2010-02-15: Fiiive yeeears — my brain hurts a lot

Om du bara ska lyssna på en Magma-sändning i vinter (men det ska du väl inte?), låt det bli denna. Varför? Låtlistan nedan talar väl sitt tydliga språk. Lägg därtill några riktigt kreativa realtidsmixar, och jag tror jag kan säga utan att darra på manschetten, att jag har överträffat mig själv. Dessutom fyllde ju Magma fem år den 14:e!

Både Ed Askews överansträngda hippievisa och Cromagnons (som jag råkade kalla något annat i programmet) chockartat unika säckpipe-proto-black metal gavs ut på det patenterat egensinniga och svårt okommersiella bolaget ESP-Disk, och finns på samlingen Boots ‘n’ Roots. Älgarnas Trädgårds vemodiga sång är en tonsatt Edith Södergran-dikt från skivan Delayed, som spelades in 1974 men gavs ut först 27 år senare — vilket gör den till en möjligt slamkrypare i Kalejdoskop Sen-sammanhang; håll utkik framåt våren. :-)

Bobby Callender bjuder oss ett typiskt smakfullt stycke eklektisk jazzsvängig sitarpop med egendomligt trivial text. Floh de Cologne var en något äldre västtysk kusin till den mer vildvuxna delen av den svenska politiska musikrörelsen — men vilka svenska band kan de liknas vid? Inte vet jag. Men nu vet jag åtminstone, att filmen där Sunforest barockklingande instrumental medverkar, är ingen mindre än A clockwork orange. Och den gapande italienaren som hörs härma vapen och maskiner i bakgrunden, är i sin tur ingen mindre än futuristen par excellence Filippo Tommaso Marinetti. Kontrastverkan dem emellan kan väl, med lite vilja, tänkas motsvara filmens möte mellan Beethoven och ultravåld — vilket vi förresten får vår beskärda del av i Arkiv B, som denna gång avhandlar den gamla mexikanska snaskfesten Night of the bloody apes. Men den recensionen får ni längta lite till efter här på BLÅGGEN.

Spellista

  • David Bowie – Five years (1972)
  • Caetano Veloso – Clara (1968)
  • Rational Diet – From the grey notebook, pt. 1 (2007)
  • Sunforest – Overture to the sun (1969)
  • Ed Askew – Love is everyone (1968)
  • Älgarnas Trädgård – My childhood trees (1974/2001) /Pärson Sound – On how to live (1967/68) / Lise-Lotte Norelius – Bjupp-bjupp (2002)
  • Bobby Callender – Sade Masoch (1968)
  • Özdemir Erdoğan – Karaoğlan Almanya’da (1973)
  • Floh de Cologne – Sei ruhig, Fließbandbaby (1970)
  • Cromagnon – Caledonia (1969)
  • Neutral Milk Hotel – [utan titel] (1998)
  • Fit & Limo – The highest mountain (2000)
  • Hermann Szobel – Mr Softee (1976)
  • Jean-Claude Vannier – Danse des mouches noires gardes du roi (1972)
  • Shooby Taylor – Softly & tenderly

Långhårig socialrealism: Floh de Cologne turistar på skroten.

10 kommentarer till 2010-02-15: Fiiive yeeears — my brain hurts a lot

  1. Jonas Persson skriver:

    Mycket bra program.
    Och GRATTIS till 5 år med Magma i eterns höjder…!!

    Lycka till i fortsättningen.

    /Jonas

  2. Pesos skriver:

    Grattis, Grattis!!! Även om jag nu inte varit med så länge. Må det bli minst lika länge till så att jag då kan gratulera på ett liknande sätt.
    Har du lyssnat på Deerhoof vs Evil?

  3. Robert Huselius skriver:

    Tackar mjukast. Måste fortfarande kontrollräkna varje gång, för att konstatera att det faktiskt gått hela fem år sedan 2006.

    Fråga: Hur hittade ni till Magma?

    Pesos: Vaförslag? Deerhoof är jag bekant med, men inte det där bihanget.

  4. Pesos skriver:

    Det är väl helt nytt
    spotify:album:6OKJAelySJKc9xhKvwdVnT
    Riktigt bra tycker jag. Recension här http://www.dustedmagazine.com/reviews/6172

    Det måste ha varit en ren slump. Jag jagar ofta radiostationer på nätet och du måste ha fastnat, kommer faktiskt inte ihåg. Men som du fastnade. Trogen lyssnare sen dess och väldigt glad för att mina stora idoler Amon Düül II fick vara med i förra programmet.

  5. Robert Huselius skriver:

    Såg att Deerhoof vs Evil spelades i Kalejdoskop nyligen, men även där måste den ha gått mina öron förbi.

    Mina första och alltjämt största favoriter inom icke-genren krautrock (vad har egentligen Tangerine Dream och Floh de Cologne gemensamt utöver tid och plats?) är Faust. En gång gjorde jag ett program på ”The Faust tapes”-tema, där jag spelade det mesta från denna makalösa skiva, interfolierat med annan musik.

  6. Pesos skriver:

    Faust so far är min favorit av dem. Håller med dig om att det är en ”icke-genere”. Bara Amon Düül ensam spänner över det mest psykedeliska till nästan lättviktig pop. Jag får anta att du någon gång spelat Can i programmet eller att de kommer någon gång i framtiden.

  7. Robert Huselius skriver:

    Har nog aldrig spelat Can, av den anledningen att jag inte fastnat så värst för dem. Men du kanske har något specifikt låtönskemål.

  8. Pesos skriver:

    Nej, med Can kan man spela i princip vad som helst. Men den lite coola jazziga ”She brings the rain” från ”Soundtrack” kanske du kan tycka om.

  9. Jonas Persson skriver:

    Eller varför inte låten Vitamin C från plattan
    Ege Bamyasi…

  10. […] det går förstås fortfarande för sig att lyssna till förra sändningen, som var en ovanligt lyckad sådan. Och som ytterligare salva på såren: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: