2014-01-29: Now she’s a little boy i Spain

1 februari 2014

27 januari inföll årsdagen för befrielsen av Auschwitz och därmed minnesdagen för förintelsens offer. Av detta skäl har programmet denna gång en viss tonvikt på romsk och judisk musik, även om Magma inte vore Magma om det inte blandades upp med allsköns annat i en otyglad kakofoni. Exempelvis dödscountry från 40-talet, elektronisk musik från Tarkovskij-filmer, outsidermusik och Neutral Milk Hotels smått bisarra men totalt uppriktiga och hjärtskärande kärleksförklaring till Anne Frank.

27 januari var också dagen då Pete Seeger dog vid 94 års ålder. Han var förstås känd för sina politiska sånger och ställningstaganden; hans 40- och 50-talsgrupp The Weavers höll dock låg politisk profil på grund av de våldsamt antikommunistiska stämningarna i dåtidens USA. Deras gärning, som inspirerade otaliga folkmusiker, var att de smälte samman svart och vit musik samt folkmusik från runtom i världen. Första låten i den underara kavalkaden ovan är, lämpligt nog, från början en hebreisk sång — men Ramel-fans känner den förstås under titeln Bråttom, bråttom, bråttom.

Spisa Magma från 2014-01-29

Spellista

  • The Weavers – Tzena Tzena Tzena
  • A Hawk and a Hacksaw [Cervantine] Mana Thelo Enan Andra
  • Stefan Klaverdal [Revelations] Revelation Pieces: A Home for Demons
  • DAAU [Tub Gurnard Goodness] The Guts
  • Lelo [Beyond Borders] Water Fall
  • Roy Brooks & The Artistic Truth [Freedom Rhythm & Sound – Revolutionary Jazz & The Civil Rights Movement 1963-82] Black Survival
  • Esa-Pekka Salonen [Deutsche Grammophon ReComposed by Jimi Tenor] Wing on Wing
  • Estradasphere [It’s understood] Planet Sparkle – Court Yard Battle 1
  • Six Organs of Admittance [Luminous Night] The Ballad Of Charley Harper
  • Kronos Quartet & Wu Man [Terry Riley: The Cusp of Magic] V. Emily and Alice
  • Volapük [Polyglöt] Valse chinoise
  • Bob Vido – Boo-Bah-Bah
  • Molly O’Day & the Cumberland Mountain Folks [Columbia Country Classics Vol. 1: The Golden Age] Poor Ellen Smith
  • Clogs [The Creatures in the Garden of Lady Walton] I Used to Do
  • Brother John Rydgren [Silhouette Segments] If You Want To Fly
  • Lars Hollmer [Viandra] Viandra
  • The MSR Singers [Only in America vol 2] I’m Just the Other Woman
  • Yes [Fragile] The Fish (Schindleria Praematurus)
  • DAAU [Domestic Wildlife] Domestic Wildlife
  • Eduard Artemiev [Solaris, The Mirror, Stalker] Solaris – Ocean
  • Neutral Milk Hotel [In the Aeroplane Over the Sea] Holland, 1945
  • Ensemble Dastan & Salar Aghili [The endless Ocean] Tasnif-e Shekayat-e del

Äsch, det får bli ett bonusklipp också. Donovan framför Three king fishers i Pete Seegers tv-program, och värden är mycket intresserad av Shawn Phillips sitar och vad 60-talets ungdom hittar på:

Annons

Magma [2009-04-07]

10 april 2009

Vad skola vi med vintern till?, undrar du. Jo, svarar jag, det är för att vi genom kontrasteffekt ska kunna njuta vårens fägring. Ty liksom de fattiga som bor i hyddor helt nära Taj Mahal knappast stiger upp varje dag och faller i lovsång över omgivningens skönhet, skulle sommaren vara bortkastad på oss om vi aldrig finge något att jämföra den med. Det som varar i evighet, förlorar sitt värde. Så gläds åt vårens ankomst, men också åt att de nu utsprickande löven en dag ska torka och falla. Eller, med Pippi Långstrumps ord för samma grundtanke: ”Nu tycker jag att ni ska gå hem, för om ni inte går hem kan ni inte komma hit igen – och det vore ju synd”.

Med detta sagt, kommer vi osökt över på vårt egentliga ämne, som ju är den senaste Magma-sändningen. Magma är inte Sveriges populäraste radioprogram, ej heller det bästa, men helt avgjort det mest magmanesiska. Denna gång fick vi lära oss hur Van Morrison bar sig åt för att krångla sig ur sitt skivkontrakt, samt varför man inte oftare hört Ravi Shankar sjunga.

Spisa Magma-sändning från 2009-04-07

Spellista

  • Animal Collective – Lion in a Coma (2009)
  • The West Coast Pop Art Experimental Band – A Child’s Guide to Good and Evil (1968)
  • Love Sculpture – Farandole (1970)
  • Kocani Orkestar – Sunet Oro (1997)
  • Jean-Claude Vannier – L’Enfant au Royaume des Mouches (1972)
  • Pajo – Foolish King (2006)
  • Van Morrison – Ring Worm (1968)
  • Peter Pan Orchestra & Chorus – Four Hygiene Songs
  • Hatfield and the North – Gigantic Land Crabs in Earth Takeover Bid (1974)
  • Coste Apetrea – Lösnäsor åt konstaplarna (1977)
  • The Idle Race – Imposters of Life’s Magazine (1967)
  • George Harrison, Dhani Harrison & Ravi Shankar – Ride Rajbun (1992)
  • The Lemon Drops – I Live in the Springtime (1967)
  • Fairfield Parlour – Emily (1970)

Magma [2008-04-08] Inget jävla mångkulturprogram

9 april 2008

Inte för att jag har något emot mångkultur, tvärtom. Titeln syftar på det i programmet påtalade faktum att även om jag spelar musik från både Turkiet, Makedonien och Argentina, gör jag det inte för att den är från Turkiet, Makedonien och Argentina, utan för att den rätt och slätt är bra och på ett eller annat sätt magmanesisk (d.v.s. hemmahörig i det virtuella kungariket Magma). Magma sysslar med andra ord inte med något förlöjligande, kulturbrackigt färgklick-kramande. Och detta är resultatet:

Spellista

  • The Monochrome Set – Love Zombies (1980)
  • The Electric Prunes – Sold to the Highest Bidder (1967)
  • Gökçen Kaynatan – Pencerenin Perdesini (1973)
  • Yoko Ono – Greenfield Morning I Pushed an Empty Baby Carriage All Over the City (1970)
  • Dagens Ungdom – I det tomma sessionsrummet. Studenten. Kanslierna. (1982)
  • Amon Düül II – Syntelman’s March of the Roaring Seventies (1971) / bob hund – Reinkarnerad exakt som förut (1996)
  • Kocani Orkestar – Edinaesetorca (1997)
  • Shooby Taylor, the Human Horn – Stout-Hearted Men
  • Almendra – Obertura (1970)
  • Jan Dukes de Grey – Sun Symphonica (1971) / Üç Hür-El – Gönül Sabreyle Sabreyle (1975)
  • Bigge Holm (Nonne Hall) & Sjömanspojkarna – Lilla Inga for till Singapore (1937)

Bonusmaterial

Outsidermusikern Shooby Taylor, känd från skivorna och boken Songs in the key of Z, gör sin grej på Apollo. Han inleder med att i sällsynt illa valda ord förklara sitt ”human horn”-koncept – ”I blow me” – och blir därefter rekordsnabbt utbuad av publiken och bortsjasad från scenen av en steppande pajasfigur. Vilket öde för en uppriktig konstnärssjäl.