Arkiv B: Night of the bloody apes

Mordiska apmonster och grafisk hjärtkirurgi paras ihop med maskerade fribrotterskor i ett långt ifrån himmelskt äktenskap. I Arkiv B låter vi denna gång Mexikos forne sunkmeister René Cardona visa, hur man kan stoppa in ett maximum av publikfriande ingredienser i 83 minuter spelfilm, och samtidigt få 60 av dem att kännas som helt mediokert drama. Välkommen till Night of the bloody apes från 1969 — eller, för att låna en av filmens nyckelrepliker: ”Prepare the gorilla”.

Mexikos nationella stoltheter, de bisarrt superhjälteliknande fribrottarna, var överallt i 60-talets b-filmer, så även i denna (som dessvärre aldrig fick namnet De blodiga apornas natt på svenska). Om dess regissör, epokens fixstjärna René Cardona, så hade gjort en film om sankt Göran, skulle antagligen denne ha burit lädermask med silverkors och dräpt draken genom att gå ner i brygga, klämma fast den mellan vaderna och slunga den bakåt. Att han lyckades hålla sig från brottningsscener i den makalösa barnfilmen Santa Claus, beror nog enbart på att han fick låta jultomten skjuta djävulen i skinkan med en leksakspil istället — och att dessa två filmer stammar från samma vrickade sinne, är information som jag nästan inte klarar av att härbärgera.

"Am I not a Man and a Brother?"

Nåväl, till ämnet; två män stjäl en gorilla från zoo. De är en privatvetenskapsman och hans lytte underhuggare, som ser ut och beter sig som en mexikansk Klabbarpare. De kamperar i ett mexikokitschigt överklasshem med veckade lampskärmar och rosa divaner, där de i ett källarlaboratorium transplanterar apans hjärta till vetenskapsmannens son Julio, som har dödlig leukemi. Och för säkerhets skull, i händelse av att tittarna inte skulle förstå vad som försiggår, skildrar man detta med autentiska hjärtoperationsscener, alltför grafiska och grisiga för att jag ska vilja utsätta de redan hårt prövade Magma-spisarna och Arkiv B-diggarna för någon närmare beskrivning.

"Jisses va blogen spruta, Nesse! Sa vi ente gå hem te käringera istället?"

Det är de mångskiftande våldsscenerna som utgör filmens absoluta kreativa kulmen, även om åsynen av ett bultande hjärta som lyfts ur en blodkladdig bröstkorg, får dem att blekna till TV4-nyans i jämförelse. Här har Cardona uppenbarligen tagit lärdom av Herschell Gordon Lewis deliriska frosserier i effektsökande men billiga blodbad. Som en logisk följd av hjärttranplantationen, morfas Julios snutfagra anlete över till en orakad, grymtande apmänniskas vindbitna nylle, och han rusar grymtande ut i natten, skalar huden av unga män, trycker ögonen ur hålorna på vittnen, bryter sig in hos nakna kvinnor och sexmördar dem så att blodet sprutar på väggarna. Både den sjuka fantasin, den blodiga närgångenheten och den uppenbart kringskurna budgeten bär omisskännliga spår av gore-pionjären från Florida.

"När jag säger att jag bara har ögon för dig, behöver du väl inte ta det så bokstavligt?"

Men brottningen då? Ja, en rödklädd brottarkvinna går några matcher, men idrottens medverkan i filmen söker förgäves en dramaturgisk förklaring. Antagligen hade det varit ekonomiskt oförnuftigt att inte ha den med. Och visst, det är en spektakulär sport med många exotiska grepp – man klänger sig fast vid sin antagonist med armar och ben och rullar runt som ett oformligt nystan på längden och tvären — men något hyperventilerande nervknippe blir väl inte tv-tittaren precis.

På detta sätt rullade de iväg till landet som flyter av mjölk och honung, där de rapporteras ha omkommit genom drunkning.

Detta är över huvud en sådan film där komiken huvudsakligen uppstår i backspegeln. Trots orgiastiska utfall av kreativt ultravåld, är den inte en karneval av non-stop korkad bisarro-action i stil med Inframan, utan de flesta scener är tämligen alldagliga och lunkar fram på habil b-nivå. En öm fader försöker uppmuntra sin dödssjuke son; ett par grälar för att han sätter karriären framför henne. Den stora värmen i kroppen kommer först då ens hjärna kokat ned vad man faktiskt bevittnat. Den stora humorn bor i kontrasten mellan den fullständigt sinnessjuka handlingen och samtliga medverkandes sätt att agera som om detta vore en helt logisk händelsekedja. Det är lite som när man med en kombination av frustration och leda pressar sig igenom en träig litteraturklassiker med några få dramatiska höjdpunkter, och först efteråt upptäcker att den givit en något storslaget.

Sugen?

Finns den på Google Video? Ja, den finns på Google Video! Men det tycks också vara det enda sättet, för den som inte vill privatimportera via t.ex. Amazon. Hedersknyfflarna på Swedisc sviker oss för en gångs skull (och ev. misstankar om sponsring lär väl inte direkt skingras av att jag inte ens då kan låta bli att nämna dem).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: