God jul, påve ful

Jag vill ta tillfället i akt och önska eder alla en god jul och ett gott nytt år, samtidigt som jag påpekar att det heter just så (inget av orden i nämnda fras är egennamn, därför inleds de icke med stor bokstav).

Hoppas även ni fått er ett gott skratt åt vår käre påves senaste utfall. Han tycks på fullt allvar mena att sexuella avvikelser och könsöverskridelser utgör ett reellt hot mot mänsklighetens överlevnad. Gratulerar på förhand till utmärkelsen ”årets perspektivlöshet”, säger jag, och ge mannen 2009 års Karamelodiktstipendium redan nu, för flugigare än såhär kommer det inte att bli.

Och när vi nu är inne på jul och sträng katolicism, varför inte kombinera dem båda? Jag önskar att alla människor varje jul finge se den ultrabisarra mexikanska klassikern Santa Claus från 1959:

Själv tror jag tyvärr att jag måste stå över i år, ifall jag ska hinna uppfylla mitt nyårslöfte: att innan året runnit ut ha sett alla 20 Åsa-Nisse-filmerna (jag räknar inte de två kavalkadfilmerna) i kronologisk ordning. Är bara uppe i film nummer 15 än så länge.

Vad hände med kavalkadfilmen förresten? En hel genre som bara gick upp i rök. För mig kunde den gärna få en renässans. Tänk att dra ihop hela den oändliga räckan Beck-filmer till 1½ timma. Jag räknar med minst ett mord var femte minut.

Hur det än må vara med den saken, hörs vi igen på årets näst sista kväll, då Magma kommer att ägna sig åt betydligt mindre antikverade företeelser.

Annons