Urkulturellt 2010

Kanske lite senfärdigt med en Urkult-krönika nu, kan tyckas. Å andra sidan är jag ute i mycket god tid med att lobba för att alla bör åka till Urkult 2011. För något alldeles extra till festival var det faktiskt. En vänligt inkluderande stämning rådde, som gjorde att man inte tvekade att inlåta sig i samtal med vem man än stötte på. Den sällskapligt lagde skulle kunna åka dit på egen hand och ändå aldrig behöva vara ensam. Klientelet var spritt i ålder från 0 till 70+, och trots att jag själv jobbade i puben, såg jag inga exempel på urartad tonårsfylla. Dessutom var ju den musikaliska förningen tacknämlig för den som är nyfiken på varjehanda mutationer och korsbefruktningar av folkmusik.

Kort sagt, en festival för oss som vantrivs med vår kulturs hårda sanktionerande av den vidrigaste av åldrar, d.v.s. tonåren, och all musik som är förbehållen tonåringar och tonårs-wannabes.

Den fenomenale gitarristen och icke helt oävne violinisten här ovan är Esbjörn Hazelius, som hade publiken ätande ur sin hand med sin kombination av svenskt vemod, brittiska folkvisoklanger och kvicka mellansnack.

MU är det något rumphuggna namnet på det roliga kapell, som skymtar någonstans i bakgrunden på bilden ovan. Vilket hål ska man peta in dem i? Världsmusik i ordets bästa bemärkelse, antagligen. Att de är från Portugal säger hur som helst inte särskilt mycket av vikt. Ett brottstycke ur deras konsert går faktiskt fortfarande att lyssna till här. Märk den komiska effekten då en bandmedlem på bruten engelska försöker smickra publiken med att spelningen kan komma att ges ut på skiva, varpå publiken inte reagerar alls. Ingen har hört eller förstått vad han sa.

Süperstar Orkestar — Sveriges främsta Balkan-wiggers — blåser munstyckena glödheta i den ångermanländska natten. Synd på det oerhört pipiga ljudet bara.

Någonstans bortom elddansarna och det osynliga publikhavet spelar Cissokho System från Senegal. Emedan jag jobbade under tiden, var jag tyvärr förhindrad att gå närmare än såhär, men jag hörde konserten, och den svängde något enormt. Den elförstärkta, kora-baserade griotmusiken liksom böljade och ångade fram på outtröttliga polyrytmiska larvfötter. Ett intensivt groove som inte är det minsta hetsigt utan stadigt och tillbakalutat, om något sådant kan tänkas. Spotify-länk!

Festivalområdet bjöd även barnen gott om kolifej …

… och att utsikten var sådan här, gjorde inte det hela ett dugg sämre.

Enkelt lackmustest: gillar du tanken på spontana spelmansgillen på uteserveringen? Om svar ja, är Urkult festivalen för dig också.

P.S. Det kan tyckas att jag försöker undvika huvudfrågan, nämligen: när kommer Magma tillbaka i radjon? Svaret kan vara 31 augusti; det beror på när studion får sitt nya mixerbord sjösatt. Det kan tyvärr dröja så länge som till 14 september. Jag ber att få återkomma. D.S.

En kommentar till Urkulturellt 2010

  1. […] svar på Mrs Miller för att sticka ut i 60-talets flora av Herb Alpert-wannabes, Mu skådades på Urkult i somras och ja, The Red Crayola är The Red Krayola innan de stavade om sitt […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: