2012-04-24: Första maj, välkommen

I tisdags blev det en sådan där dubbelmacka igen. Radiofest för alla E-tunabor, med sammanlagt två och en halv timma FM-kringkastad Robert-ledd musikradio på en kväll. Jag talar förstås om det Kalejdoskop i P2, som det ju fortfarande går att ta del av.

Ta del ska ni även göra av Magma — denna gång med slagsida åt första maj-temat. Eller vad sägs om Internationalen i tre radikalt olika varianter, en Joe Hill-tolkning av Lucas Stark, ett stycke svängig amerikansk marxistpropaganda och en prekariat-bluegrass med Spinning Jennies?

(För den som skulle vara helt omåttligt intresserad av mina politiska idéer, hade jag en text införd i Fria tidningen häromveckan: Arbete som fetisch. Det kan även vara värt att notera, att DN:s Hanne Kjöller tycks ha kommit ut som förespråkare för arbetstidsförkortning.)

Men nu: upp till lyssning och kamp!

Spellista

• Spike Jones and His City Slickers [Musical Depreciation: Original Recordings 1942-1950] Holiday for Strings
• M A Numminen [Den eviga årgången] Wovon man nicht sprechen kann
• Bruce Haack [The Electric Lucifer] Electric To Me Turn (Alternate Version)
• Lata Mangeshkar & Manna Dey [The Golden Voices of Bollywood, Vol 5: Bollywood Duets] Jahan Main Jaati Hoon
• Sigh [Hail Horror Hail] 12 Souls
• Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] Variation 14
• Prince Rama [Shadow Temple] Raghapati
• Özdemir Erdoğan ve Orkestrası [Love, Peace & Poetry: Turkish Psychedelic Music] Uzun İnce Bir Yoldayım
• Soul Flower Mononoke Summit – Internationalen
• Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] The Dig It Variation
• Ananda Shankar [Ananda Shankar] Sagar (The Ocean)
• Spinning Jennies [Det våras för Werther] Flexibel
• Red Shadow (The Economics Rock & Roll Band) [Live at the Panacea Hilton] Understanding Marx
• The Deller Consort [Music of Henry Purcell. CD 3: Dido and Aeneas] Our next motion (Sorceress)
• Alfred Deller, Leonhardt Baroque Ensemble, Gustav Leonhardt [Music of Henry Purcell. CD 2: Music of Purcell] The Faerie Queen – Secrecie’s Song
• Lucas Stark [Strejk i paradiset -- Lucas Stark sjunger Joe Hill] Halleluja, gå och driv
• Dun [Eros] L’epice
• Marilyn Mazur [Celestial Circle] Color Sprinkle
• Emil Richards & the Microtonal Blues Band [Journey to Bliss] Journey to Bliss — Part I
• Coc Briaval Quartet – Internationalen
• Blind Willie McTell – Warm it up to me
• Canadian Brass – Tuba Tiger Rag
• New People’s Army (Filippinerna) – Internationalen

Här är de skojiga farbröderna i Canadian Brass, som en hyllning till Internationella tubadagen 4 maj:

2012-01-31: Lägesrapport Bagarmossen

Ibland känner jag mig lite som Marcel Proust.

Inte så att jag fördelar min tid mellan att ligga sjuk i neurasteni, umgås i parisiska förstadssalonger med sippa damer och uppblåsta doktorer i redingot och trånande spana på fala ungmör vid någon badort. Jag avser det där med att ha så stora ambitioner, men få så lite gjort. Den där känslan av att det är NU man bör försöka göra verklighet av de där diffusa drömmarna man närt om sitt framtida liv. Den totala handlingsförlamningen som inträder strax därefter.

Sådan tur då, att jag är tvungen att värka fram ett Magma emellanåt. Denna gång har mystiska skickelser fört mig till en lägenhetskonsert på hemlig adress i min kära hemort Bagarmossen, varifrån jag avlägger rapport och egen ljudupptagning. Liveinspelning unikt för Magma med andra ord! Här utforskas ständigt nya utmarker. Bland de medverkande finner vi bl.a. den lekfulla kombon SOS Station, som förut hörts i Magma med en inspelning från skogen utanför mitt hus, och dessutom förärats del i ett Kalejdoskop helt nyligen.

Det var en förtjusande afton. Och även Proust fick ju tummen ur så småningom, så jag ska nog med gott samvete ta det lugnt och fortsätta drömma om storslagna bedrifter ett tag till.

Spellista

• Six Organs of Admittance [Luminous Night] River of Heaven
• The Mothers of Invention [Absolutely Free] Call Any Vegetable
• Samla Mammas Manna [Kaka] Vegetariskt impro, svar Direkt
• Brian Wilson [Smile] Vega-Tables
• The Mothers of Invention [Absolutely Free] Soft-Cell Conclusion
• Cockney Rebel [The Psychomodo] Ritz
• Teebs [Ardour] Arthur’s Birds
• ”Hjärnstorm” (lägenhetsinspelning 29/1 -12)
• Ant-Bee [Electronic Church Muzik] Eye of Agamoto
• Gloria Coates – Symphony 1 (Music on Open Strings): I. Theme and Transformation
• Ant-Bee [Electronic Church Muzik] The Guff
• Kitchen & the Plastic Spoons [37 minuter i Stockholms city] Filmen
• Maja S. K. Ratkje [Voice] Acid
• Elsa & Felicia (lägenhetsinspelning 29/1 -12)
• Alexander Turnquist [Faint At The Loudest Hour] Amongst A Swarm Of Hummingbirds
• Touch [Touch] Friendly Birds
• SOS Station (lägenhetsinspelning 29/1 -12)
• M. Ashraf feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Pyar Ka Koee Shola
• Sheila Chandra with the Ganges Orchestra [This sentence is true (the previous sentence is false)] This/Mien/Not a word in the sky
• Lars Gullin med The Moretone Singers [Fäbodjazz] Late Date
• Dun [Eros] L’epice
• Yes [Relayer] To Be Over
• The Decemberists [The King Is Dead] January Hymn
• A Mountain of One [Collected Works] Brown Piano

2011-08-30

Ännu en timma av halvspontana mixar — framfödda ur stundens ingivelse men utan den direktsändningens diskreta charm, som så präglade forna tiders Magmor. Jaja, jag ska köpa det där lilla hemmamixerbordet, det är bara mina alltjämt tilltagande von Anka-tendenser som skjuter upp det dag efter dag.

Beträffande avspelade Leonard Harrysson är jag part i målet, då jag känner honom, så jag tänker inte propsa på att ni besöker hans Myspace-sida utan bara informera om att den finns här.

Svampens dag 4/9 uppmärksammades stilenligt med tvenne psykedelisk-mykologiska klassiker. Poisoned dreams, distorted dreams, mushroom dreams …

Ros Sereysothea är den kambodjanska starlet som jag i programmet något oförtjänt presenterar som ”okänd artist” — det hade undgått mig att man för flera år sedan identifierat alla spår på den märkvärdiga samlingsskivan Cambodian Rocks. Det märkliga med skivan är förstås inte bara den unika khmer-tolkningen av rockmusik, utan att musiken alls överlevde röda khmerernas regim (vilket man tyvärr, av allt att döma, inte kan säga om musikerna).

Tomorrow Come Someday är ännu en tillfällighetsinkarnation av radarparet Peter Howell och John Ferdinando — allt dessa herrar gjorde tillsammans är värt Magma-lyssnarens fulla uppmärksamhet.

Spellista

• Leonard Harrysson – Rain, rain, rain
• Assim Assado – Lunatica
• Stefan Klaverdal – Revelation Pieces: Eyes Like a Flame of Fire
• Flaming Salt – Run
• Helge Lindbergs orkester med refrängsång – Minns du
• Ros Sereysothea – Kerh songsa kyoum thay?
• The Strawberry Alarm Clock – Rainy day mushroom pillow
• The Magic Mushrooms – It’s-a-happening
• Françoise Hardy – Je serai là pour toi
• Eskaton – Écoute
• El Polen – Mi cueva
• Tomorrow Come Someday – Title theme
• Gunesh Ensemble – The magic caftan

Strawberry Alarm Clock i filmen Psych-Out — påpassligt nog nyss recenserad i Arkiv B.

11-04-12: Nyprogg, nyjazz och gammelsunk

Förlåt! Jag klär mig i säck och aska för att denna sändning blev så sent publicerad. För att bli lite privat, har jag haft häcken full med möten, födelsedagskalas samt färdigställandet av det Kalejdoskop-program som sänds 2 maj, vilket liksom tidigare går på temat ”sen musik” och därmed bär på förklaringen till den höga andelen ny musik i denna sändning — men skit i det nu! Nu är det Magma du ska lyssna till.

I dessa tider bör man naturligtvis spela Egg. Eller känner någon till bra musik med mindre långsökt påskkoppling? Även Emil Richards får besjunga vårens överrumplande ankomst med en av sina månadslåtar. Attilio Mineo gav ut sin högmodernistiska futuristpop lagom till något slags framtidsmässa mitt under rekordårsoptimismens hetaste högkonjuktur, men vi har en svensk kännare att tacka för att skivan räddats undan förgängelsen — läs allt om ”et här (men vaccinera er mot särskrivningar först).

Bakom begreppet SOLA döljer sig den år 2008 hädangångne nationalhjälten Lars Hollmer och ett gäng japaner, och Leena Skoog är såklart den pinuppa som figurerade som ”naken badnymf” i Åsa-Nisse i rekordform (se även Stupidos underbara artikel om ÅN-filmerna!) och även spelade in en obetalbar svensk version av Serge Gainsbougs och Jane Birkins Je t’aime … moi non plus!

Till sist vill jag rikta ett ord av ursäkt till artisten Pokerface, för att behandlingen av hans skiva p.g.a. tidsbrist råkade bli så otroligt styvmoderlig. Får kompensera detta i nästa sändning samt genom att visa upp hans underbara video här (hopklippt från Wladyslaw Starewicz makalösa stopmotionfilm Fétiche anno 1934):

Spellista

• Egg – The song of McGuillicudie the Pusillanimous (1970)
• Emil Richards – Diamond (April) (1966)
• Reines d’Angleterre – [Les Comores, sid B, spår 2] (2010)
• Attilio Mineo – Around the world (1959)
• Rational Diet – Private secrets of machine (2010)
• Brown Wing Overdrive – Cryptic syntax (2008)
• Bersarin Quartett – St. Petersburg (2008)
• SOLA – Continue (2002)
• Ensemble Dastan & Salar Aghili – Chahar-Mezrab-e Entezar (2007) / Ikue Mori – Possession (2005)
• Polar Bear – Peepers (2010)
• Leena Skoog – Svaret på Rosen
• Reines d’Angleterre – [Les Comores, sid B, spår 2] (2010) / Brown Wing Overdrive – Eye Slew (2008) / Freeborne – A new song for Orestes (1968) / Nahid Akhtar – Mera Mehbob Hai
• Pokerface – Spider (feat. Bryan Baker) (2011)

Bonusmaterial

Jag vet nog vad ni alla går och grunnar på i dessa vårtider: SEX. Och ingen svensk låt har väl någonsin osat mer SEX än denna:

2011-03-15: Mental tjällossning

Snön smälter och vi med den. Likt fågel Fenix uppstiger vårens förstfödda dotter Magma ur askan och rasslar ystert med sina ståljalusivingar, kippande med näbben efter friheten ovan de maskkrälande krypens banaliteter. Hon och alla andra nykläckta känner instinktivt att det finns en värld bortom Melodifestivalen (var inte Eric Saades refräng rätt lik något annat förresten — detta avhandlas i programmet — men var lugn, det tar bara 30 sekunder …).

Och hon har så rätt — det finns något bortom bergen. Mellan raderna i Sköna hem skrattar dig livslögnen i ansiktet. Låt oss lura lurendrejarna och gå vår egen väg. Vi behöver inte klättra i pyramiden, vi kan sätta oss i dess skugga. Låt oss samarbeta! Ni kan t.ex. skicka er musik, och jag spelar den. Så hade denna gång Barn Swallow gjort, och så intog även de sin plats i magmosfären.

Inget Arkiv B denna gång. Ibland räcker det gott och väl med DDR-progg, japansk klezmerjazzfusion, amerikansk neopsykedelia och afrikansk slagverksjazz.

Den avslutande trojkan förtjänar närmare besiktning. Dion McGregor tillhör det lyckliga fåtal som gjort sig ett namn genom att sova — han var en synnerligen välartikulerad sömntalare, vars inspirerade drömmonologer spelades in på band av sin rumskamrat och 1964 även gavs ut på en LP med det pedagogiska titeln ”The dream world of Dion McGregor (he talks in his sleep)”. Men den ekivoka berättelse som hörs här är förstås utgiven vid senare datum, av John Zorns bolag Tzadik.

Lettiska Olive Mess har visst, precis som jag anade, tagit sitt namn efter kompositören Olivier Messiaen, vilket är på en gång så storvulet och så fånigt, att det på något vis beskriver bandets musik på pricken. Tillåt mig beskriva dem som frukten av ett äktenskap mellan Gryphon, Magma, Univers Zero och King Crimson.

Ända sedan jag hörde töntmästerverket ”Badrums-sångaren” av Yanne Sundin i ett program av Kjell Swanberg, har jag varit milt besatt av att hitta honom på skiva. Sagt och gjort! Vi rundar av ståndsmässigt med en tragikomisk visa från hans enda EP. Vad han tog sig för efter denna kreativa urladdning är höljt i dunkel. Google ger enbart vid handen att han ska ha hållit en föreläsning för PRO i Nordmaling år 2004; om vad förtäljer inte historien.

Spellista

• Peelers – Spancil Hill (1972)
• Emil Richards – Bloodstone (March) (1966)
• Alamaailman Vasarat – Luiden valossa, naapurin talossa (2007)
• The Lemon Drops – I live in the springtime (1967)
• Marek Grechuta und die Gruppe ANAWA – Unsere Welt (1972)
• Cicala Mvta – Bonus (2004)
• Barn Swallow – Rambergets gånglåt (2011)
• Brown vs Brown – Hillyrock (2007)
• Prince Rama – Om Namo Shivaya (2010)
• Ant-Bee – My cat (1990)
• Beù Beù – La tornade (2000) / Dion McGregor – The wagon / Olive Mess – Tombeau de Cherdak (2008)
• Yanne Sundin – Löken (1985)

2011-02-01: Allt är konst

Början av februari betyder Internationella våtmarksdagen och Vargens dag samt samernas, Sri Lankas, Nya Zeelands och Grenadas nationaldagar. Inget av detta satte sina spår i denna Magma-sändning, där den jämna timman istället ägnades åt sinnesvidgande musik för våldsamma fantasier och spastisk dans. Den bisarra Hongkong-klassikern Inframan fick också sin beskärda del av den flyktiga tiden.

Upptäckten av neo-psykedeliska Gong- och Mothers-nördarna Ant-Bee (90-talet faxade, de vill ha tillbaka sin webbdesign) har försatt mig i väntans tider. Deras nya album, ”Electronic church muzik”, tycks nämligen bli en evighetssurdeg i klass med ”Chinese democracy”. Senaste budet är att den ska ha kommit ut 1 februari, men den finns inte tillgänglig för beställning någonstans. Det enda man säkert kan veta, är att risken för antiklimax är direkt proportionerlig mot antalet månader som ett skivsläpp förhalas. Fortsättning följer …?

Scott Johnson är en av dessa spelevinkar, som ytterligare snurrar till det redan omöjliga begreppet ”konstmusik”. För visst är hans stycke, sist i denna sändning, bra mycket poppigare än Laurie Andersons ”O Superman”, som gick till nummer 2 på engelska hitlistan 1981. Ibland tror jag, att definitionen av ”konstmusik” är ”musik som självutnämnt seriösa musikkritiker gillar, men ingen annan känner till”. Krossa hierarkierna med Magma — upplys folket om Scott Johnson. Han är still going strong!

Spellista

• Emil Richards – Amethyst (February) (1966)
• Alessandro Stefana – Poste e telegrafi blues (2007)
• Amon Düül II – Soap shop rock [utdrag] (1970)
• Ant-Bee – Evolution no. 7 (1990)
• Supernova – Sem fim
• Brown vs Brown – Clock of the years (2006)
• Elpida – He will come, he will come
• Gryphon – Ethelion (1974)
• Bondage Fruit – Kinzoku no taiji (1994)
• Gunesh Ensemble – 45° in a shadow
• Moondog – Mother’s whistler (1997)
• Scott Johnson – John somebody: part 1 (1982)

Moondog

2011-01-04: Captain Gnesta och Kalle Beefheart

Det är säkert inte alls rationellt ur besöksmaximerings- och sökmotoroptimeringssynpunkt att göra såhär, men nu parallellpostar jag de två senaste programmen i en enda saftig dubbelmacka (medvetet äckligt uttryck). Missa alltså inte programmet från 18 januari, som strax kommer i en separat post. Anledningen är att det dröjt extra länge för Radio Eskilstuna att få ut programmen på webben p.g.a. underbemanning. Vi hoppas att situationen ska ljusna.

Magmanesiens invånare hedrar sina hädangångna hjältar.

I detta program, hur som haver, uppmärksammades två nyliga bortgångar: Captain Beefheart och Gnesta-Kalle. Två artister med föga gemensamt, kan tyckas, men den sistnämnde besitter en evig hedersplats i magmosfären tack vare elektro-kultis-klassikern Ny-gammal kultis, omskriven av mig i Nya Upplagan (gammal artikel som jag egentligen inte gillar något vidare, men andra tycks uppskatta den).

Men såklart hördes en massa annat också. Dock ingen årskrönika med 2010 års bästa musik, trots att detta var första sändningen för det nya året. Detta eftersom jag anser att sådan tidsfixering är endimensionellt trams. Nä, så var det inte; det var för att jag inte hade lyssnat tillräckligt mycket på musik från år 2010.

Så det blev till stor del en normal Magma-sändning, frånsett frånvaron av Arkiv B samt att inslaget Veckans Ricky nu upphört. Turkisk psykrock med Barış Manço, nutida Zeuhl med Rational Diet, matterock med I Am Above on the Left, jazz med Vasil Hadžimanov samt något slags essä. Plus såklart Ed Askew, den oemotståndligt bräkande vispoeten på det brutalt okommersiella bolaget ESP-Disk. Rikta även gärna sökarljuset mot Dzyan, ett tyskt 70-talsband som behärskade den rara konsten att blanda jazz, etno, konstrock och österländsk mystik utan att koka sönder det till en självtillräcklig gröt.

Spellista

• Gnesta-Kalle ”and his Moogmen” – Tivedshambo (1973)
• Captain Beefheart – Pachucho cadaver (1969)
• The Beacon Street Union – Four hundred and five (1968)
• MU – Carrossel (2008)
• Barış Manço – Lambaya püf de (1971)
• Rational Diet – From the grey notebook, pt. 1 (2000)
• Emil Richards – Garnet (January) (1966)
• The Unfolding – Electric Buddha (1967) / I Am Above on the Left – My kidney is in bloom (2006)
• Dzyan – Light shining out of darkness (1973)
• Musée Mécanique – Propellors (2008)
• Flying Lotus – Drips/Auntie’s harp (2010)
• Vasil Hadžimanov Band – Sega mu e majkata (2007)
• Ed Askew – Love is everyone (1968)
• Gnesta-Kalle ”and his Moogmen” – Tango i det gröna (1973)

10-11-09: Japanska galenskaper och andra

Två för mig hittills obekanta japanska band får utgöra blickfånget i denna sändning. Koenjihyakkei spelar zeuhl, d.v.s. en bombastisk sturm und drang-variant av progressiv rock, i sina bästa stunder påminnande om en korsning mellan afrikansk ritual och Wagner-opera från yttre rymden. De något mer jordnära Cicala Mvta, å sin sida, har sina rötter i den japanska chindon-traditionen och blandar friskt trad- och avantgardejazz, klezmer, rock, traditionell japansk musik med mera.

Mikrotonale jazzbatteristen Emil Richards fick introducera ännu en ny månad åt oss, George Garabedian har hyrt in trumpetens svar på Mrs Miller för att sticka ut i 60-talets flora av Herb Alpert-wannabes, Mu skådades på Urkult i somras och ja, The Red Crayola är The Red Krayola innan de stavade om sitt namn.

Vidare hörde vi såklart ännu ett utdrag ur Ricky Bruchs diktsamling Själ och kropp, och veckans Arkiv B-film var Satanis, the Devil’s Mass.

Dr. Michael Dean tillhörde det skrå som vi genom överbeskyddande lagstiftare blivit snuvade på här i Sverige, nämligen estradhypnotisörerna. Jag lyckas inte hitta något videoklipp med honom, men jag hoppas innerligt att det kunde se ut något i den här stilen (ur filmen The hypnotic eye, 1960):

Spellista

• Emil Richards – Topaz (November) (1966)
• The Zodiac – Scorpio: the passionate hero (1967)
• Joanna Newsom – No provenance (2010)
• Cicala Mvta – Micikusa no tameni (1999)
• Koenjihyakkei – Doi doi (1994)
• The George Garabedian Players and the Awful Trumpet of Harry Arms – Hooray for Hollywood
• Mu – Viens ma fleur (2008)
• Robin Scott – The day begins (1969)
• The Red Crayola with the Familiar Ugly – Free form freak-out (1967)
• The Incredible String Band – The mountain of God (1969)
• Alva – Sharch of Tearry (1998)
• Clogs – Fiddlegree (2006) / Dr. Michael Dean the Singing Hypnotist – All of me
• Forest – Sylvie (We’d better not pretend) (1969)

Magma [2008-05-06]

Detta visade sig bli ett program åtminstone delvis i zeuhlens tecken. (En hel timma av bombastisk fransk wagneriansk progrock vore mer än det otränade örat skulle kunna utstå. Man måste tänka lite på den breda publiken ibland.)

Min slutkommentar om Opus 5 som ”inskränkt” 70-talsmusik var något ograciös; tanken var att beskriva den förvisso underbara, men av punken (högst begripligen) nersablade, hejdlöst bombastiska och insnöade andan i denna mycket tidsbundna musik. Hoppas att Opus 5 ursäktar mitt förflugna ord. Hur som helst torde det vara känt vid det här laget, att Magma helhjärtat hyllar den musikaliska excessen i alla dess former.

Spellista

• Super Freego – Tu peux crever (1982)
• Eskaton – Eskaton (1980)
• Evensong – The Smallest Man in the World (1973)
• Arthur Brown’s Kingdom Come – Spirit of Joy (1973)
• Noah Georgeson – Tied to the Mountains (2005)
• Dr. Strangely Strange – Dr. Dim & Dr. Strange (1969)
• Van Dyke Parks – Donovan’s Colours (1968)
• Paddy McAloon – Ineffable (2003)
• Tribo – Peba & Pobó (1971)
• Christer Falkenström – Båklandets vackra Maja
• Silmaril – Poustinia (1974)
• Meas Samon – [okänd]
• Lata Mangeshkar & Manna Dey – Jahan Main Jaati Hoon (1956)
• Opus 5 – Les saigneurs (1976)

Bonusmaterial

Vill tipsa om några skivor i anslutning till sändningen.

Evensong återfinns, liksom mycket annat vackert melankoliskt som smekt sig fram på Magmas våglängd, på cd-serien Fading Yellow. Dessa skivor utges dessvärre bara i upplagor om 1 000 exemplar och har inte ens någon hemsida, men köp vilken som helst av dem (allra helst nr. 1, 4 eller 8) om tillfälle ges.

Dr. Strangely Stranges debutskiva Kip of the Serenes från 1969 är omistlig för den som gillar Incredible String Band. Van Dyke Parks Song Cycle (1968) är en fantastisk studiokonstruktion av americana filtrerad genom godmodig surrealism, och Paddy McAloons I Trawl the Megahertz är, som jag delvis nämnde i programmet, den ultimata skivan för ensamma höstkvällspromenader eller sjukdagar i sängen (farligaste utmanare: Talk Talks Spirit of Eden och Laughing Stock). Titelspårets lösryckta fraser om isolering och sorg från nattlig inringarradio fick mig att börja lyssna på Karlavagnen i P4 i hopp om att få höra sådana djupa samtal, men det är bara med Marcus Birro som programledare man ens kommer i närheten. Näst sista låten i sändningen, slutligen, är från samlings-cd:n Bollywood Duets, som går att rekommendera även om den inte i övrigt låter så här galen.