2011-12-06

Den höga förekomsten av Ant-Bee i detta program är helt godtycklig och inte genomtänkt på minsta vis, men kan ändå tjäna som ursäkt för att göra lyssnarskaran uppmärksam på detta långlivade neopsychband, som vi även hört i tidigare Magmor. Den senaste skivan, Electronic Church Muzik, väcker inte bara misstankar genom den olycksbådande putslustiga stavningen utan har också blivit något av psykedelians Chinese Democracy — dess snara tillblivelse annonserades redan våren 2003, men så drog födslovåndorna ut på tiden och skivan mötte en, förmodligen ganska blygsam, lyssnarskaras tindrande öron först i februari i år. Resultatet infriar tyvärr mina förväntningar på kreativa processer som dragits i långbänk: en handfull blygsamma juveler flankerade av omsorgsfullt slipade, putsade, blankpolerade och förgyllda exkrementer. Men en av höjdpunkterna får vi oss ändå till livs i detta program.

Den lokalfärgade turkiska progrocken, herr Richards mikrotonala månadsstycken, John Leachs renässanspastischer, M. Ashrafs skogstokiga Lollywoodlåtar, Bobby Callenders kerubiska psykedelia, Robin Williamsons orkestrerade post-Incredible String Band-folkpsych samt Jean-Pierre Massieras aspirationer på att bli 70-talets franska svar på Joe Meek är redan bekanta för de trogna lyssnarna, men nu är det såklart inte enbart dem jag vänder mig till, så därför nämner jag dessa ändå.

I programmet hörs också första delen av Magmas kontrafaktiska julsaga om Proggtomten och Skuldstormen — perfekt för er som, liksom jag, inte står ut med att läsa skönlitteratur på skärm, men mer än gärna lyssnar till den med svensk flumprogg i bakgrunden.

Apropå julen, får sig förstås den rådande adventstiden en släng av sleven i form av inlevelsefull kyrkosång från Eilert Pilarms julskiva. Jag visade förresten upp min ömt vårdade signerade Eilert-cd för min dotter, nio år.  Den är en av tre signerade saker jag äger — de övriga är en stenkaka med Delta Rhythm Boys och ett autografkort från Kronblom-tecknaren Gunnar Persson. ”Visst är det coolt?”, frågade jag retoriskt. ”Nä”, svarade hon brutalt. Ja, se nutidens ungdom.

Spellista

• Baris Manço [Prog Is Not a Four Letter Word] Lambaya Puf De
• Emil Richards [Stones] Turquoise (December)
• Arbete & Fritid [1969-1979] Dorisk drone
• Bobby Callender [Rainbow] Symphonic Pictures
• Eilert Pilarm [Eilerts jul] Jag har hört om en stad ovan molnen
• Jean-Pierre Massiera [Radio Galaxia] Radio Galaxia
• Älgarnas Trädgård [Delayed] Interstellar Cruise
• The Ant-Bee [Lunar Muzik] Return of the Titanic Overture
• Robin Williamson [Myrrh] I See Us All Get Home
• M. Ashraf [Jan Mohammad's Dekha Jaye Ga] Too Bhi Piala Chum
• Ove Flodin & Sigurd Ågrens ork. [Schlagerkavalkaden 6 - Fyrtiotalsfavoriter] Flickan med dragharmonican 1946
• John Leach [Prehistoric, Ancient and Period] Lady Salisbury
• Ant-Bee [Electronic Church Music] Eye of Agamoto (w Don Preston & Bunk Gardner)
• Dan Berglund [Tonbruket] Monstrous Colossus

Dyrgripen!

2011-01-18: Nya plattor och gamla

I detta genommusikaliska program (ingen film! ingen poesi! inget annat tjafs!) började man märka effekten av den våldsamma hårddiskkrasch jag utsattes för hemma; jag letar upp ny musik med sällan skådad iver och brio, istället för att bara plocka ur den gamla samlingen. För den finns i stort sett inte längre.

En av de skarpast lysande nyupptäckterna fick stort utrymme i programmet, och jag kunde inte hålla mig från att skriva en text om honom också: überhippien Bobby Callender.

Dessutom har folk haft vänligheten att sända mig skivor! Detta är ett förfarande som jag naturligtvis starkt uppmuntrar, varför jag ger just dessa skivor extra uppmärksamhet både i programmet och här å BLÅGGEN. Det handlar om Paganus Kalla samt Gretli & Heidis självbetitlade.

Några ord bör väl också spillas på underbarnet Hermann Szobel. Blott 18 år gammal gav han 1976 ut albumet Szobel, fyllt av komplex, instrumentell jazzrock med starka Zappa-associationer, för att sedan aldrig låta höra från sig igen. Skandalöst nog har skivan aldrig återutgivits på cd.

Spellista

• Tiny Tim – Tip-toe thru the tulips (1968)
• Broadcast – Valerie (2003)
• C.O.B. – Oh bright eyed one (1972)
• Cicala-Mvta – Ghost hymn introduction (2004)
• The Unfolding – Flora’s holiday (1967)
• Tafo feat. Nahid Akhtar – Na main chini japani
• The Holy Modal Rounders – Mobile line (1968)
• Hermann Szobel – Transcendental floss (1976)
• Gretli & Heidi – Den Pils in der Ötzi (2010)
• Paganus – Skogen minns (2009)
• Bobby Callender – Raga man (1968)
• Gretli & Heidi – Ode till Lars Andersson (2010)
• Bobby Callender – Story of Rasha & Dahra (1971)

P.S. Vila i frid, Broadcasts Trish Keenan.

Paganus: Kalla

Denna recension, samt smakprov från skivan, förekommer även i Magma av 18 januari 2011.

Paganus — Kalla. Earth n” Wood Records EART002, 2010

De självutnämnda skogsrockarna Paganus har haft den oerhörda artigheten att tillsända mig sin senaste cd, Kalla.

När jag läste att dessa neo-grönavågare denna gång slagit in på en mörkare väg — kanske influerad av baksmällan efter klimatmötet i Köpenhamn — blev jag först förhoppningsfull om att de tagit till sig mitt råd efter förra skivan, om att gifta sin ekorock med något liknande Espers dissonanta, sinistra folkrock, men där blev jag snuvad på konfekten.

Det är fortfarande fråga om melodisk och för all del välgjord svensk nyprogg i Anekdotens fotspår, kanske med aningen mer av distade gitarrer och tungsinne. Och jag har alltjämt svårt för den där sortens yviga sångstil som är så typisk för genren, men det är förstås bara min personliga preferens.

Jag måste ändå applådera själva ansatsen — att ett band så tydligt tar ställning emot vår korkade och kortsiktiga världsordning — och hoppas att Paganus bara är toppen på ett isberg av musiker som vill annat än att navelskåda och jamsa med i den konsumistiska livslögnen.

Så lycka till, Paganus, och grattis, alla ni som uppskattar deras musik bättre än jag!