Kultism

Ni hörde väl, att Magma nämndes i den sista skälvande minuten av Kino i P1 häromsistens? Även å Kinobloggen fick Magma ett hedersomnämnande.

Själva programmet var förstås också utmärkt, och fick mig att fundera på detta med kultfilm samt gummiprefixet kult- i allmänhet. Själv valde jag en gång bestämningen ”kultmagasin” ganska oreflekterat. Magma hade sprängt ramarna för ”musikmagasin”, men ”kulturmagasin” förde å sin sida tankarna till Kulturradions program i P1 (Kino undantaget förstås), vilka alltför ofta bara är avlopp för mediokert babbel från en självbespeglande kader av rättänkande kulturjournalister och skönandar, vilka allihop bor inom två kilometers avstånd från varandra.

Så det fick bli ”kultmagasin”. Tanken var, att programmet ägnar sig åt kulturyttringar som endera är kult eller borde vara det, och hursomhelst är ambitionen att hela programmet en dag ska bli kult. En slapp programförklaring, jag vet. Och nu när jag hör Roger Wilsons (när ska han få vara med i Spanarna, förresten?) inledning av Kino-programmet, inser jag för första gången att det kanske är en benämning som alienerar P1-skönandarna. De som mest av alla skulle behöva höra hur elektroakustisk konservatoriemusik stångas med pakistansk filmmusik, 20-talscountry och turkmensk jazzrock, för att krossa sina internaliserade järnridåer mellan högt och lågt, eller med andra ord: konst och kult. Att ”kult” kan verka avskräckande, med associationer till distanslöst nörderi eller hånfullt höhö-ande grabbgäng, har faktiskt aldrig förut slagit mig. Kanske för att jag själv alltid hyst en så självklar, villkorslös kärlek till det bisarra och missanpassade, att jag aldrig behövt intellektualisera termen. Den bara sitter där som ett sigill på all kultur som värmer hjärtat på ett alldeles särskilt sätt.

Men vad är då kult?

Shammi Kapoor, ett kultfenomen? Säg det till indierna.

Bäst fångar vi kanske begreppet, om vi tänker på utrikiskans ”cult following”. Ett kultfenomen är något som är för apart för det breda genomslaget och för opolerat och oakademiskt för P1-skönandarna, men dyrkas hängivet av en skara konnässörer. Konnässörgardet får förstås inte heller bli för stort, men var gränsen går mellan enormt kultfenomen och mainstream är nog en fråga värdig en sokratisk dialog. Ett annat hett spörsmål bland kultfansen tycks vara ifall något kan klassas som kult som en gång varit mainstream, men där den obarmhärtiga tiden kokat ned de hysteriska fanskarorna till en hårt koncentrerad kärna — t.ex. Xanadu eller Dirty dancing. I Kino svarar Klubb Super 8-mannen kategoriskt nej. En relaterad fråga: vad säger vi om sådant som varit enormt populärt vid en annan tid och plats, men i vår ända av världen aldrig blivit en angelägenhet för fler än ett fåtal edsvurna korsriddare, som Bollywood-film eller min egen hjärtesak, Kvinnofängelset? Eller de fall där det som undanhåller fenomenet från bred popularitet inte är av rent konstnärlig natur — t.ex. de extremt trallvänliga och kompetenta Beatles-svärmarna We All Together, som hade den enda detaljen emot sig att de kom från Peru?

En viktig distinktion är den mellan kalkonkult och avant-kult, d.v.s. mellan (i bästa fall) originalitet som totalt missar målet och originalitet som vet precis vart den syftar. Ed Wood, Erik Ofvandal och The Shaggs på ena sidan; John Waters, Allen Ginsberg och Captain Beefheart på andra. En spridd missuppfattning är att vi kalkonfans är ena cyniska jävlar som gillar att håna andras misslyckanden — inget kunde vara osannare. Ingen skulle orka sitta igenom dussintals dåliga filmer, om där inte funnes en mycket djupare fascination. Ett skratt åt ett fullkalibrigt magplask som Glen or Glenda? är ett skratt av öm sympati. Det är ett förlösande, förbrödrande skratt åt ens egna och allas våra tillkortakommanden och brustna strängar. Ett skratt av lättnad över den spruckna ballongen, ett skratt av glädje och tacksamhet för gåvan: ett stycke oslipad och medioker, avvikande och missanpassad, ärlig, modig och vacker mänsklighet.

Ed Wood och John Waters — långt ifrån lika som bär.

Viktigt att poängtera är att kultstatus växer underifrån; den kan inte frambesvärjas av aldrig så sluga PR-avdelningar. När en filmdistributör självsvåldigt proklamerar: ”detta är kult!”, låter det i mina öron misstänkt likt: ”detta är skit, men på medvetet diffusa grunder bör du se det ändå!”. Kult är demokratiskt, och liksom vårt språks djupaste rötter ådagaläggs via våra mest obscena och barnsliga ord, då dessa gått förskonade från diverse överhets klåfingrighet, säger kanske de av skönandarna bespottade kultfenomenen mer om oss än all statuskåt akademisk kanonproduktion i världen.

3 kommentarer till Kultism

  1. Psykotronisk skriver:

    Fantastiskt bra skrivet! Har själv länge försökt hitta orden att beskriva min kärlek till just ”kalkoner” (som är ett djävligt subjektivt uttryck, själv har jag alltid förstått vitsen med Ingmar Bergmans alster) men du formulerar mina känslor så perfekt jag hädanefter bara kommer hänvisa till ovanstående krönika när frågan kommer upp.

    Ang. just ”Glen or Glenda?” tycker jag den inte är så mycket är ett magplask som en av de mest smärtsamt personliga filmer jag stött på. Den är en alkoholiserad transvestits desperata primalskrik att bli förstådd och accepterad av omvärlden. Taffligt gjord ska erkännas men svårt att missa.

  2. Robert Huselius skriver:

    Tackar för berömmet!

    Men det är ju inte klokt att du OCKSÅ skrivit om ”Night of the bloody apes” och ”literal video versions”, utan att jag sett det. För att inte tala om hur många personliga favoriter jag finner i ditt recensionsarkiv — Bloody pit of horror, Burning Hell (har du sett Ron Ormonds andra kristna filmer? Skrev om en av dem här), Double agent 73, Freaks, The trip!

    Lägger ögonaböj upp en länk. Du kanske vill göra detsamma? Någon form av b-filmskribentsamarbete vore också intressant. Finns ju inte alltför många av oss i Sverige.

  3. Psykotronisk skriver:

    Låter som en finfin plan! Länk läggs upp ögonaböj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: