledning att uppmärksamma honom i detta program. Stycket Philomel är framställt på RCA Mark II, ett kolossalt, påkostat schabrak till synt med ett tragiskt antihjälteöde. Från att ha legat i absolut framkant vid sin födelse 1957 — så pass att Igor Stravinskij rapporteras ha fått en hjärtinfarkt vid Babbitts entusiastiska lovord över dess kapacitet — blev den mycket snart omsprungen av betydligt snärtigare maskiner utrustade med både transistorer och klaviatur. På 70-talet blev den som en sista förnedring vandaliserad av inbrottstjuvar, varpå den lämnades åt sitt förfall.
T.K. Ramamoorthy är en groteskt produktiv indisk filmkompositör, som med skivan Fabulous notes & beats of the Indian Carnatic smälte samman klassisk tamilsk musik med jazz och hålligång till något som kanske kan liknas vid en sydindisk motsvarighet till Esquivels vrickade ungkarlslyemusik.
Den demonstration som agiteras för i sändningen, har förstås redan ägt rum. Dumt av mig att publicera såhär sent. Tror också att jag nämnde fel album som ursprung för de två Sun Ra-låtarna; rätt ska vara Art forms of dimensions tomorrow. En titel lika obegripligt luddig som musiken den betecknar.
Spellista
Donovan – Bert’s blues (1966)
Emil Richards – Emerald (May) (1966)
Milton Babbitt – Philomel (1964)
King Crimson – Lizard (1970)
Brian Eno – Three variations on the Canon in D Major by Johann Pachelbel (1975)
Sun Ra – Solar drums (1961-62)
Friend Sound – Love sketch (1969)
Erik Satie – Véritables préludes flasques (komp. 1912)
Sun Ra – Cluster of galaxies (1961-62)
Ant-Bee – The wrong at once (has gone) (1990)
Appletree Theatre – Nevertheless it was Italy (1967)
T.K. Ramamoorthy – Byag Maya Malava Gowla (1969)
Carlos Bica – Chão (2003)
Serge Gainsbourg – Baudelaire (1962)
SOLA – Yrsa requiem (2002)
Fruupp – Faced with Shekinah (1974)
Sunforest – Lady next door (1969)
Donovan – Celeste (1966)
Magmas programledare, berövad sin mikrofon, låter sig inte nedslås.
Magma är ett program som sedan 2006 sänds varannan onsdag (udda veckor) i Radio Eskilstuna på frekvens 92,7.
I improviserade, kaotiska mixar kringkastas här musik av nördar, dårar och genier från 00-tal till 00-tal. Psykedeliskt, psykotroniskt, progressivt, experimentellt, udda, urspårat, töntigt, svängigt, ambitiöst, pretentiöst. Musik som vägrar finna sig till rätta i sakernas tillstånd.
Magma görs av Robert Huselius, ibland med inhopp av olika medhjälpare som får sätta sin prägel på programmet. Då och då dyker det även upp någon sorts essä, kåseri eller recension av en gammal b-film.
Magma kan nås via mejl: robert(at)huseli(punkt)us. Magma tar också gärna emot lämpliga skivor för eterspelning samt recension i programmet och på Blåggen. Adresseras till Robert Huselius, Byälvsvägen 105, 128 47 BAGARMOSSEN.
Publicerat av Robert Huselius 
Magma i Radio Eskilstuna 92,7 