Magma är dött – länge leve Magma?

Som en del kanske noterat, har det inte hänt något på Magma-fronten på mycket länge nu. Efter att ha gjort detta i åtta år, tappade jag liksom sugen. Hade ingen inspiration kvar. Det kändes som om jag gjorde samma program om och om igen.

Dessutom har responsen från Radio Eskilstuna varit helt obefintlig trots flera kontaktförsök från min sida, varför jag antar att man inte är överdrivet ivrig att ha mitt program kvar i tablån.

Så konceptet ”Magma i Radio Eskilstuna” är definitivt dött.

Dock vill jag hemskt gärna ta programmet vidare i någon annan form. Närmare bestämt i en mer frifräsande, nätbaserad form. Jag vill ogärna ta det superfåniga ordet ”podcast” i min mun, men okej, om ni tvingar mig så. Jag tänker mig ett format som kombinerar musikmixar på klassiskt Magma-manér med resonemang om musik, kultur och aktualiteter. Kanske samtal och musik kring ett givet tema.

Men då behöver jag en fast medskapare. Någon som inte bara är en sporadisk bisittare, utan är villig att en eller två gånger i månaden träffas för att bidra med upp till 50 % av detta ny-Magma. Någon som dessutom kan en del inom området och är bra på att prata spontant (gärna bättre än jag). Inspelning sker hemma hos mig, där det även bjuds fika och rusdrycker.

Belöningen blir folkets kärlek och tillfredsställelsen av att ha format det musik- och kulturforum Sverige inte har men så desperat behöver!

Hör av dig via kommentar nedan eller till robert(at)huseli(punkt)us så får vi se vad det går att hitta på.

Annons

Magma live i Kärrtorp 6/9!

Jag vet — det har varit tyst från Magma på sistone. Programmet har liksom tagit timeout tills jag får upp inspirationen igen och vet vart jag ska styra skutan framöver.

Men strunt i de tråkigheterna nu! På lördag 6/9 är det nämligen dags för Magma att kliva ut ur garderoben vardagsrummet och ut i den verkliga världen. Under gratisarrangemanget Festival för 17, som försiggår under hela dagen på Nytorps gärde mellan Björkhagen och Kärrtorp (jaja, i Stockholm), kommer Magmas psykedeliska roadshow från c:a 21:30 att fylla ett tält med turkadeliska och psykotroniska klanger, förhoppningsvis i samarbete med improvisatoriska gästartister. Ingen lyssnare torde bli besviken.

Festivalen i övrigt lovar en spännande mixtur av ny svensk jazz, pop, rock, tango, visa, bluegrass m.m., parat med namnkunniga debattörer. Så vad har ni för ursäkt för att inte komma egentligen? Väl mött där!

Facebook-evenemang

(Vem den där Robert ”Huzelius” är vete fan. Ska bli spännande.)

Sommartorka

De trogna har förstås noterat, att Magma blivit minst sagt styvmoderligt behandlat på sistone.

Sanningen att säga har jag inte lyckats kontakta Radio Eskilstuna, varför jag gissar att de tagit sommaruppehåll. Detta, tillsammans med en allmän känsla av att mest pliktskyldigt traska på i gamla hjulspår, gör att jag känner mig tvungen att tillbringa en liten tid i radioskugga och fundera på hur jag ska sparka liv i det här gamla programmet. Idéer mottages tacksamt! Ska jag fortsätta ragga bisittare och tillfälliga gäster? Återuppta filmrecensionerna (som jag gjorde rätt bra, om jag får säga det själv)?

Ja, tiden får utvisa. Men jag lägger mig förstås inte i hängmattan utan att ha delat med mig av några musiktips.

Vi kan väl börja med ett sådant där band som gör mig dels förlägen och förundrad över att jag inte redan kände till dem, dels lycklig över att dylika upptäckter fortfarande är möjliga. Jag talar om den felande länken mellan punk och progrock, nämligen Cardiacs, som började bli riktigt bra mot 80-talets slut, exempelvis på denna klassiska skiva:

Låt oss så avrunda med det genomobskyra tyska 70-talsbandet Carol of Harvest och en låt som låter som en klassiker redan första gången man hör den:

Vi hörs!

Kvinnofängelset i repris!

… och den här gången behövde vi inte ens demonstrera för det:

Aftonbladet 1/4 2000. Nej, det är inte ett aprilskämt och ja, det är programledaren som håller i plakatet. 14 år yngre, dummare och snyggare.

Kvinnofängelset — eller KF, som vi kallar det — är för mig långt ifrån bara en tv-serie. ”En livsstil” kanske är att ta i, men det är en hyfsad approximation. Jag har de flesta av avsnitten på drygt 70 heminspelade VHS-band. Jag satt i styrelsen för Kvinnofängelset Fanklubb (KFFK) från 2002 till det bittra slutet 2008. Varje vår och höst var jag med och arrangerade föreningens fester i diverse scoutstugor, där vi ägnade oss åt KF-tipspromenader, KF-tårtbakartävling, KF-improteater med mera.

Ett tag rökte jag Benson & Hedges bara för att det är det vanligast förekommande cigarrettmärket i KF. Jag hängde dagligen i IRC-kanalen #prisoner, som vi förlagt till det australiska nätverket Austnet trots att vi alla var svenskar. Jag gjorde otaliga besök på den fullständigt oskattbara resurs som för alltid kommer att gå under namnet ”onda sidan” (p.g.a. frestelsen att läsa spoilers). Jag sjösatte själv ett enormt (och tyvärr fortfarande oavslutat) projekt, där jag skulle gå igenom hela serien och kartlägga samtliga bakgrundsfigurer i fängelset, de som varken hade repliker eller fick stå med i eftertexterna. Ibland gick jag på promenad eller på jobbet med mina favoritreplikskiften i hörlurarna istället för musik.

Ur gömmorna. Skivan är en originalpressning av seriens ledmotiv.

KF gick i 692 avsnitt i Australien 1979-86, men sändes för första gången i Sverige 1994-2000. Föreningen bildades strax därpå i segerruset efter att vi genom vår demonstration lyckats trycka fram en reprissändning, vilken höll på till 2004. En andra repriskampanj med namninsamling sattes igång men tog aldrig riktigt fart, och vår förening förde under de kommande fyra åren en alltmer tynande tillvaro, tills vi med sorg i hjärtat insåg att det var dags att lägga ned.

Och så kommer — sex år senare — en reprissändning som en blixt från klar himmel!

Och den finns på TV4 Play!!

Men varför Kvinnofängelset?

Den frågan kan som ingen annan förvandla mig till en monoman kvasi-autist på vilken fest som helst. Men låt mig fatta mig kort: Kombinationen av sött och surt, makalöst drama och kalkonmässigheter, diskbänksrealism och bisarreri.

I skrivande stund har de första två avsnitten sänts. Serien tycks vara tablålagd måndag till torsdag precis som i förra omgången, vilket torde innebära att sista avsnittet sänds år 2018. Den går visserligen i den obskyra kanalen ”TV4 Guld”, men vad spelar det för roll i dessa fiberoptiska tider? Varje avsnitt ligger ute i 7 dygn, så vad väntar du på? (Men ha tålamod; det tar ett litet tag innan serien hittar sin form, och som allra bäst blir den inte förrän vid avsnitt 235.)

Magma prisas i Istanbul!

I Sverige tillhör Magma alltjämt radions brokiga undervegetation, men säg den som blir profet i sin hemstad.

I Turkiet, däremot, förstår man att sätta värde på kulturgärningar. Som ett led i den konservativa AKP-regeringens satsning på att lyfta fram och uppvärdera det turkiska kulturarvet och dess ”segertåg” över världen, har man nyligen invigt en walk of fame i Istanbul, där turkiska kulturambassadörer av alla de slag finns representerade.

Och vad vore då mer passande än att Magma, som ju ändå är Nordens kanske främsta turkadelica-apostel, förlänades en egen plakett? Magma kunde tyvärr inte självt närvara vid invigningen utan måste förlita sig på nedanstående foto, insänt av en lokal bekantskap. Men detta minskar ju inte precis motivationen att fara dit inom kort!

Tävla med Magma

Den, som vill pigga upp sig med en lättsam gissningstävlan i det annalkande höstmörkret, ska inte behöva vänta längre. För här har vi Magmas stora hösttävling! (Klicka på bilderna för större versioner.)

Här har vi en helt vanlig marmeladburk. Det enda ovanliga med den är att den har en skåra i locket och är full av idag giltiga svenska mynt i blandade valörer. Frågan är förstås lika enkel som svaret är svårt: Hur mycket pengar är det i burken?

Ja, nu är det bara att gissa för kung och fosterland. Svaren ska vara Magma tillhanda senast söndag 22 fredag 20 september. Vinnaren erhåller en exklusiv bland-cd med Magma-favoriter samt en önskelåt. Andrapristagaren får bara önskelåten. (Jag förbehåller mig rätten att inte spela någon rasistdynga och att klippa låtar på över 10 minuter.)

Meddela era gissningar i en kommentar här nedan, hos Magma på Facebook, via e-post till robert(snabel-a)huseli(punkt)us eller på annat sätt som synes lämpligt.

Gott nytt magmanesiskt år!

Då redaktionen är fullt upptagen med ekologiska byggen i Bagarmossen (se bilden), utgår Magma imorgon nyårsdagen. Vår förlängda julspecial håller förstås ända fram till tjugondag Knut, men den som väntar på något nytt, får hålla sig till 15 januari nästa år.

Som tröst ska vi dock, som traditionen bjuder, påminna om Ernst Rolfs kusligt sorglustiga nyårshälsning, inspelad strax efter det förvirrade självmordsförsök vars efterverkningar skulle ta hans liv två dagar efteråt. Öva gärna på att ropa ”gott nytt år” lika hurtigt som Rolf!

Man bör akta sig för att utfärda alltför vidlyftiga nyårslöften under det billiga mousserande vinets inflytande. Varje brutet löfte gör en till en aningen sämre människa. Magma dristar sig dock, att inför 2013 högtidligt lova:

Magma ska under det kommande året fortsätta tjäna folket genom att, utan vinstintresse, tillhandahålla smal, knepig, bisarr och rolig kultur i vildsinta blandningar.

Vi vill också bygga upp en stab av medradioskapare som kan få programmet att höja sig till oanade nivåer. Det är alltså inte för sent att höra av sig för den som vill vara med och bidra till detta, efter salig Eldorados snara bortgång, alltmer unika radioprogram. Just nu söker vi särskilt en hus-surrealist eller -dadaist som vill läsa egna dikter eller kortare texter.

Medhjälpare sökes!

Det är väl ingen som läser papperstidningar idag, så jag tar det här också: Magma vill likt Oppfinnar-Jocke ha en medhjälpare, om än en lite mer verbal sådan. Någon med ett visst musikintresse, som uppskattar det magmanesiska och bor i Stockholmstrakten eller åtminstone befinner sig där emellanåt. Inspelning sker i mitt hem, tidpunkten är flexibel och du kan vara med så ofta eller sällan du vill. Kanske bara pröva på en enda gång?

Fördelar med uppdraget:

• Du får prata i radio!
• Du får pracka på folk din musiksmak!
• Du får se Bagarmossen!
• Du får åtnjuta folkets oreserverade kärlek!
• Jag bjuder på kaffe!
• Oavlönat arbete = hjältegloria över hjässan!

Här skulle jag, i objektivitetens namn, ha listat nackdelarna, men det finns helt enkelt inga. Så varför inte höra av sig redan idag? Skriv en kommentar här, skicka ett meddelande till robert(at)huseli(punkt)us eller vad du nu vill.

Halvannan vargtimme i P2

Dags att damma av den här gamla logotypen än en gång:

Skulle inte Kalejdoskop kunna spela något av Ulver, tyckte en lyssnare. Jovars, tyckte redaktionen så, och vips åtog jag mig uppdraget att färdigställa ett program med musik av dessa norska f.d. black metal-vargar. Det sänds ikväll, d.v.s. tisdag 24 april, klockan 22:30 till midnatt. Läs allt om ‘et, och lyssna i efterhand, här!

Porträtt av konstnären som gli

Jaha. Här låste man ute horderna av autografjägare och fåvitska jungfrur för att i stoisk självförnekelse värka fram ännu ett fett coolt program, som dottern skulle ha sagt (om än ej just om mitt program) — bara för att via Radio Eskilstunas obevekliga tablå få veta, att nästa Magma-sändning infaller först den 17:e. Otack är världens lön. Men nu kan jag åtminstone med rent samvete ägna kommande måndag åt att vältra mig i kvinnor, champagne och dotterns 500 bitars julklappspussel, istället för att låta min heder besudlas av något så pinsamt som arbete.

(Dottern fick även ett sällskapsspel, där man så snabbt som möjligt ska nämna ord inom en viss kategori och på en viss begynnelsebokstav. Påfallande ofta ville det ha oss att säga kroppsdelar på Q. Men det passar sig ju inte i barns sällskap.)

Den 17:e råkar också vara det datum, då jag ånyo äntrar P2:s katafalk. Kalejdoskop kl. 22:30 är det som gäller i vanlig ordning. Det blir experimentella gitarrhjältar från 80-talets New York för hela slanten.

Men till ämnet nu. Som ni väl förstått, finns här en outsinlig fatabur av konstnärliga uttryck att ösa ur, då Magma någon enstaka gång frusit inne och abstinensen behöver stillas. Om nu inte detta att frysa inne känns som en lockande utsikt denna tropiska vinter. (Varför har ingen uppfunnit den inverterade bastun förresten, för nyttjande under riktigt heta högsommardagar? Det vore en strålande chans till dubbelutnyttjande av frysrummen på snabbköpens lager, så länge dessa ligger precis invid badstranden, vilket de förstås endast undantagsvis gör. Men ändå! — man måste ju tänka utanför frysboxen.)

Hursomhelst, fataburen var det ju, och dess outtömlighet. Kanske har ni undrat, men inte vågat fråga, vilka mystiska skickelser som bragt detta program till liv? Ur vilka rottrådar Magma sugit sin näring? Tillåt mig, en folkbildningens ödmjuke tjänare, kasta en stråle ljus över omständigheterna.

Redan då jag i koltåldern gjorde innovationen ni ser ovan, och mina förstående föräldrar reagerade med att ta fram kameran — snarare än att slita mig från platsen i panik — kunde man ana, att ödet hade något eljest i beredskap. En nytänkande entreprenör i vardande.

En saga om apan, min första serieroman. Färdigställd vid c:a fyra års ålder, men i all min blygsamhet lät jag aldrig publicera den. En studie i alienation, förlösning, människans villkor och allt det där Kulturradion-tjafset. ”Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”, som Hjalmar Söderberg skrev — kan det uttryckas mer pregnant än här, genom Teddys neurotiska försök att muta till sig vänskap genom att överösa en total främling med bullar och matsäck? (Klick = större bild!)

Några år senare stod rabulisten i mig i fullaste prunk. Ovanstående prosastycke, ehuru författat av lågstadieelever, får betraktas som barnförbjudet för sin myckna obscenitets skull. Den sanna konstnärens förakt för all borgerlig konvenans är uppenbart. Nu fanns bara en väg att gå.

Ja, här ser ni, hur historien klarlägger det rådande. Även Magmas existens kan förklaras genom lagen om orsak och verkan. Och kanske har jag genom detta hjälpt er från att rasa samman i frossbrytningar i väntan på den 17:e. Tacka mig inte — kom ihåg mig i testamentet istället.