Magma inledde denna gång, enligt modell från flera andra program i Radio Eskilstuna, seden att uppmärksamma aktuella födelsedagar i musikalisk form. Tyvärr fyllde ingen större musikalisk hjälte år på själva sändningsdagen, som emellertid var 113-årsdagen för sedvänjan att vid glamorösa fester låta en lättklädd kvinna hoppa upp ur en tårta, något som jag dessvärre glömde nämna i programmet (källa: Stupido).
De bemärkelsedagar som musiksattes voro: Rick Wakeman och Mark Mothersbaugh (Devo), 18 maj; Ho Chi Minh och Pete Townshend, 19 maj; Sun Ra, 22 maj; Robert Moog, 23 maj; Moondog, 26 maj samt Danny Elfman (Oingo Boingo) och Iannis Xenakis, 29 maj.
Nyheten att jag kanske kommer att börja eftersöka en bisittare eller andra programledare kvarstår i sin nämnda form. D.v.s. jag kanske ska det.
Spellista
- The Who – Armenia City in the Sky (1967)
- Devo – Gut Feeling/Slap Your Mammy (1978)
- Oingo Boingo – Perfect System (1981)
- Rick Wakeman – Catherine of Aragon (1973)
- Jean Jacques Perrey – E. V. A. (1970)
- Moondog – Coffee Beans (1971)
- Sun Ra – Rocket Number Nine (1972)
- Knutna Nävar – Ho Chi Minh (1973)
- Iannis Xenakis – Hibiki-Hana-Ma [utdrag] (1970)
- Univers Zero – Bonjour chez vous (1981)
- Miriodor – Pyramide (2005)
- Robert Wyatt – Little Red Riding Hood Hit the Road (1974)
- Ars Nova – Automatic Love (1968)
Magma i Radio Eskilstuna 92,7 
Olof Plame
Lena Gräns
Cats Falck
Hilding Eek
Makarna Winbergh
Ingvar Heimer
Carl Algernon
Gunnarsson
Milan Valverius
Odd Engström
Med anledning av Henrik Sundholm ställer jag nu den Metakatolska Kristosatanismens Tre Rituella Frågor: till hela den politiskt mediala skitborgarklassen:
http://www.equil.net/?p=545
Hur Du Haft Eldbågen Någon Gång?
Vill Du Ha En Minnestuba?
Hur Många Blixtar finns det?
http://screenfonds.blogspot.com/
För ser ni, Peter Ingestad, Son av Satan, HAN tar minsann inte skit av någon; nej den som ger sig på honom, HAN ger sig på fel kille – HAR NI FÖSTÅTT???
Liberalism i praktiken: förbjud kritik av liberalismen
http://www.flashback.info/showthread.php?t=687374
—
Peter Ingestad:
Det behövs en teoretiskt högklassig kritik av liberalismen. I synnerhet måste den vetenskapligt nationalekonomiska stringensen vara förstklassig.
Det är ett projekt jag vill bidra till, och utgör det allmänna diskussionsämnet för denna tråd som förhoppningsvis får livligt deltagande både för och emot.
Det specifika med denna tråd är den höga intellektuella ambitionsnivån. Korkat blajjande undanbedes. För dumskallarna finns så många alternativa trådar att
hålla sig till.
Jag inleder med en nog så viktig detaljfråga.
Från liberalt håll ifrågasätter man att klyftorna i samhället ökar. Man framhåller att prisutvecklingen för basvaror länge varit gynnsammare än för lyxvaror.
Nu håller ju detdär på och vänder en gång för alla till följd av oljekrisen. Framtiden är praktiskt relevant. Det förflutna är det inte.
Det är den empiriska huvudinvändningen. Sedan hhar vi en analytisk huvudinvändning, nämligen följande.
Från pengarnas fallande mariginalnytta följer nämligen direkt att för höginkomsttagaren måste en större relativ pris- eller realinkomstförändring till för
att generera samma relativa välfärdseffekt som för en låginkomsttagare.
För de verkligt rika är gränsnyttan noll. De konsumerar gratis. Där ÄR pengarna nyttan i sig själv. Där gäller pengar för pengars egen skull.
Enkelt nog. Man bör nog ta och undersöka varför dessa akademiska libbtänkare med så märkvärdig konsekvens förbiser filosofiska och nationalekonomiska
elementa.
(Det renhållningsarbetet blir pionjärens. På ”vänsterkanten” förekommer nämligen inget tänkande överhuvudtaget. Det är bara formlöst känsloflumsande om
människosyn och genus och queerteori och solidaritet med HIV-smittade och human flyktingpolitik och globaliseringen ställer oss inför stora utmaningar
(jaha?) och såndär politiskt garanterat ofarligt skitflum.
Men vaddå, den falska vänsterns exponenter tllhör ju SJÄLVA samma politiskt-mediala överklass som de förmenta opponenterna. Där finns en dold
intressegemenskap. På teoretisk nivå förekommer därför bara skenbar motsättning; man ägnar sig å ”folkets” vägnar men i eget intresse åt yvigt nattmösseprat.
Det ska vara ”polemiskt”, men det är bara falskspel alltihop.)
En annan strategisk punkt är frihetsvärdet. Då frågar jag: vad är frihet om inte inbegreppet av de totala reala möjligheterna människan konfronterar i sin
konkreta tillvaro? Har man inga pengar, kan man inte göra någonting, då allting kostar, och man har ingen verklig frihet. Härifrån följer direkt att hen
frihetlig politik implicerar en omfattande välfärdsapparat. Det mesta av den riktning vi kallar ”liberalism” är alltså realt rihetsfientlig. Den
ordproduktion som i så engagerade ordalag hävdar motsatsen saknar redig tankegrund.
+++
Peter Ingestad:
Som Sartre var inne på är friheten egentligen oundviklig. Det är ju per definition möjligt att göra allt utom det omöjliga.
Min poäng då är att frihet strängt taget kokar ner till ett utilitaristiskt universalnyttebegrepp. Om vi bortser från frihetens egenvärde blir nämligen
friheten just inget annat än möjlighet att tillägna sig vilket värde som helst.
Intressekonflikt är frihetskonflikt. Vad som väsentligen sker i ett anarkiskt tillstånd av allmänt röveri är att OFFREN berövas sin frihet.
För frihetens maximering och fördelning krävs just en mäktig rättsordning. Inte nödvändigtvis en stark statsmakt, men det ligger nära till hands.
Bo39 träffar alltså huvudet på spiken. Naturens och kulturens frihet är exakt densamma, det är i grund och botten ingen skillnad alls. Frågan är s a s
kvantitativ, inte kvalitativ. Vi diskuterar hur vi kan få mesta möjliga frihet och hur den liberala teorin står sig mot detta allmänbehov.
Ett särfall är radikalliberalismen, eller om man så vill, libertarianismen. Den kräver en överbyggnad av allmän norminternalisering och värdekonsensus för
att fungera. En sådan övergripande överbyggnad av ideologi kan mycket väl tänkas generera en självförstärkande inkomstutjämning med maximering av
frihetssumman som resultat. Den erforderliga dekonstruktionen av liberal teori behöver alltså inte alls med logisk nödvändighet vara destruktiv.
+++
Peter Ingestad:
Som Sartre var inne på är friheten egentligen oundviklig. Det är ju per definition möjligt att göra allt utom det omöjliga.
Min poäng då är att frihet strängt taget kokar ner till ett utilitaristiskt universalnyttebegrepp. Om vi bortser från frihetens egenvärde blir nämligen
friheten just inget annat än möjlighet att tillägna sig vilket värde som helst.
Intressekonflikt är frihetskonflikt. Vad som väsentligen sker i ett anarkiskt tillstånd av allmänt röveri är att OFFREN berövas sin frihet.
För frihetens maximering och fördelning krävs just en mäktig rättsordning. Inte nödvändigtvis en stark statsmakt, men det ligger nära till hands.
Bo39 träffar alltså huvudet på spiken. Naturens och kulturens frihet är exakt densamma, det är i grund och botten ingen skillnad alls. Frågan är s a s
kvantitativ, inte kvalitativ. Vi diskuterar hur vi kan få mesta möjliga frihet och hur den liberala teorin står sig mot detta allmänbehov.
Ett särfall är radikalliberalismen, eller om man så vill, libertarianismen. Den kräver en överbyggnad av allmän norminternalisering och värdekonsensus för
att fungera. En sådan övergripande överbyggnad av ideologi kan mycket väl tänkas generera en självförstärkande inkomstutjämning med maximering av
frihetssumman som resultat. Den erforderliga dekonstruktionen av liberal teori behöver alltså inte alls med logisk nödvändighet vara destruktiv.
+++
Henrik Sundholm:
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Då frågar jag: vad är frihet om inte inbegreppet av de totala reala möjligheterna människan konfronterar i sin konkreta tillvaro?
Frihet är frihet från andra människors angreppsvåld. Vare sig mer eller mindre.
+++
Henrik Sundholm:
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Har man inga pengar, kan man inte göra någonting, då allting kostar, och man har ingen verklig frihet.
Jag har skrivit en ganska ordentlig vederläggning av konceptet ”positiva rättigheter” här: http://www.equil.net/?p=545
+++
Realiszt:
Haha! Kraxelpax och Bo39 debatterar! Som man frågar får man svar, heter det. Kan man få se en ordentlig tvekamp? Vore något för 100 höjdare eller så…
Angående ”pengars fallande marginalnytta” så är ju den logiken bara tillämpbar för varje enskild individ själv. Du kan aldrig jämföra två människors ”nytta”
med varandra. En fattig kanske lägger sin slant i madrassen tills han dör. Den rike kanske finner enorm glädje i att köpa en äkta Picasso. Du behöver
uppfinna en manick som kan mäta människors lycka på ett objektivt materiellt sätt, innan du kommer nånvart med interpersonella nyttoresonemang. Till dess är
det bara grundlösa spekulationer och obevisbart religiöst troende.
+++
Peter Ingestad:
Citat:
Ursprungligen postat av Khepera
Jag har skrivit en ganska ordentlig vederläggning av konceptet ”positiva rättigheter” här: http://www.equil.net/?p=545
Vad är relevansen? Jag håller ju helt med dig om att skillnaden mellan ”positiv” och ”negativ” frihet är falsk. Det ”negativa” frihetsbegreppet är det enda
korrekta.
Detta är i själva verket en huvudpoäng i min argumentation från början.
Mitt argument för välfärd har nämlingen ingenting med ”positiva rättigheter”att göra. Begreppet ”positiva rättigheter” har ingen plats alls i min teorikritik
av liberalismen. Jag moraliserar inte.
Argumentet är i stället att välfärd är nödvändig för att maximera den totala (negativa) friheten. Häri ligger ingen värdering. Det är inte självklart att
friheten bör maximeras. Liberalismens tillkortakommande är tekniskt, inte moraliskt.
Här är det nödvändigt att klarlägga begreppet ”tvång”. Den reala totala frihet vi konfronterar konkret bestäms som totaliteten av våra möjligheter. Att
inskränka sig till avvisande av tvång utövat av av personliga aktörer blir för snävt. Ofrånkomliga omständigheter inskränker i samma grad totaliteten av våra
möjligheter och därmed vår frihet. Om jag föds blind kan jag inte välja att se. Att denna blindhet inte tillfogats mig av någon aktör är bara helt
irrelevant. Det är inte bara angreppstvång som hotar friheten. Olyckstvång gör det i precis samma grad, ceteris paribus.
Det är inte så kul att förväxlas med den flumvänster jag personligen innerligt avskyr, något jag i en eldig parentes gjorde klart i startinlägget redan. Det
är nämligen så att jag generellt instämmer i den liberala kritiken häremot. Det är bara det, att man inte utan vidare av denna kritik kan härleda ett
avvisande av ”vänsterns” politiska målvärden. För dessa finns nämligen andra tungt vägande argument för dessa än vad ”vänstern” själv anför. Man kan säga att
de drar en riktig slutsats från felaktiga premisser. Det är ingenting ovanligt.
Jag tror nämligen att ”vänstern” egentligen inte vill genomföra de förändringar den pläderar för, eftersom deras egen ställning därigenom skulle hotas. Den
vill bara göra det intrycket. De vill lura människorna. Det handlar i grund och botten om en självvald impotens. Då gäller det att argumentera så svagt det
bara är möjligt och samtidigt höja rösten allt man kan; och precis så är det man faktiskt agerar.
Tror och tror, förresten. Att dylikt bluffande från ”vänsterns” representanter är allmän realitet är något jag vet av egen erfarenhet. Låt mig ta ett
exempel. Jag har varit fackligt aktiv i ett LO-förbund. Klubbordförande. Vi på avdelningsnivå en löneförhandling där de särskilda vikariatstilläggen
avskaffades, vilket gav en rejäl lönesänkn ing som emellertid inte syntes i statistiken, emedan denna inte var upplagd för att visa verkliga löner utan bara
nominella sådana. På ett representantskapsmöte påpekade jag detta för förhandlaren själv som beklädde podiet. Han missförstod avsiktligt och låtsades att jag
framfört något slags moraliserande kritik i något slags största allmänhet. Ingen annan av klubbrepresentanterna tog upp tråden. De är nämligen själva inne i
privilegiesystemet och har därför egopistiskt motiv att undvika alltför energiskt driva medlemmarnas intressen för att i stället ägna sig åt bekvämligt
okontroversiella frågor med en högstämd vänsterprofil av metafysisk art, Norrlands älvar, internationell solidaritet o dyl. Det har motparten ingenting emot
naturligtvis, tvärtom.
När jag kom hem till arbetsplatsen och diskuterade saken med mina arbetskamrater var det inga problem. De förstod verkligen alldeles utmärkt allihop; det var
ingen som hade några som helst svårigheter att förstå vad saken handlade om.
+++
Henrik Sundholm:
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Argumentet är i stället att välfärd är nödvändig för att maximera den totala (negativa) friheten.
Om du menar en statsfinansierad ”välfärd” så blir resonemanget självmotsägande. Man kan inte använda förtryckande medel för att uppnå frånvaron av förtryck.
Om du menar frivilligt finansierad välfärd så blir det bara ett non sequitur. Frihet är inget som behöver underhållas ekonomiskt. Den finns där ändå.
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Det är inte självklart att friheten bör maximeras.
Tja, så länge man inte är en sadist som tycker om att angripa människor, så är det ganska självklart.
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Här är det nödvändigt att klarlägga begreppet ”tvång”.
Ja, och det har jag gjort.
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Den reala totala frihet vi konfronterar konkret bestäms som totaliteten av våra möjligheter.
Att förväxla frihet med möjligheter är just vad ”positiv frihet” handlar om.
+++
Peter Ingestad:
Citat:
Ursprungligen postat av Realizt
Till dess är det bara grundlösa spekulationer och obevisbart religiöst troende.
Det förhållandet vi saknar enkel möjlighet att mäta en given storhet innebär inte att denna inte existerar. Innan vi ger oss in på mätproblem behövs en
grundläggande begreppsanalys. Det är min ambition. Huruvida resultatet av dessa mina bemödanden är grundlösa spekulationer av religiös natur får bedömas bl a
av kvalificerat folk vars intresse för debatten jag försöker mobilisera i hopp om att Flashback skall utvecklas till ett sämhällsväsentligt spetsforum. Den
här sortens svepande, utomordentligt luddiga generaliseringar har sin rekyl; i synnerhet är det hur religionen aktualiserats. På avsnittet
Argumentationsanalys på ettan i Praktisk filosofi fick vi lära oss följande devis: ”Utgå från att motståndaren inte är en idiot.” Jag har fil kand med tre
spetsar och presterar skyhögt på normativt intelligenstest (WAIS III). Det är inte sannolikt att jag skulle misslyckas så kapitalt med att säga någonting
vettigt. Den som har kompetensen därtill må läsa vad jag faktiskt skrivit och därmed vad jag faktiskt sagt.
Argument ad hominem bemöts relevant ad hominem. Det får man tolerera.
+++
Peter Ingestad:
Citat:
Ursprungligen postat av Khepera
Om du menar en statsfinansierad ”välfärd” så blir resonemanget självmotsägande. Man kan inte använda förtryckande medel för att uppnå frånvaron av förtryck.
Varför inte? Det är väl inte ovanligt att med konflikt mellan ändamålets nytta och medlets kostnad aktualiserande ett avvägningsbehov. Resten var påståenden
utan argument och lämnas lämpligen obemötta.
+++
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Varför inte?
Därför att det självmotsägande inte kan existera. Även om man skulle råka vilja det ibland.
+++
Peter Ingestad:
Det handlar om en motsättning, inte om en logisk kontradiktion. Motsägelselagen utesluter inte värdekonflikter i praxis.
+++
Henrik Sundholm:
Citat:
Ursprungligen postat av Kraxpelax
Det handlar om en motsättning, inte om en logisk kontradiktion. Motsägelselagen utesluter inte värdekonflikter i praxis.
Att försöka uppnå frihet genom ofrihetliga medel är en så tydlig logisk motsägelse att man knappast borde behöva påpeka den. Nu får du trappa upp nivån en
aning, annars orkar jag inte med dig. Sagt i all välmening.
+++
Peter Ingestad:
Citat:
Ursprungligen postat av Khepera
Att försöka uppnå frihet genom ofrihetliga medel är en så tydlig logisk motsägelse att man knappast borde behöva påpeka den. Nu får du trappa upp nivån en
aning, annars orkar jag inte med dig. Sagt i all välmening.
Det uppfattar jag som ett tydligt hot som skall bemötas vederbörligen. Debatten HÄR är för min del avslutad.
+++
Upplagd av Kraxpelax kl. 6.6.08 0 kommentarer 
torsdag, juni 05, 2008
Henrik Sundholms kompis

Henrik Sundholm är debattledare på flashback Han hade en kollega. Denne. Fortsättning följer.
Upplagd av Kraxpelax kl. 5.6.08 0 kommentarer 
bÖgar och sjukdom
Nu när bÖgpesten exploderar i Sverige postar jag följande med Hen rik Sundholm i särskild åtanke.
[Enorm massa anti-homo-ranting bortklippt // Robert]
Peter som skrivit kommentaren ovan är mentalsjuk och har bedrivit en liten hatkampanj mot mig på nätet. Att han har skrivit sin kommentar här beror förmodligen på att jag kommer från Eskilstuna, och att inlägget handlar om Radio Eskilstuna. Det är den enda kopplingen som jag kan se i alla fall.
Tänkte bara förklara lite kort hur det ligger till, om någon bryr sig (vilket jag inte direkt tror eftersom hans inklistrade textmassa undgått radering).
Henrik Sundholm: Jag är införstådd med detta; har läst personens ifråga BLÅGG då jag är fascinerad av psykisk sjukdom och andra alternativa verklighetsuppfattningar. Att läsa era ”snillen spekulerar”-diskussioner intresserar mig inte det minsta (läser dock gärna om dylika frågor i betydligt mer välformulerade och sansade böcker), men jag låter era kommentarer kvarstå som bevis för att ni bägge på outgrundliga vägar hittat hit. Låt nu era sinnen vidgas av Magma-stimulantia.