Under dagens lucka finner vi ett spännande motsatspar, som föranleder Magma att ta sina första stapplande steg inom arkitekturen.
15 december 1907 föddes Oscar Niemeyer, mest känd som huvudarkitekt bakom Brasiliens huvudstad Brasília. Staden som expertplanerades i ett stycke och byggdes från scratch, mitt i djungeln, under det sena 1950-talet. En modernistisk dröm av yta och ljus, vågade former, stringens, centralplanering och social ingenjörskonst. En sorts ABC-stad i maxiformat, parad med drömmen om att bokstavligen besegra naturen och bryta fram i den mörka urskogen med upplysning och förnuft. Staden var till och med designad för att se vacker ut ovanifrån.
Niemeyer och Brasília hade en socialistisk agenda av samma milt överlägsna, paternalistiska snitt som makarna Myrdal m.fl. i Sverige. Klassklyftorna skulle överbryggas medelst centralplanering och expertstyre. I Brasília skulle hög och låg bo sida vid sida och åtnjuta skönhet och välfärd på lika villkor. Staden planerades dock endast för en halv miljon invånare men hyser nu två och en halv, varav många invandrare och flyktingar. En del satellitstäder har smällts upp, och man kan ju gissa sig till vilka som huvudsakligen bor där. Men staden tycks ändå mycket välfungerande och har faktiskt ett HDI (Human Development Index) på 0,936, vilket är snäppet under Norge.
Niemeyer själv tvangs på 60-talet fly undan militärdiktaturen, bort från det land vars huvudstad han ritat. Men sedan levde han faktiskt ända tills för tio dagar sedan och snuddade alltså vid den aktningsvärda åldern av 105 år.
Född 15 december, fastän år 1928, är också den österrikiske konstnären och amatörarkitekten Friedensreich Hundertwasser. Kanske kan man säga, att om Niemeyer var arkitekturens store socialdemokrat, var Hundertwasser dess anarkist. På bilden ser vi Huntertwasserhaus i Wien. Här har man så att säga gjort raka motsatsen till att hugga ned regnskog för att placera en stad, och istället låtit träd växa inuti rummen. Med blicken lika riktad mot ett bättre och människovänligare samhälle, men med expressionism som medel istället för futurism, individuellt uttryck istället för centralstyrning, romanticism istället för rationalism, postmodernism istället för modernism.
Tanken var att alla skulle ha råd att bo i huset, men det är knappast Wiens resurssvagaste som bebor det idag. Och, som svenska Wikipedia så klokt påpekar, hur befriad och självförverkligad blir man egentligen av att leva i någon annans dröm om frihet?
Med detta sagt, är jag glad att både Brasília och Hundertwasserhaus fått komma till i denna vår mångfaldiga värld, och önskar mig mer av bägge.
Magma i Radio Eskilstuna 92,7 