Bevara mångfalden i P2!

Nu är det fara å färde för den musikaliska mångfalden i svensk radio. Jag skrev ihop följande manifest, som jag nu skickar ut tillsammans med en namninsamling — som jag förstås vill att alla skriver på och sprider!

OBS, förtydligande: Kanalchefen poängterar att andelen klassiskt/annat kommer att kvarstå. Möjligt att det blir så i minuter räknat. Vad som ändå tycks uppenbart, är att de personliga, initierade, djuplodande, egensinniga och ibland riktigt knepiga programmen ska frångås till förmån för ”flödesradio” (konkurrera med Spotify genom att bli mer som Spotify), med minskad mångfald och lägre kvalitet som ett brev på posten, samt att den klassiska musiken sannolikt får ensamrätt på de bästa sändningstiderna. Vi vill ha mer mångfald, och P2 är tyvärr på väg åt motsatt håll …!

I DN 11 juli framkom, att Sveriges Radios P2 under Elle-Kari Höjebergs ledning nästa år ska genomgå stora förändringar, som i korthet innebär att den äldre klassiska musiken får breda ut sig på alla andra genrers bekostnad. Unika program som Kalejdoskop, Eldorado, Felicia, Folke och Klingan, alla med kunniga och engagerade programledare, får stryka på foten.

Höjeberg motiverar detta med att majoriteten av P2-lyssnarna önskar höra ”något vackert klassiskt”. P2 ska alltså trampa runt i mittfåran och ”ge publiken vad den vill ha”. Trollflöjten och Beethovens femma för hela slanten. En kanal vikt åt europeiska 1800-talsherrar. Radio för den som vill koppla av till kvalitets-muzak.

Men Sveriges Radio är ett public service-företag, som inte i första hand bör stirra sig blint på lyssnarsiffror, utan stå för kulturell mångfald och tillhandahålla musik som de kommersiella kanalerna inte vill ta i med tång! Smal, knepig, unik, spännande musik som man kanske aldrig hört talas om annars.

Höjeberg försvarar sig med att den moderna utvecklingen, med strömmad musik o.dyl., har förändrat förutsättningarna för musikradion. Vi instämmer i detta, men drar rakt motsatt slutsats: just på grund av det enorma utbudet av musik via nätet, har vi inte längre samma behov av en radio som spelar musik som alla ändå känner till, utan snarare en radio där kunniga profiler som Kjell Alinge, Carin Kjellman och Lennart Wretlind plockar russinen ur kakan och får oss att upptäcka musik vi inte visste att vi ville ha!

P2 är idag svensk riksradios sista bastion för verklig musikalisk mångfald. Vi vill ha äventyrliga kulturkrockar och sann musikalisk upptäckarglädje! Vi har inget emot europeiska 1800-talsherrar, men vi vill att fler ska få chansen att upptäcka vilken oändlig värld av spännande musik det finns bortom allfarvägarna. Vi vill ha mer dubstep, strupsång, avantprog, minimalism, noise, bluegrass, visor, fado, psykedelia och bollywoodmusik i P2! Var ska allt detta annars sändas?

”I Magma”, vore förstås det uppenbara svaret på den sista frågan. Och det är klart, att jag med varm hand tar emot Kalejdoskops vilsekomna lyssnare, då det programmet av allt att döma går i graven. Men det finns som sagt annat än lyssnarsiffror här i världen …

Läs även Lars Anders Johansson, Sören Sommelius.

Men skriv först på, och sprid, namninsamlingen. Vi får väl se vart den kan leda.

Uppdatering: Kjell Alinge skriver i Sydsvenskan.

Uppdatering 2: Artikel på Meny.nu.

Annons

Halvannan vargtimme i P2

Dags att damma av den här gamla logotypen än en gång:

Skulle inte Kalejdoskop kunna spela något av Ulver, tyckte en lyssnare. Jovars, tyckte redaktionen så, och vips åtog jag mig uppdraget att färdigställa ett program med musik av dessa norska f.d. black metal-vargar. Det sänds ikväll, d.v.s. tisdag 24 april, klockan 22:30 till midnatt. Läs allt om ‘et, och lyssna i efterhand, här!

Porträtt av konstnären som gli

Jaha. Här låste man ute horderna av autografjägare och fåvitska jungfrur för att i stoisk självförnekelse värka fram ännu ett fett coolt program, som dottern skulle ha sagt (om än ej just om mitt program) — bara för att via Radio Eskilstunas obevekliga tablå få veta, att nästa Magma-sändning infaller först den 17:e. Otack är världens lön. Men nu kan jag åtminstone med rent samvete ägna kommande måndag åt att vältra mig i kvinnor, champagne och dotterns 500 bitars julklappspussel, istället för att låta min heder besudlas av något så pinsamt som arbete.

(Dottern fick även ett sällskapsspel, där man så snabbt som möjligt ska nämna ord inom en viss kategori och på en viss begynnelsebokstav. Påfallande ofta ville det ha oss att säga kroppsdelar på Q. Men det passar sig ju inte i barns sällskap.)

Den 17:e råkar också vara det datum, då jag ånyo äntrar P2:s katafalk. Kalejdoskop kl. 22:30 är det som gäller i vanlig ordning. Det blir experimentella gitarrhjältar från 80-talets New York för hela slanten.

Men till ämnet nu. Som ni väl förstått, finns här en outsinlig fatabur av konstnärliga uttryck att ösa ur, då Magma någon enstaka gång frusit inne och abstinensen behöver stillas. Om nu inte detta att frysa inne känns som en lockande utsikt denna tropiska vinter. (Varför har ingen uppfunnit den inverterade bastun förresten, för nyttjande under riktigt heta högsommardagar? Det vore en strålande chans till dubbelutnyttjande av frysrummen på snabbköpens lager, så länge dessa ligger precis invid badstranden, vilket de förstås endast undantagsvis gör. Men ändå! — man måste ju tänka utanför frysboxen.)

Hursomhelst, fataburen var det ju, och dess outtömlighet. Kanske har ni undrat, men inte vågat fråga, vilka mystiska skickelser som bragt detta program till liv? Ur vilka rottrådar Magma sugit sin näring? Tillåt mig, en folkbildningens ödmjuke tjänare, kasta en stråle ljus över omständigheterna.

Redan då jag i koltåldern gjorde innovationen ni ser ovan, och mina förstående föräldrar reagerade med att ta fram kameran — snarare än att slita mig från platsen i panik — kunde man ana, att ödet hade något eljest i beredskap. En nytänkande entreprenör i vardande.

En saga om apan, min första serieroman. Färdigställd vid c:a fyra års ålder, men i all min blygsamhet lät jag aldrig publicera den. En studie i alienation, förlösning, människans villkor och allt det där Kulturradion-tjafset. ”Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”, som Hjalmar Söderberg skrev — kan det uttryckas mer pregnant än här, genom Teddys neurotiska försök att muta till sig vänskap genom att överösa en total främling med bullar och matsäck? (Klick = större bild!)

Några år senare stod rabulisten i mig i fullaste prunk. Ovanstående prosastycke, ehuru författat av lågstadieelever, får betraktas som barnförbjudet för sin myckna obscenitets skull. Den sanna konstnärens förakt för all borgerlig konvenans är uppenbart. Nu fanns bara en väg att gå.

Ja, här ser ni, hur historien klarlägger det rådande. Även Magmas existens kan förklaras genom lagen om orsak och verkan. Och kanske har jag genom detta hjälpt er från att rasa samman i frossbrytningar i väntan på den 17:e. Tacka mig inte — kom ihåg mig i testamentet istället.

Bhutan — mer än bara ett kolväte

Stentung tibetansk ceremoniell musik, Velvet Undergrounds förste trummis och brittisk dark ambient. Vad kan de ha med varandra att göra?

De gemensamma nämnarna är 1) Bhutan; 2) att jag spelar dem ikväll (tisdag) i konkurrentkanalen P2. Närmare bestämt i Kalejdoskop, förstås. Väl mött!

Magma säljer sin själ …

… men dock ej till djävulen, utan bara till Sveriges Radio som vanligt. Några som schackrade med Hornper var som bekant Robert Johnson, Tommy Johnson och Niccolò Paganini (veterligen har ingen liknande legend någonsin spunnits kring hans självutnämnde lärjunge, Yngwie Malmsteen), men före dem alla: Faust.

Som av en händelse är också Faust — bandet alltså, inte legenden — själva ämnet för det Kalejdoskop jag nu tillverkat, som sänds imorgon (tisdag) klockan 22:30 i program 2. (Den tidsnödige kan förstås lyssna per webb en månad framåt.) Fausts första och tredje album avspelas, jag pratar lite, det är mysigt och fint och jag får 1 705 kronor efter skatt. Jag kallar programmet Från visa till slagborr på tio sekunder.

Så stöd din lokale radiomakare — lyssna och kommentera!

Magma gästar SR … och Ångermanland

Ursäkta. Min blåggfrånvaro beror på att jag är fullt upptagen med … semester! Vankelmodet har lagt sig, sommartempot infunnit sig och jag vill aldrig mer vara annat än ledig.

Skriver bara en rad, för att informera om att mitt Kalejdoskop-program från i höstas tydligen gått i repris och därför går att avlyssna per webb i nästan en månad framöver. Och apropos Kalejdoskop — sätt en röd bock i kalendern för kvällen den 23 augusti, då jag blivit blixtinkallad för att göra ett program av varianten Lång musik. Som ett scoop för er magmaneser, kan redan nu avslöjas att det kommer att kretsa kring Fausts första och tredje skiva.

Och imorgon bitti bär det av till detta evenemang igen:

Ja, Urkult alltså. Förra året var toppen, och jag hoppas den högt ärade spisarkretsen har den goda smaken att dyka upp på plats och dessutom presentera sig för mig. Jag kommer att stå hela lördagen som ”serveringsansvarig” i puben Rotvältan, och vill man känna igen mig kan man ta ledning av detta fotografi:

Magma våldgästar P2, del 3

Se, så fick jag skäl att plocka fram denna symbol igen. Ty det är ju så, att man från Sveriges Radios sida ånyo haft framsyntheten/dumdristigheten/förnuftet (välj själv) att släppa lös mig i de nationella etervågorna. Kalejdoskop i P2, ikväll 22:30 — alla som inte lyssnar är Lundell-fans!

Magma gästar P2!

Nå, på sätt och vis. Jag har nämligen totat ihop ett litet program, som kommer att sändas i Sveriges Radio program 2 om måndag 29/3 klockan 22:30. Det sorterar under programpunkten Kalejdoskop, och kommer troligen inte att lända trogna Magma-spisare till besvikelse!

Titta även på den presentationssida de fått upp om mig. På licensbetalarnas bekostnad får jag både spela flöjt, rekommendera plattor och klanka på medelklassen, och det händer min själ inte varje dag!

22:30 om måndag alltså, eller via webben under 30 dagar efteråt, precis som för Magma.

Uppdatering 27/3: En infosida tillägnad mitt program har dykt upp här.