God magmanesisk jul 2013!

Magma har tyvärr legat för fäfot på sistone, först p.g.a. influensa och sedan var det så mycket annat att stå i. Inte ens ett nytt julprogram har vi kunnat skrapa ihop — men vad gör det egentligen, när det hade varit stört omöjligt att toppa förra årets? Så jag tycker vi kör det i repris igen — alla de nittio glöggdoftande, änglaspelspinglande, sunkadeliska, magmanesiska minuterna tillsammans med Fredrik af Trampe och undertecknad! Meet the new Christmas — same as the old Christmas!

Och under tiden kan man med stor fördel läsa om Magmas julsaga från 2011, Proggtomten och skuldstormen (del 1, del 2). Julen är ju ändå inte rätta tillfället för att hitta på något nytt!

Spellista

• Can – Silent Night
• Northern Telecom [Holiday Freakin] I Want An OC192 For Christmas/The 12 Days Of Christmas
• Rudolph And Gang [A John Waters Christmas] Here Comes Fatty Claus
• Thore Skogman – Julen är här
• Swingerhead [Holiday Freakout] I’ll Be Home For Christmas
• Yngve Stoor & Harmony Sisters – God julvisan från Hawaii
• Herman Apple [Holiday Freakout] Santa Claus Is Coming To Town
• Johnny Dollar – Christmas In The Country – Radio Promo Spot
• Bruce Haack & Ted Pandel [Ebenezer Electric] I Like Christmas
• Kurt på Tappen – God jul på Hawaii
• Korla Pandit [Christmas With Korla Pandit] Adest Fideles
• Eilert Pilarm [Eilerts jul] Stilla natt
• Esquivel [Holiday Freakout] Frosty The Snowman
• Heino – Der kleine Trommelmann
• Inpatient Music Therapy Program, University of Michigan Medical Center, Children’s Psychiatric Hospital [Holiday Freakin] Oh Come, All Ye Faithful
• Roger Roger [Holiday Freakin] Jolly Bells
• Lil McClintock [Good for What Ails You: Music of the Medicine Shows, 1926-1937] Don’t Think I’m Santa Claus
• The Brave Combo [Holiday Freakout] O Holy Night Cha Cha Cha
• Orion Samuelson and the Uff-Da Band – I Just Go Nuts at Christmas
• Teresa – Jingle Bells
• Harry Brandelius – Jul i Las Palmas
• Akim & The Teddy Vann Production Company [A John Waters Christmas] Santa Claus Is A Black Man
• The Mistletoe Disco Band [Holiday Freakout] Sleigh Ride
• Milton Delugg & The Little Eskimos [Holiday Freakout] Hooray For Santa Claus
• Tiny Tim – O Holy Night
• Lotta Engberg & Sven Wollter – En julsaga
• Sonia Estelle & Nonne Hall – Julminnen
• Wild Man Fischer feat. Dr Demento – I’m a Christmas Tree

Annons

Gott nytt magmanesiskt år!

Då redaktionen är fullt upptagen med ekologiska byggen i Bagarmossen (se bilden), utgår Magma imorgon nyårsdagen. Vår förlängda julspecial håller förstås ända fram till tjugondag Knut, men den som väntar på något nytt, får hålla sig till 15 januari nästa år.

Som tröst ska vi dock, som traditionen bjuder, påminna om Ernst Rolfs kusligt sorglustiga nyårshälsning, inspelad strax efter det förvirrade självmordsförsök vars efterverkningar skulle ta hans liv två dagar efteråt. Öva gärna på att ropa ”gott nytt år” lika hurtigt som Rolf!

Man bör akta sig för att utfärda alltför vidlyftiga nyårslöften under det billiga mousserande vinets inflytande. Varje brutet löfte gör en till en aningen sämre människa. Magma dristar sig dock, att inför 2013 högtidligt lova:

Magma ska under det kommande året fortsätta tjäna folket genom att, utan vinstintresse, tillhandahålla smal, knepig, bisarr och rolig kultur i vildsinta blandningar.

Vi vill också bygga upp en stab av medradioskapare som kan få programmet att höja sig till oanade nivåer. Det är alltså inte för sent att höra av sig för den som vill vara med och bidra till detta, efter salig Eldorados snara bortgång, alltmer unika radioprogram. Just nu söker vi särskilt en hus-surrealist eller -dadaist som vill läsa egna dikter eller kortare texter.

Magmas julkalender 2012: lucka 24

Får man störa såhär i själva kulmen av helgfirandet? Jag vill bara påpeka, att den holländske gitarrfantomen Jan Akkerman fyller 66 år idag.

Det sägs att Ice-T, när han en gång blivit intervjuad i holländsk radio och mikrofonerna stängts av, luftade sin åsikt att Akkerman var helt fenomenal. Intervjuaren frågade förstås, varför han inte sade det medan inspelningen pågick? Rapparen svarade: ”Hey, man — I’m Ice-T”.

Detta var sista luckan, som brukligt är i en julkalender. Nu önskar vi alla läsare och lyssnare en magmanesisk jul, ackompanjerad av vårt julspecialprogram!

Magmas julkalender 2012: lucka 23

Vafalls, mera Lollywood i julkalendern?

Jovisst — 23 december 2000 lämnade nämligen en av den pakistanska filmindustrins största vokalister, Noor Jehan (eller Jahan) jordelivet. Här hör vi henne i en funkig 70-talshistoria med en mycket utsökt avvägd mix av syntar, bengaliska rytmer, engelska glosor, distade gitarrer och dragspel!

Exakt samma dag dog även Victor Borge. Här sitter han i Vita huset och försöker spela Tjajkovskij, med tvivelaktigt resultat:

Magmas julkalender 2012: lucka 22

22 december 1876 föddes Filippo Tommaso Marinetti, kanske det tydligaste exemplet på att konst kan vara på liv och död samt ha historiska konsekvenser. I detta fall ganska fruktansvärda sådana.

Marinetti grundlade den italienska futuriströrelsen genom sitt Futuristiska manifest från 1909. I detta ville han skåpa ut allt gammalmodigt kulturellt bjäfs, allt romantiskt, pastoralt svärmeri, allt introvert navelskådande och alla idéer om skönhet, lycka och stilla kontemplation, och i dess ställe placera en oreserverad dyrkan av fart, djärvhet, manlighet och framsteg. ”En rytande automobil som verkar driven av en kulspruta är vackrare än Nike från Samothrake.”

En huvudkomponent var bejakandet och förskönandet av det renande våldet, något som väl känns igen hos vissa politiska brushuvuden, huvudsakligen på yttersta högerkanten men även bland en liten klick särdeles nihilistiska anarkister. ”Vi vill förhärliga kriget — världens enda hygien — militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.” Mycket riktigt blev också Marinetti och hans estetik tidigt uppsugen i Mussolinis fasciströrelse.

Medan vi idag vet ganska väl varthän dyrkan av våldet kan leda — någon moraliskt renande och danande effekt var väl svår att skönja i såväl Stalingrad som Srebrenica och Rwanda — framstår väl dreglandet över muskulösa racerbilar, flygplan och kraftverk nästan som lite gulligt retro. Så historien har inte farit väl fram med futuristerna.

Det är också svårt att höra Marinetti själv läsa sin futuristpoesi, kryddad med fartfyllda ljudeffekter, utan ett leende på läpparna. Just detta verk gav också namn åt ett svenskt new wave-band, men det är en annan historia:

Magmas julkalender 2012: lucka 21

Idag är det (officiellt) exakt sex år sedan Saparmurat Nijazov dog.

— Sapar-vadförslag?, hörs läsarskaran undra. Men åk bara c:a femtusen kilometer åt sydost och du ska finna en guldstaty av honom, byggd för åttio miljoner kronor och stående på en roterande plattform, så att den alltid har ansiktet vänt mot solen:

Saparmurat var nämligen president i Turkmenistan, och inte bara en vanlig, sketen president, utan president på livstid. Och ovanstående är bara en av de guldstatyer han lät uppföra till sin ära — förlåt, som folket i sin oändliga tacksamhet bestämde sig för att förära honom med.

Det kan tyckas märkligt att på 2000-talet ge sig på att skapa en personkult av nordkoreanska mått, men det är just vad Nijazov gjorde. Att enväldet aldrig blev riktigt lika monumentalt, totalitärt och bisarrt beror nog mest på Nijazovs förtida död och att nationen inte föddes ur ett förödande krig mot grannarna.

För ambitionerna fanns definitivt där. Nijazov styrde sitt land som i ett barns maktfantasier, eller som när Kalle Anka blev borgmästare och började förbjuda folk att vissla falskt på allmän plats. Ingen kan nog säga, att han inte älskade det turkmenska folket (förutom de som var emot honom), men han gjorde det som ett barn älskar sina dockor, eller som Elvis älskade Priscilla; han ville göra det till sitt och forma det efter sin vilja. Han hade sin egen, detaljerade idé om den turkmenska nationalkaraktären, som han ville odla genom intensiv micro-management.

Han skrev boken Ruhnama, ett enligt en mig närstående källa totalt oläsligt hopkok av poesi, prosa, historierevisionism och moralplattetyder, och gjorde examination på denna bok obligatorisk vid körkortsprov och offentlig anställning. Han menade sig även ha fått höra av Gud, att den som läste boken tre gånger automatiskt skulle komma till himlen. När somliga imamer protesterade mot att tvingas jämställa Ruhnama med Koranen, ska staten ha förstört deras moskéer.

När Nijazov fått klart för sig, att han faktiskt kunde detaljstyra Turkmenistan som sin egen lilla legostad, släppte han sargen fullständigt. Han förbjöd guldtänder och uppmanade istället folket att stärka tänderna genom att gnaga på ben, något som han sett hundar göra. Och det är klart, den inspirationen kunde inte huvudstadens invånare inhämta själva — åtminstone inte sedan Nijazov förbjudit hundar där, eftersom han tyckte de luktade illa. Kvinnliga tv-programledare förbjöds använda kosmetiska, eftersom han tyckte de var tillräckligt vackra ändå. Han döpte om skolor, flygplatser, veckodagar, månader och en meteorit efter sig själv, sina familjemedlemmar och olika turkmenska hjältar. En hel stad, såväl som månaden januari, blev omdöpt efter hans eget blygsamma smeknamn, Turkmenbashi (”turkmenernas fader”). September fick heta Ruhnama efter boken.

För att dana och rena den turkmenska kulturen, blev det förbjudet att lyssna på bilstereo, läppsynka till förinspelad musik och ha skägg. Balett och opera förbjöds helt, liksom rökning på allmän plats — precis efter att Nijazov själv slutat röka. Alla klockor och armbandsur måste ha hans porträtt på urtavlan. Och om någon oroade sig för i vilka hål man skulle stoppa landets enorma inkomster från naturgas, visste han alltid på råd. Något litet gick till en konstgjord sjö i Karakum-öknen (som är en av världens torraste), något till ett ispalats utanför huvudstaden, något till en fyrtio meter hög pyramid och så ytterligare en slant — närmare bestämt något i stil med 630 miljoner kronor — till Centralasiens största moské, som förresten är märkligt lik ett palats i Civilization III:

I denna moské — som naturligtvis är uppkallad efter Turkmenbashi själv och har inskriptioner från såväl Koranen som Ruhnama i väggarna — blev landsfadern begravd på självaste julafton 2006, under lika känslosamma (fastän mindre omfattande) förhållanden som efter Kim Jong-ils död. Hans post togs över av en man med det något tungvrickande namnet Gurbanguly Berdymuchamedov, och sedan dess har de grövsta utslagen av personkult slipats ned betydligt. Men till demokrati är fortfarande resan lång.

Magmas julkalender 2012: lucka 20

20 december hände inget särskilt intressant, åtminstone inte för Magmas vidkommande, så jag tillåter mig att låna en tilldragelse från dagen innan.

19 december 1977 dog nämligen filmregissören Jacques Tourneur, den förtätat spöklika stämningens mästare. Den, som bänkar sig framför någon av lågbudgetrullarna I walked with a zombie, Cat people eller Night of the demon i tron om att få se en töntig dussinskräckis från AIP, lär få sitt livs filmupplevelse. Åtminstone är det något med den tjusigt kusliga, unikt tourneurska, ibland lätt bisarra Hitchcock-möter-noir-stämningen som jag personligen faller på knä inför.

Gör er själva en tjänst och hoppa fram till 2:30 i detta klipp, så får ni se den underbara seansscenen ur Night of the demon:

Calypsostjärnan Sir Lancelot sjunger en sång i en sublimt vacker scen ur I walked with a zombie:

Men Tourneur gjorde ju även en tvättäkta film noir, och en av de mest kända och arketypiska dessutom: Out of the past. Robert Mitchum i trenchcoat och för kort slips, Jane Greer som femme fatale — vad mer kan man önska sig? Ja, det skulle vara Rita Hayworth förstås, eller Barbara Stanwyck.

Magmas julkalender 2012: lucka 19

19 december 1940 föddes den amerikanske politiske folksångaren Phil Ochs. Han skivdebuterade 1964 och sjöng ömsom sarkastiskt, ömsom uppriktigt om sociala orättvisor, United Fruit och facklig kamp innan den svenska musikrörelsen var så mycket som en glimt i Thomas Mera Gartz öga. 1968 var tiden mogen för att gästa Sverige med denna tidlösa antikrigslåt:

Men innan dess hade han hunnit med ett rejält avsteg från den akustiska agitatorsbanan i form av det tungt, men aldrig någonsin sliskigt, orkestrerade albumet Pleasures of the harbor från 1967, som också råkar vara en av mina absoluta favoritskivor. Det mest märkvärdiga som förekommer där är det nio minuter långa elektroniska experimentet Crucifixion, som drar en röd tråd av människooffer från Jesus till John F. Kennedy, genljudande av Schönberg och John Cage:

Men där finns också den hjärtskärande melankolin i titelspåret, denna skildring av sjömanslivets sjaskiga ensamhet, inspirerad av John Wayne-filmen Den långa resan hem:

2012-12-18: Magmas stora, långa, feta julspecial!

Ni kanske trodde, att Magma var lite för fint i kanten för att uppmärksamma julen. Att vi ansåg oss stå över sådant folkligt och banalt. Att vi var för märkvärdiga, kosmopolitiska och speciella för att göra som alla andra.

Men icke!

Tvärtom dyker vi nu huvudstupa ned i doppgrytan, lögar oss med glögg, gnider oss med skinksvål, piercar oss med julgranskulor, vrider oss i saffran (och mjöl) och sveper in oss i flaggirlanger, för att därpå presentera det enda musikprogram du behöver höra julen 2012! Ty vi anser att den privata julen är något underbart, det är den offentliga och kommersiella som är hemsk.

Det är den gamle vanlige programledaren och Fredrik af Trampe som med förenade krafter har grävt fram denna vildsinta blandning av julkrautrock, jul-protoelectronica, jul-cha-cha-cha, julfunk, juldisco, kinesisk julpop, julexotica, julsunkadelica och mer därtill. Särskilda tack bör väl riktas till Anna-Lena Lodenius, Sveriges största julskivesamlare, samt radiostationen WFMU för deras makalösa mp3-samlingar Holiday freakout och Holiday freakin.

Så i gasen blev vi, att en timmas sändningstid syntes oss torftig. Därför gjorde vi en särskild nätversion av programmet, som blev drygt tjugo minuter förlängd och bör vara än till påska. Voilà:

Spellista:

• Can – Silent Night
• Northern Telecom [Holiday Freakin] I Want An OC192 For Christmas/The 12 Days Of Christmas
• Rudolph And Gang [A John Waters Christmas] Here Comes Fatty Claus
• Thore Skogman – Julen är här
• Swingerhead [Holiday Freakout] I’ll Be Home For Christmas
• Yngve Stoor & Harmony Sisters – God julvisan från Hawaii
• Herman Apple [Holiday Freakout] Santa Claus Is Coming To Town
• Johnny Dollar – Christmas In The Country – Radio Promo Spot
• Bruce Haack & Ted Pandel [Ebenezer Electric] I Like Christmas
• Kurt på Tappen – God jul på Hawaii
• Korla Pandit [Christmas With Korla Pandit] Adest Fideles
• Eilert Pilarm [Eilerts jul] Stilla natt
• Esquivel [Holiday Freakout] Frosty The Snowman
• Heino – Der kleine Trommelmann
• Inpatient Music Therapy Program, University of Michigan Medical Center, Children’s Psychiatric Hospital [Holiday Freakin] Oh Come, All Ye Faithful
• Roger Roger [Holiday Freakin] Jolly Bells
• Lil McClintock [Good for What Ails You: Music of the Medicine Shows, 1926-1937] Don’t Think I’m Santa Claus
• The Brave Combo [Holiday Freakout] O Holy Night Cha Cha Cha
• Orion Samuelson and the Uff-Da Band – I Just Go Nuts at Christmas
• Teresa – Jingle Bells
• Harry Brandelius – Jul i Las Palmas
• AKIM & The Teddy Vann Production Company [A John Waters Christmas] Santa Claus Is A Black Man
• The Mistletoe Disco Band [Holiday Freakout] Sleigh Ride
• Milton Delugg & The Little Eskimos [Holiday Freakout] Hooray For Santa Claus
• Tiny Tim – O Holy Night
• Lotta Engberg & Sven Wollter – En julsaga
• Sonia Estelle & Nonne Hall – Julminnen
• Wild Man Fischer feat. Dr Demento – I’m a Christmas Tree

Och så ett magmanesiskt grötrim:

Plär julen synas dig banal?
Nå! Låt den så få vara
Kom ned ifrån din piedestal
Lägg undan pretto-ideal
Trä av komplexens snara
och skåda ljusen klara.

Med toner från din radiofon
vill vi din jul förgylla
Men det går blott i den mån
du bortser från allt SD-fån
om att enhet hylla
och på den svage skylla.

Stålande vacker är julen, men
hatets folk vill den kapa
Den som yrar om pepparkaksmän
springer fascisternas ärenden
och liknar en ilsken apa
som vill riva, ej skapa.

Nej, mångfald och allsidighet
är vårt evangelium
Vi som lyssnarskaran vet
att hejdlös kreativitet
känner ej tid eller rum
och får vara skum och dum.

Så lyss till strängar som höll och brast
skönsång som tondöva skrik
Kringkastade av radiomast
Er till båtnad, ingen till last
God jul, kära publik
till magmosfärernas musik!

Nu är det ju så snöpligt ordnat att jorden går under på fredag, för det har några gamla indianer med stenåldersteknologi sagt, men i likhet med kackerlackor och hårdrockare kommer Magma att resa sig ur askan för att bjuda den ödelagda världen mutationer och muntrationer. Jag tror att jag mest ska spela postapocalypso, men den som lever får höra.

Återbesök också min gamla text om Santa Claus conquers the Martians!

Magmas julkalender 2012: lucka 18

18 december 1987 dog den tyske skivproducenten Conny Plank. Under det tidiga 70-talet hade han fingrarna i mycket av det som snart skulle komma att kallas ”krautrock”, och då företrädelsevis den elektroniska och mer lättlyssnade (i mycket generös bemärkelse) sorten — Cluster, Neu!, Ash Ra Tempel och förstås Kraftwerk, där han var med redan då de hette Organisation och spelade monoton instrumentalrock på trummor, gitarr och tvärflöjt.

I detta fina framträdande har vi hunnit fram till 1973. Kraftwerk är en trio som står och balanserar på randen till Autobahn. Tvärflöjten ackompanjeras av en underbart primitiv trummaskin och det perfekta mellanläget mellan de gamla rockarna och de snart kommande robotarna är uppnått:

Denna dag år 2011 dog även Václav Havel, vilket föranleder oss att återvända till denna Magma-sändning.