2012-03-13: Mars, den magmanesiska kvinnomånaden

14 mars 2012

Att mars är en magmanesisk månad hörs ju nästan på namnet, om man kisar lite med öronen. Att det var en magmanesisk kvinnomånad, var det kanske färre som visste. Men så är det.

Musikens värld har genom historien varit helt absurt mansdominerad. Den är det förstås fortfarande, även om könsbarriärerna sakta har börjat luckras upp under de senaste decennierna. En logisk följd härav är att den mesta bra musik som skrivits och spelats in, har gjorts så av män. Ett folkbildande kultmagasin, med kvalitet och originalitet som främsta ledstjärnor, blir således gärna mansdominerat. Inte på grund av ett undervärderande av kvinnors skapande, utan som en följd av den svåra underrepresentationen på utbudssidan.

Men, som den ökände filosofen Magmo Marx sade: Magmas roll skall icke blott vara att beskriva musikvärlden, utan att förändra den.

Eftersom jag blev så beklämd av mitt eget sätt att uppmärksamma kvinnodagen men ändå spela musik nästan enbart av män, bestämde jag att nästa program banne mig skulle bli kvinnoseparatistiskt (med undantag för programledaren och Arthur Brown, som i vanlig ordning skriker igång programmet; det har dessvärre inte blivit av att spela in någon kvinna som gastar att hon är ”the goddess of hellfire” …). All musik skulle vara skriven och/eller framförd av kvinnor. Endast i lysande undantagsfall (läs: Nahid Akhtar) kunde en ensam sångerska framför en förmodat mansdominerad orkester godtas.

Sagt och gjort. Lyss till det första Magmat befolkat enbart av kvinnliga nördar, dårar och genier! Bär det som den sista droppen vatten! Ta dess existens och utsökta kvalitet som ett kvitto på den mänskliga kreativitetens universalitet, och dess karaktär av undantag som en påminnelse om kvinnans underordning. Hör dessutom programledaren ta bladet från munnen och yppa förbjudna sanningar om en viss sönderdaltad folkgrupp. Och glöm inte att om kvinnan vägrade ta emot mannens säd i sextio år, skulle Magma dö ut!

Någon gång ska jag utveckla mina tankar om kvotering. Jag tror de går ut på att kvotering av ändliga resurser är reservationslöst försvarbart endast om det kan göras troligt att personer i den inkvoterade gruppen har varit förfördelade just i kraft av sin grupptillhörighet. I annat fall är kanske synliggörande-strategier à la Rättviseförmedlingen att föredra. Men just här är det inte fråga om att någon tillåts ta plats på någon annans bekostnad. Programmet rymmer visserligen bara en timma åt gången, men Magma kommer ju att hålla på för evigt.

En oacceptabel mängd bra musik fick inte plats, varför den magmanesiska politbyrån avgjorde att även nästa program, vilket sänds 27 mars, skulle vigas åt spinnsidan. Detta är bakgrunden till att mars utsågs till den magmanesiska kvinnomånaden.

Spellista

  • Lise-Lotte Norelius [In sea] Bleed
  • Alice Coltrane with Strings [The Music of Alice Coltrane: Astral Meditations] Galaxy Around Oldumare
  • Festival [Come, arrow, come!] Fair and True
  • Anita Livstrand [Music in Sweden 7] Didjeridoo-kulning
  • Kali Bahlu [Takes the forest children on a journey of cosmic remembrance] Cosmic remembrance
  • Rituals of the Drukpa Order from Thimphu and Punakha [Tibetan Buddhits rites from the monasteries of Bhutan] Rite to cure disease, chanted by nuns
  • Ikue Mori [Myrninerest] Espresso Bongo
  • Sofia Gubaidulina [Johannes-Passion] Intermedium
  • Gloria Balsam [The Rhino Brothers present: The world's worst records vol. 1] Fluffy
  • Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Sentence
  • Nico [The marble index] Julius Ceasar (Memento Hodie)
  • Maja S. K. Ratkje [River Mouth Echoes] Wintergarden
  • The Space Lady [Out in Space] Born To Be Wild
  • Congress-Woman Malinda Jackson Parker [Songs in the key of Z vol. 1]  Cousin Mosquito #1
  • Gloria Coates [Works] Symfoni nr. 15, sats II
  • Joanna Newsom [Have one on me] No provenance
  • Marilyn Mazur [Elixir] Orientales
  • Extradition [Hush] A water song
  • Laurie Anderson [Mister Heartbreak] Blue lagoon
  • Alva [Slattery for Ungdom] Sharch of Tearry
  • Nazir Ali feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Society Girl
  • Lal Waterson [Never the same: leave-taking from the British folk revival 1970-1977] Never the same
  • Josephine Foster & the Supposed [All the Leaves Are Gone] All the Leaves Are Gone
  • (Okänd) [Cambodian Rocks] (Spår 9)
Malinda Jackson Parker -- nobody's cousin!

Malinda Jackson Parker -- nobody's cousin!


2012-02-14: Sexårsdagen!

17 februari 2012

En något speciell sändning, med en programledare som dagen till ära var konvalescent efter något slags maginfluensa — jag besparar er de snaskiga detaljerna — och därmed begåvad med en sorts raspigt, febrigt darr på sin annars så manligt auktoritära, men samtidigt tryggt honungslena stämma. Bra för er som gillar sådant.

Men det riktigt speciella har förstås antytts redan i titeln. Just denna dag, den 14 februari, fyllde Magma sex år, och även ett fattigt och obetydligt kultmagasin kan ibland behöva en uppmuntrande dunk i ryggen — stå på dig, Magma. Gamle vän. Må din himmel för alltid genljuda av tibetanska fingercymbaler, må din levnads bana kantas av välpreparerade pianon. Må du mot en oförstående omvärld stå rakryggad och stolt som en strof av Ofvandal och må slutligen ditt öde beseglas av psykisk strålning från en ond och kåt gigantisk hjärna från yttre rymden.

Somliga menar, att detta med födelsedagsfirande endast är en godtycklig social konvention. Då kontrar jag med att säga, att om ett år hade varit ett enda dygn längre eller kortare, hade mänskligt liv överhuvudtaget inte varit möjligt på denna planet. (Så är det säkert inte, men det låter trovärdigt, ty inom kosmologin låter alla sanningar helt absurda.)

Dagen till ära fick även resegrammofonen göra sällskap med det batteri av apparater, som gör anspråk på mitt mixerbords alla lystna hål. Härmed kunde publikens trånad efter den i sanningens namn ganska antiklimaktiska Per-Olas bebop-hambo tillfredsställas.

Och varför då inte också passa på att än en gång stå mänskligheten till tjänst genom att avspela Gunno Hoppes Den biologiska schlagern?

Leta inte efter Gunno på nätet, ty ni skall bliva modstulna. Det är en outgrundlig gåta att han aldrig spelade in mer än denna enda skiva, som dessutom aldrig återutgivits (ja, jag har kollat SR:s grammofonarkiv)! Så passa på och spetsa öronen, för detta kanske blir det enda forum i vilket ni någonsin får höra dessa rader:

Stora, stygga nerver vill ju hämma hjärtats slag
så det ej kan slå för vännen min
Men när du viskar ömma ord i ytterörats brosk
då slår min puls tvåhundra slag, som på ett större svin
Suckar du av lycka, är det nyttigt, ty därvid
blir du av med gammal koldioxid — blås ut!

P.S. Stor radiohögtid imorgon (fredag) kväll kl. 19:03, då Radioteatern äntligen repriserar något av det bästa jag hört i sitt slag, nämligen Brott och straff från häromåret. Jag, som vanligen är svårartat allergisk mot Hamlet i skinnpaj, Fröken Julie i Hallunda, Oidipus på rullskridskor och andra fånerier som regissörer hittar på för att de är uttråkade, vill bygga sitt personliga varumärke och/eller utgår från att alla redan sett pjäserna i originalutförande, blev helsåld på denna Raskolnikov i nutidstappning. Hoppas nu bara att den håller måttet mot min minnesbild. DS.

Spellista

  • Ernst Rolf [Svenska sångfavoriter] Han gick in men vände om och gick ut igen
  • Harry Rydberg – Per-Olas bebop-hambo
  • One Plus One [Las Vegas Grind Vol. 3] Outer Space Dixie
  • Kayo Dot [Blue Lambency Downward] The Awkward Wind Wheel
  • Dion McGregor [The Dream World of Dion McGregor] Food Roulette
  • Tosse Bark – Kyssarnas gränd
  • Gonn [Nuggets: Original Artyfacts From the First Psychedelic Era 1965-1968] Blackout of Gretely
  • Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam [Bach på svenska] Menuett ur Partita för violin i E-dur – BWV 1006
  • The Beach Boys – Take a load off your feet
  • Strawberry Alarm Clock [The World In A Sea Shell] Barefoot In Baltimore
  • Six Organs of Admittance [Luminous Night] Ursa Minor
  • John Rydgren [World Of Youth] Computers
  • Stan Kenton – Concerto to end all concertos, del 1
  • The Svenners – Mockin” the mock
  • Amon Duul II [Phallus Dei] Dem Guten, Schonen, Wahren
  • Curt Jalmo [Ängel med krossade höfter] Willie B. Huff
  • John Rydgren [World Of Youth] New Songs (New Song, Guitar)
  • Cathi Stout [Special Believercise] Hips and Abdomen
  • Gunno Hoppe – Den biologiska schlagern
  • Yes [Relayer] To Be Over

2011-12-06

13 december 2011

Den höga förekomsten av Ant-Bee i detta program är helt godtycklig och inte genomtänkt på minsta vis, men kan ändå tjäna som ursäkt för att göra lyssnarskaran uppmärksam på detta långlivade neopsychband, som vi även hört i tidigare Magmor. Den senaste skivan, Electronic Church Muzik, väcker inte bara misstankar genom den olycksbådande putslustiga stavningen utan har också blivit något av psykedelians Chinese Democracy — dess snara tillblivelse annonserades redan våren 2003, men så drog födslovåndorna ut på tiden och skivan mötte en, förmodligen ganska blygsam, lyssnarskaras tindrande öron först i februari i år. Resultatet infriar tyvärr mina förväntningar på kreativa processer som dragits i långbänk: en handfull blygsamma juveler flankerade av omsorgsfullt slipade, putsade, blankpolerade och förgyllda exkrementer. Men en av höjdpunkterna får vi oss ändå till livs i detta program.

Den lokalfärgade turkiska progrocken, herr Richards mikrotonala månadsstycken, John Leachs renässanspastischer, M. Ashrafs skogstokiga Lollywoodlåtar, Bobby Callenders kerubiska psykedelia, Robin Williamsons orkestrerade post-Incredible String Band-folkpsych samt Jean-Pierre Massieras aspirationer på att bli 70-talets franska svar på Joe Meek är redan bekanta för de trogna lyssnarna, men nu är det såklart inte enbart dem jag vänder mig till, så därför nämner jag dessa ändå.

I programmet hörs också första delen av Magmas kontrafaktiska julsaga om Proggtomten och Skuldstormen — perfekt för er som, liksom jag, inte står ut med att läsa skönlitteratur på skärm, men mer än gärna lyssnar till den med svensk flumprogg i bakgrunden.

Apropå julen, får sig förstås den rådande adventstiden en släng av sleven i form av inlevelsefull kyrkosång från Eilert Pilarms julskiva. Jag visade förresten upp min ömt vårdade signerade Eilert-cd för min dotter, nio år.  Den är en av tre signerade saker jag äger — de övriga är en stenkaka med Delta Rhythm Boys och ett autografkort från Kronblom-tecknaren Gunnar Persson. ”Visst är det coolt?”, frågade jag retoriskt. ”Nä”, svarade hon brutalt. Ja, se nutidens ungdom.

Spellista

  • Baris Manço [Prog Is Not a Four Letter Word] Lambaya Puf De
  • Emil Richards [Stones] Turquoise (December)
  • Arbete & Fritid [1969-1979] Dorisk drone
  • Bobby Callender [Rainbow] Symphonic Pictures
  • Eilert Pilarm [Eilerts jul] Jag har hört om en stad ovan molnen
  • Jean-Pierre Massiera [Radio Galaxia] Radio Galaxia
  • Älgarnas Trädgård [Delayed] Interstellar Cruise
  • The Ant-Bee [Lunar Muzik] Return of the Titanic Overture
  • Robin Williamson [Myrrh] I See Us All Get Home
  • M. Ashraf [Jan Mohammad's Dekha Jaye Ga] Too Bhi Piala Chum
  • Ove Flodin & Sigurd Ågrens ork. [Schlagerkavalkaden 6 - Fyrtiotalsfavoriter] Flickan med dragharmonican 1946
  • John Leach [Prehistoric, Ancient and Period] Lady Salisbury
  • Ant-Bee [Electronic Church Music] Eye of Agamoto (w Don Preston & Bunk Gardner)
  • Dan Berglund [Tonbruket] Monstrous Colossus

Dyrgripen!


2011-08-30

3 september 2011

Ännu en timma av halvspontana mixar — framfödda ur stundens ingivelse men utan den direktsändningens diskreta charm, som så präglade forna tiders Magmor. Jaja, jag ska köpa det där lilla hemmamixerbordet, det är bara mina alltjämt tilltagande von Anka-tendenser som skjuter upp det dag efter dag.

Beträffande avspelade Leonard Harrysson är jag part i målet, då jag känner honom, så jag tänker inte propsa på att ni besöker hans Myspace-sida utan bara informera om att den finns här.

Svampens dag 4/9 uppmärksammades stilenligt med tvenne psykedelisk-mykologiska klassiker. Poisoned dreams, distorted dreams, mushroom dreams

Ros Sereysothea är den kambodjanska starlet som jag i programmet något oförtjänt presenterar som ”okänd artist” — det hade undgått mig att man för flera år sedan identifierat alla spår på den märkvärdiga samlingsskivan Cambodian Rocks. Det märkliga med skivan är förstås inte bara den unika khmer-tolkningen av rockmusik, utan att musiken alls överlevde röda khmerernas regim (vilket man tyvärr, av allt att döma, inte kan säga om musikerna).

Tomorrow Come Someday är ännu en tillfällighetsinkarnation av radarparet Peter Howell och John Ferdinandoallt dessa herrar gjorde tillsammans är värt Magma-lyssnarens fulla uppmärksamhet.

Spellista

  • Leonard Harrysson – Rain, rain, rain
  • Assim Assado – Lunatica
  • Stefan Klaverdal – Revelation Pieces: Eyes Like a Flame of Fire
  • Flaming Salt – Run
  • Helge Lindbergs orkester med refrängsång – Minns du
  • Ros Sereysothea – Kerh songsa kyoum thay?
  • The Strawberry Alarm Clock – Rainy day mushroom pillow
  • The Magic Mushrooms – It’s-a-happening
  • Françoise Hardy – Je serai là pour toi
  • Eskaton – Écoute
  • El Polen – Mi cueva
  • Tomorrow Come Someday – Title theme
  • Gunesh Ensemble – The magic caftan

Strawberry Alarm Clock i filmen Psych-Out — påpassligt nog nyss recenserad i Arkiv B.


11-03-29: Zen out!

4 april 2011

Två heliga ord propageras dag och natt av vår tids överideologi: Prestation och Konkurrens. Arbeta! Hävda dig! Vinn! Avancera! Bli något (d.v.s. idag är du inget)! Överträffa femårsplanen!

Men skit i allt det där nu. Det är epidemiska livslögner, understödda av somliga som har ekonomiskt intresse därav och andra som inte förstår bättre. Låt nu musiken omsluta dig, och stäng dörren om alla krav du ålägger dig själv. Det finns inget annat du behöver göra just nu. Insup musiken och tänk djupt på fåfängligheten i all strävan efter att höja sig över mängden. Efter en vecka blir det slentrian även av att se sitt namn i neon, och en dödsruna som bara radar upp prestationer ger ett hjärtskärande tragiskt och torftigt intryck.

ESP-Disk-samlingen som omnämns i programmet, men lumpet nog inte föräras ett namn, är förstås Boots n” Roots, vars häpnadsväckande bisarra briljans tidigare kunnat avnjutas här i Magma i form av Ed Askew och Cromagnon.

Nå, vad ska man hitta på för lockande copy-text för att få er till lyssning? Överkomprimerad ståltrådspop, lojt vrickad folkpsykedelia från 1969, vitrysk kammarprogg, ny konstmusik och arkaisk americana — hur verkar det? Därtill ett Arkiv B som skjuter in sig på psykedelisk vampyr-blaxploitation.

Spellista

  • Peter Howell & John Ferdinando – Jabberwocky (1969)
  • Sunforest – All in good time (1969)
  • Rational Diet – Don’t swing a wheel (2007)
  • Esquivel – Johnson rag (1960)
  • Brian Wilson – Song for children (2004)
  • Dr Strangely Strange – Dark-haired lady (1969)
  • Mij – Grok (Martian love call) (1969)
  • Bailey Brothers – Alabama (1947)
  • The Outlaws – Ambush (1961)
  • Jean-Claude Vannier – Le roi des mouches et la confiture de rouse (1972)
  • Stefan Klaverdal – The sacred family I: Façade of the nativity (2010) / Whitetree – Kyril (2009) / Long Cleve Reed & Little Harvey Hull – Original Stack O’Lee blues (1927)

Esquivel: glassig musik för rymdålderns ungkarl.


2011-01-18: Nya plattor och gamla

23 januari 2011

I detta genommusikaliska program (ingen film! ingen poesi! inget annat tjafs!) började man märka effekten av den våldsamma hårddiskkrasch jag utsattes för hemma; jag letar upp ny musik med sällan skådad iver och brio, istället för att bara plocka ur den gamla samlingen. För den finns i stort sett inte längre.

En av de skarpast lysande nyupptäckterna fick stort utrymme i programmet, och jag kunde inte hålla mig från att skriva en text om honom också: überhippien Bobby Callender.

Dessutom har folk haft vänligheten att sända mig skivor! Detta är ett förfarande som jag naturligtvis starkt uppmuntrar, varför jag ger just dessa skivor extra uppmärksamhet både i programmet och här å BLÅGGEN. Det handlar om Paganus Kalla samt Gretli & Heidis självbetitlade.

Några ord bör väl också spillas på underbarnet Hermann Szobel. Blott 18 år gammal gav han 1976 ut albumet Szobel, fyllt av komplex, instrumentell jazzrock med starka Zappa-associationer, för att sedan aldrig låta höra från sig igen. Skandalöst nog har skivan aldrig återutgivits på cd.

Spellista

  • Tiny Tim – Tip-toe thru the tulips (1968)
  • Broadcast – Valerie (2003)
  • C.O.B. – Oh bright eyed one (1972)
  • Cicala-Mvta – Ghost hymn introduction (2004)
  • The Unfolding – Flora’s holiday (1967)
  • Tafo feat. Nahid Akhtar – Na main chini japani
  • The Holy Modal Rounders – Mobile line (1968)
  • Hermann Szobel – Transcendental floss (1976)
  • Gretli & Heidi – Den Pils in der Ötzi (2010)
  • Paganus – Skogen minns (2009)
  • Bobby Callender – Raga man (1968)
  • Gretli & Heidi – Ode till Lars Andersson (2010)
  • Bobby Callender – Story of Rasha & Dahra (1971)

P.S. Vila i frid, Broadcasts Trish Keenan.


10-12-07: Jul, jul, sinnesvidgande jul

27 december 2010

Vad ska jag hitta på, nu när guldkornen i Ricky Bruchs gamla diktsamling börjar sina? På vilket tredje kulturellt ben ska nu Magma vila, för att komplettera musiken och filmen? Skulle vilja utlova kåserier, men det vore möjligen att ta sig vatten över huvudet.

Men Arkiv B är här för att stanna, vad man än må tycka därom. Veckans film var, passande nog, alla b-cineasters julfavorit Santa Claus Conquers the Martians.

Musikalisk sinnesprovokation blev det förstås också. Barockopera i Magma? — ja, passar inte galoscherna, finns det gott om radjostationer som spelar Swedish House Mafia dygnet runt. Men där får man förstås varken höra freudiansk a cappella med Robyn Hitchcock, mikrotonaljazz med Emil Richards, hetsig fransk hipster-skurkjägarmusik eller sitarkrautrock med 70-talets hårdaste tyska bandnamn näst Kraftwerk och Faust: Bröselmaschine.

Faktum är, att man inte får äta från detta dignande crossover-bord i något annat av mig känt program. Kalejdoskop kommer ibland nära, men är vanligen alltför seriöst och P2:skt smeksamt, medan Magma är ett direktsänt, slumpmässigt, respektlöst, ideellt, kreativt kaos!

Men Magmas livsluft är publikens uppskattning och stadiga tillväxt, i överensstämmelse med begärets grundegenskaper. Så sprid ordet, skicka länk, bjud in till fansida å Facebook med mera! (Jag tjänar inga pengar på det, om ni nu fruktade något sådant.)

Spellista

  • Emil Richards – Turquoise (December) (1966)
  • Omega Redstar – Rettenettes
  • Älgarnas Trädgård – Möjligheternas barn (1972)
  • Soft Boys – The queen of eyes (1980)
  • Les Maledictus Sound – Kriminal theme
  • Strawberry Alarm Clock – Rainy day mushroom pillow (1968)
  • Bröselmaschine – La rotta
  • Henry Purcell – Kung Arthur: akt 1, scen 2 [utdrag]
  • Robyn Hitchcock – Uncorrected personality traits (1984)
  • Philip Glass/Robert Wilson – Dance 2 [ur Einstein on the beach] (1976)
  • Miriodor – Forêt dense (Deep forest) (2005)
  • Spirogyra – The future won’t be long (1971)
  • Tonto’s Expanding Head Band – Timewhys (1971)

Bonusmaterial: En liveversion av Uncorrected personality traits, som faktiskt slår studioinspelningen med ett par hästlängder.


10-11-23: Med händerna i myllan och huvudet i det blå

27 november 2010

”The Lord is my happening. He’s where it’s all at.” — Pastor John Rydgren

I en tid då var och en helt gratis och utan tidsfördröjning kan lyssna på musiken alla talar om, bör radjons roll vara att erbjuda musiken ingen talar om. Magmas syfte är att spela musik du annars inte skulle ha hört — samt, förstås, att recensera bisarr skräpfilm och sprida Ricky Bruchs evangelium.

Jordens coolaste präst, hippiepastorn John Rydgren, fick sätta sin prägel på denna både jordnära och svårt metafysiska sändning med sin sängkammarbaryton. Vidare hörs ännu ett stycke Lollywood-musik från Pakistans gyllene 70-tal. Espers bjuder mörk, dissonant skogsväsenrock. Current 93 spär på skräcken med en märkligt surrealistisk visa om död och kattungar, A Mountain of One leker Pink Floyd och så blir det lite Robyn — Hitchcock alltså — som denna gång plöjer så djupt i självömkande misärcountry att han får genrens konung, Johnny Paycheck, att framstå som Liberace.

Ibland nöjer sig inte Magma med att bara spela musik, utan skapar också ny. Mötet mellan Hauschka och Clogs hade kunnat kännas som en småtrist repris från mitt P2-program (som det fortfarande går att lyssna till), om det inte vore för att jag beslöt spela dem samtidigt, och därmed göra en ny låt av två gamla. (Hade tänkt ta patent på metoden, men fann att något snille från New York gjort det redan på 70-talet.) Med tanke på direktsändningen hade det kunnat gå åt vilket håll som helst, men jag tycker nog att jag kom undan med tilltaget.

Arkiv B hoppar denna gång i The Curious Dr. Humpps minst sagt galna tunna.

Spellista

  • The Zodiac – Sagittarius: The versatile daredevil (1967)
  • The Dave Brubeck Quartet – Tokyo traffic (1964) / John Rydgren – Hippy version of the 23rd psalm (1968)
  • MU – Emma Kalisz (2008)
  • Nisar Bazmi feat. Runa Laila – Meri marzi main gaoon gi
  • John Rydgren – Music to watch girls by (1968)
  • Espers – Travel mountains (2004)
  • Hauschka – Freibad (2008) / Clogs – Fiddlegree (2006)
  • Current 93 – The blood bells chime (1997)
  • A Mountain of One – Brown piano (2007)
  • Mormos – Cap and bell (1971)
  • Peelers – Spancil Hill (1972)
  • Robyn Hitchcock – Ye sleeping nights of Jesus (1984)

… och för den som inte greppade Johnny Paycheck-referensen:


10-09-28: Groovy värre, gosse!

5 oktober 2010

Har börjat pressa in så stora mängder musik, b-filmsrecensioner och Ricky Bruch-dikter i programmen, att jag inte hinner berätta vilken musik jag spelar. Ja, det är rentav så mycket kultur som vill tränga ihop sig inom en timmas snäva ramar, att jag ibland nödgas spela två låtar samtidigt. Då förstår ni hur jag har det.

Tillkämpad eller genuin hippiemystik råkade bli ett återkommande tema i denna sändning. Startskottet går redan i första låten, där Ramases — som tagit sitt namn efter den egyptiska gud han ansåg sig vara en reinkarnation av — lägger bort sitarerna och de framtida 10CC-medlemmarna från sitt debutalbum för att istället rocka loss, fjärrskådar-style.

Historien om den underbart enigmatiske, unike och hjärtskärande ärlige psych-croonern Arcesia tål ett helt eget inlägg, och bör väl få det endera dagen, alltmedan även The West Coast Pop Art Experimental Band kommer med förvånansvärt seriöst syftande musik för att ha haft 60-talets allra mest utstuderade och spexiga namn.

Bob Dileo, däremot, framstår som något som spottats ut av en PR-maskin för kontruktion av smart och hipp men ändå trall- och dansvänlig coolhet anno 1968 — en status som naturligtvis sönderfallit till Austin Powers-mässig prakttöntighet idag — och som om inte det vore nog, tycks sången hans vara en skamlös reklamdänga för skivbolagshypen ”The Bosstown Sound” (främsta produkter: Ultimate Spinach och Earth Opera). Ja, ni hör ju själva: en underbar låt, som sätter sig som ett plåster på hjärnan. Bara att kapitulera och sjunga med: ”a groovy kind of psychedelic rock’n'roll band in Boston …

Men det bjuds förstås mer än bara psykedeliskt poserande. Vi har White Noise med sin klipp-och-klistra-electronica, Nic Jones med ännu ett hårt öde från den brittiska myllan samt ett spår från den i Magma ofta hyllade, i andra massmedia aldrig nämnda pastorala folkpsych-klassikern Alice Through the Looking Glass.

Arkiv B presenterar The Wild Women of Wongo och veckans Ricky är den tafatta limericken Grodyngel, 1973.

Spellista

  • Ramases – Glass top coffin (1975)
  • Henry Cow – Nine funerals of the citizen king (1973)
  • Alice Through the Looking Glass – Her Majesty Queen Alice (1969)
  • Squarepusher – Theme from Sprite (2006)
  • Sonic Mechatronik Arkestra – Feeding frenzy pt. II (2003)
  • Flying Lotus – Computer face/Pure being (2010)
  • White Noise – Here come the flies (1969)
  • Raymond Scott – Lightworks [instr.]
  • Arcesia – Leaf (1968)
  • Bob Dileo – Band in Boston (1968)
  • The West Coast Pop Art Experimental Band – A child’s guide to good and evil (1968)
  • Pentangle – Lyke wake dirge (1969)
  • James Blackshaw – The mirror speaks (2007) / Jakob Olausson – Silhouette V (2006)
  • Nic Jones – Farewell to the gold (1980)

Ramases och hustrun Selket svänger sina lurviga.


Magma [2010-04-13]

23 april 2010

Det har p.g.a. tekniska bekymmer varit en lång väntan för de trogna, men nu kan ni äntligen få den senaste sändningen i era händer. Och det är, trots avsaknaden av Kenneth, en välbalanserad kulturell produkt med stor bredd, späckad med den sorts folkbildning SR vägrar befatta sig med: pakistansk filmmusik, engelsk barocksång, svensk bisarroschlager, Joanna Newsoms nya samt div. andra kulturella arter och avarter.

Traditionen ”Veckans Ricky”, vilket, för den som inte hängt med, innebär deklamation ur Ricky Bruchs diktsamling Själ och kropp, fortsatte, vartefter den helt nya programpunkten Arkiv B såg dagens ljus. För att inleda med en skräll, fick det denna första gång handla om den ökända, högerkristna vålds- och tortyrfrossan If footmen tire you, what will horses do? av Ron Ormond. Texten om denna film finns här.

Spellista

  • Tafo feat. Nahid Akhtar – Karye Pyar
  • Nino Ferrer – Freak
  • Gryphon – Ein klein Heldenleben (1975)
  • White Magic – Sun Song (2006)
  • Joanna Newsom – ’81 (2010)
  • Henry Purcell – Music for a While [sång Alfred Deller]
  • Cul de Sac – Song to the Siren (1981)
  • Sparks – Suburban Homeboy (2002)
  • The Devils Anvil – Karkadon
  • Juana Molina – Un Beso Llega (2006)
  • Musica Dispersa – Swani (1971)
  • Shining – Moonchild Mindgames (2007)
  • Åke Sandin – Då klarnar det (1968)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.