Magma [2008-04-08] Inget jävla mångkulturprogram

Inte för att jag har något emot mångkultur, tvärtom. Titeln syftar på det i programmet påtalade faktum att även om jag spelar musik från både Turkiet, Makedonien och Argentina, gör jag det inte för att den är från Turkiet, Makedonien och Argentina, utan för att den rätt och slätt är bra och på ett eller annat sätt magmanesisk (d.v.s. hemmahörig i det virtuella kungariket Magma). Magma sysslar med andra ord inte med något förlöjligande, kulturbrackigt färgklick-kramande. Och detta är resultatet:

Spellista

• The Monochrome Set – Love Zombies (1980)
• The Electric Prunes – Sold to the Highest Bidder (1967)
• Gökçen Kaynatan – Pencerenin Perdesini (1973)
• Yoko Ono – Greenfield Morning I Pushed an Empty Baby Carriage All Over the City (1970)
• Dagens Ungdom – I det tomma sessionsrummet. Studenten. Kanslierna. (1982)
• Amon Düül II – Syntelman’s March of the Roaring Seventies (1971) / bob hund – Reinkarnerad exakt som förut (1996)
• Kocani Orkestar – Edinaesetorca (1997)
• Shooby Taylor, the Human Horn – Stout-Hearted Men
• Almendra – Obertura (1970)
• Jan Dukes de Grey – Sun Symphonica (1971) / Üç Hür-El – Gönül Sabreyle Sabreyle (1975)
• Bigge Holm (Nonne Hall) & Sjömanspojkarna – Lilla Inga for till Singapore (1937)

Bonusmaterial

Outsidermusikern Shooby Taylor, känd från skivorna och boken Songs in the key of Z, gör sin grej på Apollo. Han inleder med att i sällsynt illa valda ord förklara sitt ”human horn”-koncept – ”I blow me” – och blir därefter rekordsnabbt utbuad av publiken och bortsjasad från scenen av en steppande pajasfigur. Vilket öde för en uppriktig konstnärssjäl.

Annons