Magma [10-04-27]

Det tuffa livet som producent: sex, droger och kompressionströsklar.

Tillåt mig presentera Jean-Pierre Massiera, en fransk korsning mellan Joe Meek, Pierre Henry och Jean-Jacques Perrey! Googla gärna de namnen också, om de icke förefaller bekanta. Denne excentriske producent förekommer hursomhelst i två låtar, signerade Les Maledictus Sound och S.E.M. Studios, i denna sändning, som även uppmärksammade den stundande arbetarhögtiden med två ovanligt svängiga versioner av den annars ganska stolpiga Internationalen.

Man kan även få sig till livs neopsykedelia från Bobb Trimble, brittisk folksång av Peelers, urartad pakistansk filmmusik med dragspel och trummaskin m.m.

Men vi lever ju inte av musik allena. Detta är Magma numer högst medvetet om, och presenterar därför även dikten Substitut av Ricky Bruch samt en recension av Werewolves on wheels.

Spellista

  • Soul Flower Mononoke Summit – Internationalen
  • Coco Briaval Quartet – Internationalen
  • Bruce Haack – Haackula, spår 4 (1978)
  • Les Maledictus Sound – Kriminal Theme (1968)
  • Sonic Mechatronik Arkestra – Feeding Frenzy Part II (2003)
  • S.E.M. Studios – Ivresse des Profondeurs
  • C.O.B. – Sweet Slavery (1971)
  • Broadcast – Colour Me In (2003)
  • Bobb Trimble – When the Raven Calls (1980)
  • The Vampires of Dartmoor – Dance of the Vampires
  • M. Ashraf feat. Nahid Akhtar – Mera Mehoob Hai
  • Raymond Scott – Baltimore Gas & Electric Co. ‘395’
  • Peelers – Schoolday’s End (1972)
  • Fraternity of Man – Wispy Paisley Skies (1968)

8 kommentarer till Magma [10-04-27]

  1. Pesos skriver:

    Det får inte tolkas som något annat än positivt. Magma har återgett mig tron på mänskligheten, i allmänhet, och musiken som ett stort välgörande plåster, i synnerhet. Vore inte Eskilstuna så förbålt långt bort och om jag kände mig värdig skulle jag utan tveka anmäla mig som bisittare.

  2. Robert Huselius skriver:

    Känns märkligt att bli överöst med detta beröm, men tack! :-) Magma är inte särskilt värdigt, det är ett flummigt litet improviserat program med en handfull lyssnare.

  3. Pesos skriver:

    Jag gjorde ett liknande program i Kramfors Närradio för kanske 15 år sedan. Dock tycker jag att du kommer upp i en högre kvalité. Kärnan i mitt program var tysk psykedelika/progressiv rock från slutet av sextiotalet fram till slutet av sjuttiotalet. Dock fanns det utrymme för allehanda annat också. Lyssnargruppen var begränsad, men den fanns.

  4. Robert Huselius skriver:

    Ett krautrockmagasin med andra ord? Måste ha varit otroligt obskyrt för 15 år sedan — eller så var det precis då det började bli fashionabelt? T.ex. började ju Faust spruta ur sig nya skivor just då.

  5. Pesos skriver:

    Nja, det var nog mer obskyrt än fashionabelt. Dock var Krautrock mycket populärt i Kramfors i min generation. Större än mycket annat som var populärt. Faust tycker jag aldrig kom upp i samma nivå igen, men jag är kanske konservativ.

  6. Pesos skriver:

    Sen kom jag dessutom på att det var kanske åtta år sedan jag gjorde programmet. Det är tur man har barn som påminner en. Jag tycker annars att allt antingen har hänt förra året eller för femton år sedan. Tror jag ska byta till ”för länge sedan” och ”inte så länge sedan”.

  7. Robert Huselius skriver:

    Det är så sant. Jag minns en fruktansvärd upplevelse från när jag var 17-18 år: den plötsliga chocken vid upptäckten av, att något jag kände hade ägt rum ganska nyligen, i själva verket låg ETT ÅR bakåt. Det handlade, typiskt nog, om upplevelsen av att lyssna på en viss musik, i detta fall Elvis underbara inspelningar från 1969. En första erfarenhet av tidens accelererande flykt i takt med stigande ålder. Idag finner jag inte det minsta märkvärdigt med att ett år känns som ingen tid alls.

    Jag blev tvungen att idag lyssna om ”Faust IV” två gånger; en av de skivor som först fick mig allvarligt insnöad på gammal konstrock. Det är helt sant att de var som bäst ”då det begav sig”. Tror jag ska göra ett helt Magma med titeln ”inkörsportar”, ett personligt program där jag bara spelar musik som en gång lett mig in på nya vägar, med den fåfänga förhoppningen att det ska åstadkomma detsamma hos andra.

  8. Pesos skriver:

    Min favorit är ”Faust so far”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: