Magma gästar SR … och Ångermanland

3 augusti 2011

Ursäkta. Min blåggfrånvaro beror på att jag är fullt upptagen med … semester! Vankelmodet har lagt sig, sommartempot infunnit sig och jag vill aldrig mer vara annat än ledig.

Skriver bara en rad, för att informera om att mitt Kalejdoskop-program från i höstas tydligen gått i repris och därför går att avlyssna per webb i nästan en månad framöver. Och apropos Kalejdoskop — sätt en röd bock i kalendern för kvällen den 23 augusti, då jag blivit blixtinkallad för att göra ett program av varianten Lång musik. Som ett scoop för er magmaneser, kan redan nu avslöjas att det kommer att kretsa kring Fausts första och tredje skiva.

Och imorgon bitti bär det av till detta evenemang igen:

Ja, Urkult alltså. Förra året var toppen, och jag hoppas den högt ärade spisarkretsen har den goda smaken att dyka upp på plats och dessutom presentera sig för mig. Jag kommer att stå hela lördagen som ”serveringsansvarig” i puben Rotvältan, och vill man känna igen mig kan man ta ledning av detta fotografi:

Annons

Urkulturellt 2010

22 augusti 2010

Kanske lite senfärdigt med en Urkult-krönika nu, kan tyckas. Å andra sidan är jag ute i mycket god tid med att lobba för att alla bör åka till Urkult 2011. För något alldeles extra till festival var det faktiskt. En vänligt inkluderande stämning rådde, som gjorde att man inte tvekade att inlåta sig i samtal med vem man än stötte på. Den sällskapligt lagde skulle kunna åka dit på egen hand och ändå aldrig behöva vara ensam. Klientelet var spritt i ålder från 0 till 70+, och trots att jag själv jobbade i puben, såg jag inga exempel på urartad tonårsfylla. Dessutom var ju den musikaliska förningen tacknämlig för den som är nyfiken på varjehanda mutationer och korsbefruktningar av folkmusik.

Kort sagt, en festival för oss som vantrivs med vår kulturs hårda sanktionerande av den vidrigaste av åldrar, d.v.s. tonåren, och all musik som är förbehållen tonåringar och tonårs-wannabes.

Den fenomenale gitarristen och icke helt oävne violinisten här ovan är Esbjörn Hazelius, som hade publiken ätande ur sin hand med sin kombination av svenskt vemod, brittiska folkvisoklanger och kvicka mellansnack.

MU är det något rumphuggna namnet på det roliga kapell, som skymtar någonstans i bakgrunden på bilden ovan. Vilket hål ska man peta in dem i? Världsmusik i ordets bästa bemärkelse, antagligen. Att de är från Portugal säger hur som helst inte särskilt mycket av vikt. Ett brottstycke ur deras konsert går faktiskt fortfarande att lyssna till här. Märk den komiska effekten då en bandmedlem på bruten engelska försöker smickra publiken med att spelningen kan komma att ges ut på skiva, varpå publiken inte reagerar alls. Ingen har hört eller förstått vad han sa.

Süperstar Orkestar — Sveriges främsta Balkan-wiggers — blåser munstyckena glödheta i den ångermanländska natten. Synd på det oerhört pipiga ljudet bara.

Någonstans bortom elddansarna och det osynliga publikhavet spelar Cissokho System från Senegal. Emedan jag jobbade under tiden, var jag tyvärr förhindrad att gå närmare än såhär, men jag hörde konserten, och den svängde något enormt. Den elförstärkta, kora-baserade griotmusiken liksom böljade och ångade fram på outtröttliga polyrytmiska larvfötter. Ett intensivt groove som inte är det minsta hetsigt utan stadigt och tillbakalutat, om något sådant kan tänkas. Spotify-länk!

Festivalområdet bjöd även barnen gott om kolifej …

… och att utsikten var sådan här, gjorde inte det hela ett dugg sämre.

Enkelt lackmustest: gillar du tanken på spontana spelmansgillen på uteserveringen? Om svar ja, är Urkult festivalen för dig också.

P.S. Det kan tyckas att jag försöker undvika huvudfrågan, nämligen: när kommer Magma tillbaka i radjon? Svaret kan vara 31 augusti; det beror på när studion får sitt nya mixerbord sjösatt. Det kan tyvärr dröja så länge som till 14 september. Jag ber att få återkomma. D.S.


Magma puts the ”Urk” in Urkult

1 augusti 2010

Jag drömde en natt att jag befann mig på något slags festival, där det framför ett matstånd av tivolimodell, med lång trädisk, hade samlats en uppseendeväckande mängd folk. Ståndet serverade, tror jag, pizza, pannkakor och våfflor, men publikmagneten var en affisch, som med stora bokstäver utlovade ”AN EVENING WITH RAVI SHANKAR” och var utsmyckad med olikformade hakkors (uråldrig indisk symbol) mot blågul bakgrund. I mindre text tillkännagavs, att den uppträdande artisten ingalunda skulle vara Shankar, utan någon lycksökande lurifax vid namn Rajput. Denne hann dock inte låta höra mer än några novismässiga plånkanden på sitaren, innan spelningen i all hast ställdes in, troligen p.g.a. bedraglig marknadsföring. Folkmassan skingrades och ståndpersonalen började uppgivet dela ut överflödiga våfflor. Jag ville fotografera affischen, men då hade ståndet plötsligt blivit till en båt i en hamn, vilken jag stod och betraktade från en liten höjd på några hundra meters avstånd. Jag knäppte flera kort, men det var som om hela scenen rörde sig bort från mig, trots att jag stod stilla.

Nu hoppas jag, att detta inte var ett omen inför Urkult-festivalen som jag tänker bevista 5-7 augusti, vilket naturligtvis är ämnet jag hela tiden tänkt styra in på via denna något omständliga introduktion. Jag har inte varit där förr, men ser mycket fram emot det. Lena Willemark, Dag Vag samt en hel hoper för mig okända, mångnationella folk-, världs- och diverse-konstellationer ska spela, och hela evenemanget tycks genomsyras av ett vänt, tillåtande hippie-gemyt, som det är ack så lätt att le i mjugg åt, men som vi alla — erkänn bara! — stundom längtar varmt efter.

Hultsfredsfestivalen är död och begraven, och inte undra på det — hur många gånger är det egentligen roligt att punga ut med en mindre förmögenhet för att hoppa blaserat till ännu en förutsägbar Backyard Babies-spelning och få sitt tält nerspytt av brunstiga 18-åringar i Slayer-keps? Och handen på hjärtat, börjar det inte bli tröttsamt att krossa spargrisen för att fara till Arvika, höra svettiga tyska muskelmän mässa taktfasta tirader i anspänd, entonig baryton och se sminkade, unga lebemän i utstuderade lackkreationer defilera som gotiska påfåglar, överlägset citerande Star Trek genom mungipan? Häng med Magma till Näsåker istället, och stäm träff vid något slags pub, där undertecknad ska volontärarbeta. Om jag tillåts bära civil huvudbonad känns jag igen på en svart gubbkeps med Magma-knapp, eljest på att jag är lång och ranglig med nästan svart hår i sidbena.

Något i den här stilen kanske, men förhoppningsvis mindre allvarsam.