Paganus: Kalla

Denna recension, samt smakprov från skivan, förekommer även i Magma av 18 januari 2011.

Paganus — Kalla. Earth n’ Wood Records EART002, 2010

De självutnämnda skogsrockarna Paganus har haft den oerhörda artigheten att tillsända mig sin senaste cd, Kalla.

När jag läste att dessa neo-grönavågare denna gång slagit in på en mörkare väg — kanske influerad av baksmällan efter klimatmötet i Köpenhamn — blev jag först förhoppningsfull om att de tagit till sig mitt råd efter förra skivan, om att gifta sin ekorock med något liknande Espers dissonanta, sinistra folkrock, men där blev jag snuvad på konfekten.

Det är fortfarande fråga om melodisk och för all del välgjord svensk nyprogg i Anekdotens fotspår, kanske med aningen mer av distade gitarrer och tungsinne. Och jag har alltjämt svårt för den där sortens yviga sångstil som är så typisk för genren, men det är förstås bara min personliga preferens.

Jag måste ändå applådera själva ansatsen — att ett band så tydligt tar ställning emot vår korkade och kortsiktiga världsordning — och hoppas att Paganus bara är toppen på ett isberg av musiker som vill annat än att navelskåda och jamsa med i den konsumistiska livslögnen.

Så lycka till, Paganus, och grattis, alla ni som uppskattar deras musik bättre än jag!

Annons