2012-04-24: Första maj, välkommen

I tisdags blev det en sådan där dubbelmacka igen. Radiofest för alla E-tunabor, med sammanlagt två och en halv timma FM-kringkastad Robert-ledd musikradio på en kväll. Jag talar förstås om det Kalejdoskop i P2, som det ju fortfarande går att ta del av.

Ta del ska ni även göra av Magma — denna gång med slagsida åt första maj-temat. Eller vad sägs om Internationalen i tre radikalt olika varianter, en Joe Hill-tolkning av Lucas Stark, ett stycke svängig amerikansk marxistpropaganda och en prekariat-bluegrass med Spinning Jennies?

(För den som skulle vara helt omåttligt intresserad av mina politiska idéer, hade jag en text införd i Fria tidningen häromveckan: Arbete som fetisch. Det kan även vara värt att notera, att DN:s Hanne Kjöller tycks ha kommit ut som förespråkare för arbetstidsförkortning.)

Men nu: upp till lyssning och kamp!

Spellista

• Spike Jones and His City Slickers [Musical Depreciation: Original Recordings 1942-1950] Holiday for Strings
• M A Numminen [Den eviga årgången] Wovon man nicht sprechen kann
• Bruce Haack [The Electric Lucifer] Electric To Me Turn (Alternate Version)
• Lata Mangeshkar & Manna Dey [The Golden Voices of Bollywood, Vol 5: Bollywood Duets] Jahan Main Jaati Hoon
• Sigh [Hail Horror Hail] 12 Souls
• Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] Variation 14
• Prince Rama [Shadow Temple] Raghapati
• Özdemir Erdoğan ve Orkestrası [Love, Peace & Poetry: Turkish Psychedelic Music] Uzun İnce Bir Yoldayım
• Soul Flower Mononoke Summit – Internationalen
• Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] The Dig It Variation
• Ananda Shankar [Ananda Shankar] Sagar (The Ocean)
• Spinning Jennies [Det våras för Werther] Flexibel
• Red Shadow (The Economics Rock & Roll Band) [Live at the Panacea Hilton] Understanding Marx
• The Deller Consort [Music of Henry Purcell. CD 3: Dido and Aeneas] Our next motion (Sorceress)
• Alfred Deller, Leonhardt Baroque Ensemble, Gustav Leonhardt [Music of Henry Purcell. CD 2: Music of Purcell] The Faerie Queen – Secrecie’s Song
• Lucas Stark [Strejk i paradiset -- Lucas Stark sjunger Joe Hill] Halleluja, gå och driv
• Dun [Eros] L’epice
• Marilyn Mazur [Celestial Circle] Color Sprinkle
• Emil Richards & the Microtonal Blues Band [Journey to Bliss] Journey to Bliss — Part I
• Coc Briaval Quartet – Internationalen
• Blind Willie McTell – Warm it up to me
• Canadian Brass – Tuba Tiger Rag
• New People’s Army (Filippinerna) – Internationalen

Här är de skojiga farbröderna i Canadian Brass, som en hyllning till Internationella tubadagen 4 maj:

2012-03-13: Mars, den magmanesiska kvinnomånaden

Att mars är en magmanesisk månad hörs ju nästan på namnet, om man kisar lite med öronen. Att det var en magmanesisk kvinnomånad, var det kanske färre som visste. Men så är det.

Musikens värld har genom historien varit helt absurt mansdominerad. Den är det förstås fortfarande, även om könsbarriärerna sakta har börjat luckras upp under de senaste decennierna. En logisk följd härav är att den mesta bra musik som skrivits och spelats in, har gjorts så av män. Ett folkbildande kultmagasin, med kvalitet och originalitet som främsta ledstjärnor, blir således gärna mansdominerat. Inte på grund av ett undervärderande av kvinnors skapande, utan som en följd av den svåra underrepresentationen på utbudssidan.

Men, som den ökände filosofen Magmo Marx sade: Magmas roll skall icke blott vara att beskriva musikvärlden, utan att förändra den.

Eftersom jag blev så beklämd av mitt eget sätt att uppmärksamma kvinnodagen men ändå spela musik nästan enbart av män, bestämde jag att nästa program banne mig skulle bli kvinnoseparatistiskt (med undantag för programledaren och Arthur Brown, som i vanlig ordning skriker igång programmet; det har dessvärre inte blivit av att spela in någon kvinna som gastar att hon är ”the goddess of hellfire” …). All musik skulle vara skriven och/eller framförd av kvinnor. Endast i lysande undantagsfall (läs: Nahid Akhtar) kunde en ensam sångerska framför en förmodat mansdominerad orkester godtas.

Sagt och gjort. Lyss till det första Magmat befolkat enbart av kvinnliga nördar, dårar och genier! Bär det som den sista droppen vatten! Ta dess existens och utsökta kvalitet som ett kvitto på den mänskliga kreativitetens universalitet, och dess karaktär av undantag som en påminnelse om kvinnans underordning. Hör dessutom programledaren ta bladet från munnen och yppa förbjudna sanningar om en viss sönderdaltad folkgrupp. Och glöm inte att om kvinnan vägrade ta emot mannens säd i sextio år, skulle Magma dö ut!

Någon gång ska jag utveckla mina tankar om kvotering. Jag tror de går ut på att kvotering av ändliga resurser är reservationslöst försvarbart endast om det kan göras troligt att personer i den inkvoterade gruppen har varit förfördelade just i kraft av sin grupptillhörighet. I annat fall är kanske synliggörande-strategier à la Rättviseförmedlingen att föredra. Men just här är det inte fråga om att någon tillåts ta plats på någon annans bekostnad. Programmet rymmer visserligen bara en timma åt gången, men Magma kommer ju att hålla på för evigt.

En oacceptabel mängd bra musik fick inte plats, varför den magmanesiska politbyrån avgjorde att även nästa program, vilket sänds 27 mars, skulle vigas åt spinnsidan. Detta är bakgrunden till att mars utsågs till den magmanesiska kvinnomånaden.

Spellista

• Lise-Lotte Norelius [In sea] Bleed
• Alice Coltrane with Strings [The Music of Alice Coltrane: Astral Meditations] Galaxy Around Oldumare
• Festival [Come, arrow, come!] Fair and True
• Anita Livstrand [Music in Sweden 7] Didjeridoo-kulning
• Kali Bahlu [Takes the forest children on a journey of cosmic remembrance] Cosmic remembrance
• Rituals of the Drukpa Order from Thimphu and Punakha [Tibetan Buddhits rites from the monasteries of Bhutan] Rite to cure disease, chanted by nuns
• Ikue Mori [Myrninerest] Espresso Bongo
• Sofia Gubaidulina [Johannes-Passion] Intermedium
• Gloria Balsam [The Rhino Brothers present: The world's worst records vol. 1] Fluffy
• Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Sentence
• Nico [The marble index] Julius Ceasar (Memento Hodie)
• Maja S. K. Ratkje [River Mouth Echoes] Wintergarden
• The Space Lady [Out in Space] Born To Be Wild
• Congress-Woman Malinda Jackson Parker [Songs in the key of Z vol. 1]  Cousin Mosquito #1
• Gloria Coates [Works] Symfoni nr. 15, sats II
• Joanna Newsom [Have one on me] No provenance
• Marilyn Mazur [Elixir] Orientales
• Extradition [Hush] A water song
• Laurie Anderson [Mister Heartbreak] Blue lagoon
• Alva [Slattery for Ungdom] Sharch of Tearry
• Nazir Ali feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Society Girl
• Lal Waterson [Never the same: leave-taking from the British folk revival 1970-1977] Never the same
• Josephine Foster & the Supposed [All the Leaves Are Gone] All the Leaves Are Gone
• (Okänd) [Cambodian Rocks] (Spår 9)

Malinda Jackson Parker -- nobody's cousin!

2012-01-31: Lägesrapport Bagarmossen

Ibland känner jag mig lite som Marcel Proust.

Inte så att jag fördelar min tid mellan att ligga sjuk i neurasteni, umgås i parisiska förstadssalonger med sippa damer och uppblåsta doktorer i redingot och trånande spana på fala ungmör vid någon badort. Jag avser det där med att ha så stora ambitioner, men få så lite gjort. Den där känslan av att det är NU man bör försöka göra verklighet av de där diffusa drömmarna man närt om sitt framtida liv. Den totala handlingsförlamningen som inträder strax därefter.

Sådan tur då, att jag är tvungen att värka fram ett Magma emellanåt. Denna gång har mystiska skickelser fört mig till en lägenhetskonsert på hemlig adress i min kära hemort Bagarmossen, varifrån jag avlägger rapport och egen ljudupptagning. Liveinspelning unikt för Magma med andra ord! Här utforskas ständigt nya utmarker. Bland de medverkande finner vi bl.a. den lekfulla kombon SOS Station, som förut hörts i Magma med en inspelning från skogen utanför mitt hus, och dessutom förärats del i ett Kalejdoskop helt nyligen.

Det var en förtjusande afton. Och även Proust fick ju tummen ur så småningom, så jag ska nog med gott samvete ta det lugnt och fortsätta drömma om storslagna bedrifter ett tag till.

Spellista

• Six Organs of Admittance [Luminous Night] River of Heaven
• The Mothers of Invention [Absolutely Free] Call Any Vegetable
• Samla Mammas Manna [Kaka] Vegetariskt impro, svar Direkt
• Brian Wilson [Smile] Vega-Tables
• The Mothers of Invention [Absolutely Free] Soft-Cell Conclusion
• Cockney Rebel [The Psychomodo] Ritz
• Teebs [Ardour] Arthur’s Birds
• ”Hjärnstorm” (lägenhetsinspelning 29/1 -12)
• Ant-Bee [Electronic Church Muzik] Eye of Agamoto
• Gloria Coates – Symphony 1 (Music on Open Strings): I. Theme and Transformation
• Ant-Bee [Electronic Church Muzik] The Guff
• Kitchen & the Plastic Spoons [37 minuter i Stockholms city] Filmen
• Maja S. K. Ratkje [Voice] Acid
• Elsa & Felicia (lägenhetsinspelning 29/1 -12)
• Alexander Turnquist [Faint At The Loudest Hour] Amongst A Swarm Of Hummingbirds
• Touch [Touch] Friendly Birds
• SOS Station (lägenhetsinspelning 29/1 -12)
• M. Ashraf feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Pyar Ka Koee Shola
• Sheila Chandra with the Ganges Orchestra [This sentence is true (the previous sentence is false)] This/Mien/Not a word in the sky
• Lars Gullin med The Moretone Singers [Fäbodjazz] Late Date
• Dun [Eros] L’epice
• Yes [Relayer] To Be Over
• The Decemberists [The King Is Dead] January Hymn
• A Mountain of One [Collected Works] Brown Piano

2011-08-30

Ännu en timma av halvspontana mixar — framfödda ur stundens ingivelse men utan den direktsändningens diskreta charm, som så präglade forna tiders Magmor. Jaja, jag ska köpa det där lilla hemmamixerbordet, det är bara mina alltjämt tilltagande von Anka-tendenser som skjuter upp det dag efter dag.

Beträffande avspelade Leonard Harrysson är jag part i målet, då jag känner honom, så jag tänker inte propsa på att ni besöker hans Myspace-sida utan bara informera om att den finns här.

Svampens dag 4/9 uppmärksammades stilenligt med tvenne psykedelisk-mykologiska klassiker. Poisoned dreams, distorted dreams, mushroom dreams …

Ros Sereysothea är den kambodjanska starlet som jag i programmet något oförtjänt presenterar som ”okänd artist” — det hade undgått mig att man för flera år sedan identifierat alla spår på den märkvärdiga samlingsskivan Cambodian Rocks. Det märkliga med skivan är förstås inte bara den unika khmer-tolkningen av rockmusik, utan att musiken alls överlevde röda khmerernas regim (vilket man tyvärr, av allt att döma, inte kan säga om musikerna).

Tomorrow Come Someday är ännu en tillfällighetsinkarnation av radarparet Peter Howell och John Ferdinando — allt dessa herrar gjorde tillsammans är värt Magma-lyssnarens fulla uppmärksamhet.

Spellista

• Leonard Harrysson – Rain, rain, rain
• Assim Assado – Lunatica
• Stefan Klaverdal – Revelation Pieces: Eyes Like a Flame of Fire
• Flaming Salt – Run
• Helge Lindbergs orkester med refrängsång – Minns du
• Ros Sereysothea – Kerh songsa kyoum thay?
• The Strawberry Alarm Clock – Rainy day mushroom pillow
• The Magic Mushrooms – It’s-a-happening
• Françoise Hardy – Je serai là pour toi
• Eskaton – Écoute
• El Polen – Mi cueva
• Tomorrow Come Someday – Title theme
• Gunesh Ensemble – The magic caftan

Strawberry Alarm Clock i filmen Psych-Out — påpassligt nog nyss recenserad i Arkiv B.

11-03-29: Zen out!

Två heliga ord propageras dag och natt av vår tids överideologi: Prestation och Konkurrens. Arbeta! Hävda dig! Vinn! Avancera! Bli något (d.v.s. idag är du inget)! Överträffa femårsplanen!

Men skit i allt det där nu. Det är epidemiska livslögner, understödda av somliga som har ekonomiskt intresse därav och andra som inte förstår bättre. Låt nu musiken omsluta dig, och stäng dörren om alla krav du ålägger dig själv. Det finns inget annat du behöver göra just nu. Insup musiken och tänk djupt på fåfängligheten i all strävan efter att höja sig över mängden. Efter en vecka blir det slentrian även av att se sitt namn i neon, och en dödsruna som bara radar upp prestationer ger ett hjärtskärande tragiskt och torftigt intryck.

ESP-Disk-samlingen som omnämns i programmet, men lumpet nog inte föräras ett namn, är förstås Boots n” Roots, vars häpnadsväckande bisarra briljans tidigare kunnat avnjutas här i Magma i form av Ed Askew och Cromagnon.

Nå, vad ska man hitta på för lockande copy-text för att få er till lyssning? Överkomprimerad ståltrådspop, lojt vrickad folkpsykedelia från 1969, vitrysk kammarprogg, ny konstmusik och arkaisk americana — hur verkar det? Därtill ett Arkiv B som skjuter in sig på psykedelisk vampyr-blaxploitation.

Spellista

• Peter Howell & John Ferdinando – Jabberwocky (1969)
• Sunforest – All in good time (1969)
• Rational Diet – Don’t swing a wheel (2007)
• Esquivel – Johnson rag (1960)
• Brian Wilson – Song for children (2004)
• Dr Strangely Strange – Dark-haired lady (1969)
• Mij – Grok (Martian love call) (1969)
• Bailey Brothers – Alabama (1947)
• The Outlaws – Ambush (1961)
• Jean-Claude Vannier – Le roi des mouches et la confiture de rouse (1972)
• Stefan Klaverdal – The sacred family I: Façade of the nativity (2010) / Whitetree – Kyril (2009) / Long Cleve Reed & Little Harvey Hull – Original Stack O’Lee blues (1927)

Esquivel: glassig musik för rymdålderns ungkarl.

2011-02-01: Allt är konst

Början av februari betyder Internationella våtmarksdagen och Vargens dag samt samernas, Sri Lankas, Nya Zeelands och Grenadas nationaldagar. Inget av detta satte sina spår i denna Magma-sändning, där den jämna timman istället ägnades åt sinnesvidgande musik för våldsamma fantasier och spastisk dans. Den bisarra Hongkong-klassikern Inframan fick också sin beskärda del av den flyktiga tiden.

Upptäckten av neo-psykedeliska Gong- och Mothers-nördarna Ant-Bee (90-talet faxade, de vill ha tillbaka sin webbdesign) har försatt mig i väntans tider. Deras nya album, ”Electronic church muzik”, tycks nämligen bli en evighetssurdeg i klass med ”Chinese democracy”. Senaste budet är att den ska ha kommit ut 1 februari, men den finns inte tillgänglig för beställning någonstans. Det enda man säkert kan veta, är att risken för antiklimax är direkt proportionerlig mot antalet månader som ett skivsläpp förhalas. Fortsättning följer …?

Scott Johnson är en av dessa spelevinkar, som ytterligare snurrar till det redan omöjliga begreppet ”konstmusik”. För visst är hans stycke, sist i denna sändning, bra mycket poppigare än Laurie Andersons ”O Superman”, som gick till nummer 2 på engelska hitlistan 1981. Ibland tror jag, att definitionen av ”konstmusik” är ”musik som självutnämnt seriösa musikkritiker gillar, men ingen annan känner till”. Krossa hierarkierna med Magma — upplys folket om Scott Johnson. Han är still going strong!

Spellista

• Emil Richards – Amethyst (February) (1966)
• Alessandro Stefana – Poste e telegrafi blues (2007)
• Amon Düül II – Soap shop rock [utdrag] (1970)
• Ant-Bee – Evolution no. 7 (1990)
• Supernova – Sem fim
• Brown vs Brown – Clock of the years (2006)
• Elpida – He will come, he will come
• Gryphon – Ethelion (1974)
• Bondage Fruit – Kinzoku no taiji (1994)
• Gunesh Ensemble – 45° in a shadow
• Moondog – Mother’s whistler (1997)
• Scott Johnson – John somebody: part 1 (1982)

Moondog

10-12-07: Jul, jul, sinnesvidgande jul

Vad ska jag hitta på, nu när guldkornen i Ricky Bruchs gamla diktsamling börjar sina? På vilket tredje kulturellt ben ska nu Magma vila, för att komplettera musiken och filmen? Skulle vilja utlova kåserier, men det vore möjligen att ta sig vatten över huvudet.

Men Arkiv B är här för att stanna, vad man än må tycka därom. Veckans film var, passande nog, alla b-cineasters julfavorit Santa Claus Conquers the Martians.

Musikalisk sinnesprovokation blev det förstås också. Barockopera i Magma? — ja, passar inte galoscherna, finns det gott om radjostationer som spelar Swedish House Mafia dygnet runt. Men där får man förstås varken höra freudiansk a cappella med Robyn Hitchcock, mikrotonaljazz med Emil Richards, hetsig fransk hipster-skurkjägarmusik eller sitarkrautrock med 70-talets hårdaste tyska bandnamn näst Kraftwerk och Faust: Bröselmaschine.

Faktum är, att man inte får äta från detta dignande crossover-bord i något annat av mig känt program. Kalejdoskop kommer ibland nära, men är vanligen alltför seriöst och P2:skt smeksamt, medan Magma är ett direktsänt, slumpmässigt, respektlöst, ideellt, kreativt kaos!

Men Magmas livsluft är publikens uppskattning och stadiga tillväxt, i överensstämmelse med begärets grundegenskaper. Så sprid ordet, skicka länk, bjud in till fansida å Facebook med mera! (Jag tjänar inga pengar på det, om ni nu fruktade något sådant.)

Spellista

• Emil Richards – Turquoise (December) (1966)
• Omega Redstar – Rettenettes
• Älgarnas Trädgård – Möjligheternas barn (1972)
• Soft Boys – The queen of eyes (1980)
• Les Maledictus Sound – Kriminal theme
• Strawberry Alarm Clock – Rainy day mushroom pillow (1968)
• Bröselmaschine – La rotta
• Henry Purcell – Kung Arthur: akt 1, scen 2 [utdrag]
• Robyn Hitchcock – Uncorrected personality traits (1984)
• Philip Glass/Robert Wilson – Dance 2 [ur Einstein on the beach] (1976)
• Miriodor – Forêt dense (Deep forest) (2005)
• Spirogyra – The future won’t be long (1971)
• Tonto’s Expanding Head Band – Timewhys (1971)

Bonusmaterial: En liveversion av Uncorrected personality traits, som faktiskt slår studioinspelningen med ett par hästlängder.

Grattis konsten!

Konstens födelsedag, när är den? Ingen vet förstås, men då konsten ändå en gång har fötts och därför helt säkert har en födelsedag, är det ju värt att fira den. Detta gjorde igår Södra Teatern i Stockholm i samarbete med P2, i form av jippot ”Art’s Birthday Party”. Magma var därstädes representerat i form av sin programledare, producent, tekniker och DJ, som för kvällen var förklädd till en helt vanlig besökare.

Look what they've done to your song, Antonio

Första tilldragelsen var George Kentros och Mattias Petersson, som framförde stycken ur sitt ”projekt” (det heter ju så idag) There are no more four seasons, där de massakrerar Vivaldi medelst elektronik för att passa in honom i dagens kaotiska värld. En spännande idé, som dessvärre alltför ofta genomförts med den brist på fingertoppskänsla, som karakteriseras av att man tycks tro att det automatiskt blir experimentellt och bra bara för att man drämmer i med överstyrda basdån och distat brus. Men när denna elektroniska dimma lättade och gav plats åt mer rikt nyanserade klanger i det till synes improviserade samspelet mellan människa och maskin, ville man inte att det skulle ta slut.

Därnäst var det dags för Magma-favoriten Hans Appelqvist. Dessvärre besannades farhågorna om att det skulle bli fråga om en enmansshow. Det går inte att komma ifrån, att konserter med soloartister, där kompet i stort består av förinspelade ljudspår som dundrar ut från en bärbar dator, får något torftigt och i värsta fall karaokemässigt över sig. Dessbättre visade sig Appelqvist inte bara vara en fin melodimakare, ljudkonstnär och sångare, utan också en god videoregissör och icke oäven gitarrist, och kunde på detta vis nästan uppväga framförandets karaktär av halvfabrikat. Då man såg videon till Tänk att himlens alla stjärnor, som för övrigt är den första låt jag skulle välja ifall jag finge kompilera en egen samlings-cd på temat ”Kärlekssånger till ett barn” istället för de vidriga styggelser som nu finns, förstod man att alla de skällanden och andra ljudeffekter som ligger synbart slumpmässigt utkastade i denna vackra sång och liksom förhöjer den med sin fulhet, faktiskt hör hemma i ett sammanhang.

Svenska MAG såg jag först inte, ty lokalen var fullproppad med nöjeslystna ungdomar och supiga knoddar, men då jag lyckats armbåga mig fram tillräckligt, blev jag förvånad av att det märkligt lockande oljudet frambringades av en enda person. Hon hade såvitt jag vet inget förinspelat till sin hjälp, utan begagnade sig i likhet med Son of Dave av en sampler, med vars hjälp hon gradvis byggde upp momentana, majestätiska ljudslott (analogt med luftslott) av trombonstötar och annat. Väl värt att följa i framtiden.

Norska Hild Sofie Tafjord skapade ett stundtals behagligt oljud med hjälp av ett valthorn och ett upplag elektroniska mojänger, under det att videokonstnären Kathy Hinde hade en obegripligt omfångsrik arsenal av prylar till sitt förfogande för att bara låta det resultera i skiftande plasmaeffekter projicerade i fonden bakom duon. Eller så kanske hon också var delaktig i musiken, jag vet faktiskt inte. Ta det som ett exempel på varthän modern elektronisk musik har kommit. Ibland är det omöjligt för publiken att avgöra vem som gör vad på scenen, vad ett visst ljud är och vartifrån det kommer, vilket förstås är spännande i minst lika hög grad som det kan vara frustrerande.

Kvällen kröntes av den välkände och hyllade gitarristen/oljudsartisten Fennesz, som med sin elgitarr, dator och fler av dessa oundgängliga elektroniska grunkor bombarderade den fullsatta salongen med våg efter glittrande våg av atonalt oljud, både varmare, nyansrikare, mer skärande, mer högljutt och mer fantasieggande än något annat under kvällen. Åtminstone hade konserten den effekten på undertecknad, som vid denna tidpunkt var rejält trött och därför tillbringade en stor del av föreställningen med att glida in och ut ur sömn. I dessa välsignade  medvetandeskarvar berikades den öronbedövande musiken med intriger och personligheter. Jag hörde inte faktiska röster, utan det var som om den helt instrumentala musiken själv framförde små aktstycken och dialoger genom sublim överföring. Jag rekommenderar alla att någon gång somna med en Fennesz-skiva i hörlurarna.

Hur som helst en trevlig kväll.