Arkiv B: The Wild Women of Wongo

Arkiv B presenterar stolt det kanske trashigaste av alla trashiga stenåldersdramer: The Wild Women of Wongo från 1958. Lite transdans, lite krokodilwrestling, lite patriarkalt förtryck, lite naket — alltihop uppklätt i leopardmönstrat kortkort.

Välkommen till Wongo, en tropisk by cirka 8000 f.Kr. Ett råbarkat patriarkat präglat av hedersvåld, arrangerade äktenskap och naturreligion. Välkommen till ännu en av de bisarro-filmer som får dig att ömsom skratta, ömsom gapa i förundran, varefter du begeistrat beskriver den för dina vänner; de ser på dig med road skepsis i blicken och du undrar var du ska få tag på vänner som verkligen förstår dig. Välkommen till mitt liv.

"Min pung för din påle -- oj, vad är det jag säger?"

Livet går sin gilla gång i Wongo. Patriarkerna, råa och fula sällar som kommunicerar med primitiva utrop, köper stammens unga, fotomodellfagra ungmör som fruar åt sina lunsiga, håriga söner. Byn verkar bestå av cirka 20 personer, och ingen har sett en främling, varför massiv inavel skulle kunna tänkas som förklaring till denna snedfördelning av gracerna, men icke — det är de gamla spelevinkarna Moder Natur och Fader Tid, som roat sig med ett sociologiskt experiment. I grannbyn Goona ser nämligen alla unga män ut som Beach Boys-medlemmar, medan alla kvinnor är regelrätta ruggugglor. I bägge byarna står dessutom insida och utsida i perfekt analogi med varandra; ful utanpå, rå och lumpen inuti och vice versa.

Det heliga djuret gav råmaterialet till deras sandaler, "Crocs" kallade.

I ett jättelikt tempel dyrkas Drakguden, till förväxling lik en levande krokodil. Templet är till synes uppbyggt av snäckskal och frigolit samt fyllt av abstrakta arkitektoniska utsmyckningar, och därinne presiderar Wongos prästinna, som ser ut och beter sig som en blandning mellan Vampira och Magica de Hex. I likhet med Wongos äldste talar hon aldrig, hon deklamerar. Över huvud taget använder sig de flesta av ett mycket styltat, officiöst tonfall, likt en 15-årig amatörskådis som försöker spela renässansfurste.


Denna Goona-kvinna skulle långt senare återuppstå i Divines skepnad.

En av dessa Goona-hunkar anländer till Wongo och försätter hela tillvaron ur balans. Denne unge Adonis bringar varning för en flock ”apmän”, som är i antågande. Wongo-männen låter sig dock inte förskräckas — antagligen för att de äntligen ser sin chans att framstå som de sofistikerade modelejon de känner att de innerst inne är. De äldste beslutar rentav taga främlingen av daga, vilket tydligen ska få de unga damerna, redan betuttade, att glömma honom. Jävel, slaggis och provokation uppstår, Goonas it-boy flyr och Drakguden vanhelgas, varpå ungmörna förvisas till djungeln. Och över alltihop skrålar ledmotivet till Plan 9 from Outer Space som lök på laxen.

En seans hos prästinnan äger rum. Iklädd krokodilhatt och en ganska utmanande fiskfjällsklänning, utför hon en svärmisk, rituell dans, hela tiden leende mot kameran på ett sätt som kommer en att ana var hon fått sin aktörsutbildning. De övriga kvinnorna ruskar extatiskt på håret, vibrerar epileptiskt och går ner i brygga, allt för att blidka Drakguden såväl som (de förmodat manliga) tittarna. I nästa scen stundar nakenbad och brottning med uppenbar gummikrokodil.

Wongo-kvinnorna kommer tids nog tillbaka och finner sin by helt öde och karlarna förmodligen utplånade av apmännen. Ingen tid för tårar — efter en rafflande catfight i sanden, beslutas att de ska utnyttja sin nyvunna frihet och styra kosan mot sexpackens och babyhyns förlovade rike — Goona. Som nydubbade amasoner, ehuru med bägge brösten i behåll, snärjer de sina tvålfagra tilltänkta med rep, nät och snaror, och presenterar dem så i templet som sina fästmän.


"YES! Clearasil-jobbet som i en liten ask!"

Men vad hände då med rivjärnen från Goona, frågar sig vän av ordning? Jo, de stötte ihop med Wongos unga grobianer, som händelsevis överlevt allihop, varpå kärlekens klockor klämtade. För i forntidens Wongo, liksom i 50-talets Amerika, behövdes det bara att alla höll sig till sin egen sort för att lycka och harmoni skulle segra. Prästinnan övervinner sin skepsis och förseglar det hela med ett: ”So be it!”

Sugen?

B-nördarna på Something Weird Video erbjuder en fullmatad dvd med inte mindre än tre 50-talsfilmer om bångstyriga stenålderskvinnor! Swedisc har den till oemotståndligt pris. Annars kan du se den på Google Video, men då får du stå ut med sämre bildkvalitet, snåljåp där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: