Magma är ett program som sänds kl. 18:30-19:30 tisdag udda veckor i Radio Eskilstuna 92,7 samt på webben. Här recenseras gammal b-film och läses gammal b-poesi. Men här kringkastas främst musik av nördar, dårar och genier från 00-tal till 00-tal. Psykedeliskt, progressivt, experimentellt, udda, urspårat, töntigt, svängigt, ambitiöst, pretentiöst. Musik som vägrar finna sig till rätta i sakernas tillstånd.
Yo-Yo Ma och Paul Simon har det gemensamt att de är män, har närmat sig någon sorts ”världsmusik” från varsitt håll samt tilldelats årets Polarpris. Detta har väckt ont blod hos somliga, som t.ex. menar att en kvinna, Brian Wilson eller en kille som heter Gustavsson från Åmotsfors borde fått priset istället. Själv tycker jag inte det viktiga ska vara att vinna. Inte heller att delta, nu när jag tänker efter. Men jag välkomnar varje chans att ge Magma en fräsch air av dagsaktualitet, och spelar dem därför bägge två.
Vi gratulerar även Frankrike till maktskiftet. Därav detta programs omisskännligt galliska prägel — från renässans via chanson till avant-rock och new wave. Les Monegasques och S.E.M. Studios har det gemensamt att de producerats av Frankrikes egen hybrid av Joe Meek och Kim Fowley: Jean-Pierre Massiera. Övergången från 1600-talskompositören Henri Dumont till Gainsbourg gav mig, helt ärligt, kalla kårar längs ryggraden. Att spanskt rödvin inmundigades under inspelningen, får betraktas som en lapsus. Men det smakar ju lika. Jag är ingen finsmakare, ej heller vill jag bli. Jag är ingen skrytmåns, men tvenne saker har jag gjort riktigt bra i mitt liv: min dotter och Magma.
Nå, Frankrike var det. Av svensk borgerlig massmedia har vi visserligen fått lära oss, att François Hollandes löften om skattehöjningar för rika, Tobin-skatt och vidlyftiga offentliga utgifter är ungefär lika förkastliga som Sarkozys alltmer skamlösa flörtar med högerextremisterna. Samma massmedia gillar att uppröras över somliga vänsterpartisters svårighet att välja mellan Bush och Castro; jag oroar mig lite för vilket de själva skulle välja av V och SD.
Nu värmer vi upp med favoritbilden av Jean-Pierre Massiera i repris:
… och då var vi redo för själva programmet:
Spellista
Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] Habil-Sayagy (In Habil’s Style)
Evariste – La révolution
Mother Mallard’s Portable Masterpiece Co. [1970-1973] Music
Les Monegasques [Midnight Massiera - The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] Psychose
Raymond Scott [Manhattan Research, Inc.] The Wing Thing
S.E.M. Studios [Midnight Massiera - The B-Music Of Jean-Pierre Massiera] Ivresse Des Profondeurs
Hesperion XX [Moyen Age & Renaissance - Jordi Savall avec La Capella Reial De Catalunya] Guillaume Dufay – Messe de ”l’Homme arme” : Sanctus
Brigitte Fontaine [Comme à la radio] Comme à la radio
Andre Isoir – Sophie Landy [Meslanges] DUMONT – Quand l’esprit accable
Serge Gainsbourg [Je Suis Venu Te Dire Que Je M'en Vais - Vol 6 1972/1973/1975] La Decadanse
The Click [Electric Psychedelic Sitar Headswirlers Vol. 6] Many Times Jimbo
The Flower Power [Beyond The Calico Wall] Mt Olympus
The Fugs – Crystal liaison
Herbert Payne [Flashbacks #1: Drug Songs] Smoke Clouds
Kai Gullmar [Schlagerkavalkaden 1 - Fram för svenska toner] Kära hjärtanes, Amanda
Yo-Yo Ma & The Silk Road Ensemble [Silk Road Journeys] ”Blue Little Flower” (Chinese Traditional)
Doggerel Bank [Silver Faces] The Chairman
Sam Amidon [I See the Sign] Pretty Fair Damsel
Bernard Szajner [So Young But So Cold: Underground French Music 1977 - 1983] Welcome (to death row)
Champion Jack Dupree [Flashbacks #1: Drug Songs] Junker’s Blues
Ulver [Wars Of The Roses] Providence
Paul Simon [Anthology] Slip Slidin” Away
Yves Montand [The Early Recordings] Mathilda
Bonusmaterial
Fugs på besök i Sverige 1968 (inte 1966, som överföraren anser), med svensktextade låtar därtill! This is dedicated to transcendental meditation and the Maharishi Mahesh freak-puke. This is a song about the great psychedelic, galactic bun-frenzy … eller vad han nu säger, Ed Sanders. Beatpoesi, yippieism, zen och dada, från en tid innan den ovårdade, provokative rockpoeten blev ännu en pose i mängden.
Del 2. I tonåren hade jag absolut inte kunnat förstå hur provokativa Fugs faktiskt måste ha varit — jag som lyssnade på liksminkade herrar som skrek om kyrkbränningar och stanken av kristet blod. Det krävdes åratal av korvstoppning med allt från Beatles till det obskyraste argentiska garageband för att någotsånär kunna sätta sig in i zeitgeisten. Om jag kisar och koncentrerar sig intensivt, kan jag nästan föreställa sig hur det kan ha känts att se detta på 60-talet.
I tisdags blev det en sådan där dubbelmacka igen. Radiofest för alla E-tunabor, med sammanlagt två och en halv timma FM-kringkastad Robert-ledd musikradio på en kväll. Jag talar förstås om det Kalejdoskop i P2, som det ju fortfarande går att ta del av.
Ta del ska ni även göra av Magma — denna gång med slagsida åt första maj-temat. Eller vad sägs om Internationalen i tre radikalt olika varianter, en Joe Hill-tolkning av Lucas Stark, ett stycke svängig amerikansk marxistpropaganda och en prekariat-bluegrass med Spinning Jennies?
(För den som skulle vara helt omåttligt intresserad av mina politiska idéer, hade jag en text införd i Fria tidningen häromveckan: Arbete som fetisch. Det kan även vara värt att notera, att DN:s Hanne Kjöller tycks ha kommit ut som förespråkare för arbetstidsförkortning.)
Men nu: upp till lyssning och kamp!
Spellista
Spike Jones and His City Slickers [Musical Depreciation: Original Recordings 1942-1950] Holiday for Strings
M A Numminen [Den eviga årgången] Wovon man nicht sprechen kann
Bruce Haack [The Electric Lucifer] Electric To Me Turn (Alternate Version)
Lata Mangeshkar & Manna Dey [The Golden Voices of Bollywood, Vol 5: Bollywood Duets] Jahan Main Jaati Hoon
Sigh [Hail Horror Hail] 12 Souls
Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] Variation 14
Prince Rama [Shadow Temple] Raghapati
Özdemir Erdoğan ve Orkestrası [Love, Peace & Poetry: Turkish Psychedelic Music] Uzun İnce Bir Yoldayım
Soul Flower Mononoke Summit – Internationalen
Uri Caine Ensemble [The Goldberg Variations] The Dig It Variation
Ananda Shankar [Ananda Shankar] Sagar (The Ocean)
Spinning Jennies [Det våras för Werther] Flexibel
Red Shadow (The Economics Rock & Roll Band) [Live at the Panacea Hilton] Understanding Marx
The Deller Consort [Music of Henry Purcell. CD 3: Dido and Aeneas] Our next motion (Sorceress)
Alfred Deller, Leonhardt Baroque Ensemble, Gustav Leonhardt [Music of Henry Purcell. CD 2: Music of Purcell] The Faerie Queen – Secrecie’s Song
Lucas Stark [Strejk i paradiset -- Lucas Stark sjunger Joe Hill] Halleluja, gå och driv
Dun [Eros] L’epice
Marilyn Mazur [Celestial Circle] Color Sprinkle
Emil Richards & the Microtonal Blues Band [Journey to Bliss] Journey to Bliss — Part I
Coc Briaval Quartet – Internationalen
Blind Willie McTell – Warm it up to me
Canadian Brass – Tuba Tiger Rag
New People’s Army (Filippinerna) – Internationalen
Här är de skojiga farbröderna i Canadian Brass, som en hyllning till Internationella tubadagen 4 maj:
Att mars är en magmanesisk månad hörs ju nästan på namnet, om man kisar lite med öronen. Att det var en magmanesisk kvinnomånad, var det kanske färre som visste. Men så är det.
Musikens värld har genom historien varit helt absurt mansdominerad. Den är det förstås fortfarande, även om könsbarriärerna sakta har börjat luckras upp under de senaste decennierna. En logisk följd härav är att den mesta bra musik som skrivits och spelats in, har gjorts så av män. Ett folkbildande kultmagasin, med kvalitet och originalitet som främsta ledstjärnor, blir således gärna mansdominerat. Inte på grund av ett undervärderande av kvinnors skapande, utan som en följd av den svåra underrepresentationen på utbudssidan.
Men, som den ökände filosofen Magmo Marx sade: Magmas roll skall icke blott vara att beskriva musikvärlden, utan att förändra den.
Eftersom jag blev så beklämd av mitt eget sätt att uppmärksamma kvinnodagen men ändå spela musik nästan enbart av män, bestämde jag att nästa program banne mig skulle bli kvinnoseparatistiskt (med undantag för programledaren och Arthur Brown, som i vanlig ordning skriker igång programmet; det har dessvärre inte blivit av att spela in någon kvinna som gastar att hon är ”the goddess of hellfire” …). All musik skulle vara skriven och/eller framförd av kvinnor. Endast i lysande undantagsfall (läs: Nahid Akhtar) kunde en ensam sångerska framför en förmodat mansdominerad orkester godtas.
Sagt och gjort. Lyss till det första Magmat befolkat enbart av kvinnliga nördar, dårar och genier! Bär det som den sista droppen vatten! Ta dess existens och utsökta kvalitet som ett kvitto på den mänskliga kreativitetens universalitet, och dess karaktär av undantag som en påminnelse om kvinnans underordning. Hör dessutom programledaren ta bladet från munnen och yppa förbjudna sanningar om en viss sönderdaltad folkgrupp. Och glöm inte att om kvinnan vägrade ta emot mannens säd i sextio år, skulle Magma dö ut!
Någon gång ska jag utveckla mina tankar om kvotering. Jag tror de går ut på att kvotering av ändliga resurser är reservationslöst försvarbart endast om det kan göras troligt att personer i den inkvoterade gruppen har varit förfördelade just i kraft av sin grupptillhörighet. I annat fall är kanske synliggörande-strategier à la Rättviseförmedlingen att föredra. Men just här är det inte fråga om att någon tillåts ta plats på någon annans bekostnad. Programmet rymmer visserligen bara en timma åt gången, men Magma kommer ju att hålla på för evigt.
En oacceptabel mängd bra musik fick inte plats, varför den magmanesiska politbyrån avgjorde att även nästa program, vilket sänds 27 mars, skulle vigas åt spinnsidan. Detta är bakgrunden till att mars utsågs till den magmanesiska kvinnomånaden.
Spellista
Lise-Lotte Norelius [In sea] Bleed
Alice Coltrane with Strings [The Music of Alice Coltrane: Astral Meditations] Galaxy Around Oldumare
Festival [Come, arrow, come!] Fair and True
Anita Livstrand [Music in Sweden 7] Didjeridoo-kulning
Kali Bahlu [Takes the forest children on a journey of cosmic remembrance] Cosmic remembrance
Rituals of the Drukpa Order from Thimphu and Punakha [Tibetan Buddhits rites from the monasteries of Bhutan] Rite to cure disease, chanted by nuns
Ikue Mori [Myrninerest] Espresso Bongo
Sofia Gubaidulina [Johannes-Passion] Intermedium
Gloria Balsam [The Rhino Brothers present: The world's worst records vol. 1] Fluffy
Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Sentence
Nico [The marble index] Julius Ceasar (Memento Hodie)
Maja S. K. Ratkje [River Mouth Echoes] Wintergarden
The Space Lady [Out in Space] Born To Be Wild
Congress-Woman Malinda Jackson Parker [Songs in the key of Z vol. 1] Cousin Mosquito #1
Gloria Coates [Works] Symfoni nr. 15, sats II
Joanna Newsom [Have one on me] No provenance
Marilyn Mazur [Elixir] Orientales
Extradition [Hush] A water song
Laurie Anderson [Mister Heartbreak] Blue lagoon
Alva [Slattery for Ungdom] Sharch of Tearry
Nazir Ali feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Society Girl
Lal Waterson [Never the same: leave-taking from the British folk revival 1970-1977] Never the same
Josephine Foster & the Supposed [All the Leaves Are Gone] All the Leaves Are Gone
Ranelid och Estelle må ursäkta, men när det samtidigt är Myggholkens dag och Internationella musarmsdagen, får de finna sig i att hamna i bakgrunden. Sällsynta dagen (29/2) är förstås också som klippt och skuren för ett rart program som Magma, där varje låt som spelas är sällsynt i minst en bemärkelse.
Internationella kvinnodagen (8/3) hade varit utmärkt att uppmärksamma med ett program med musik enbart av kvinnor. Tyvärr hade sådant krävt att jag tänkt på saken längre i förväg och planerat därefter. Detta förstås eftersom våra könsroller ordnat det så, att större delen av all musik har skrivits, framförts och spelats in av män. Manligt kön var och är dessvärre norm i Magma. Att jag inte planerade ett renodlat kvinnoprogram i tid, kan nog delvis skyllas på att 8/3 låg mer än en vecka framåt, men kanske också på min egen könstillhörighet.
Detta program blev sålunda i mångt och mycket den vanliga gubbhyllan, även om kvinnodagen figurerade i form av ett stycke raljerande från min sida, samt lite bakvänd propaganda i klassisk magmanesisk stil. Några påminnelser om feminismens existensberättigande. Så kanske man kan betrakta programmets mansdominans också, så slipper jag undan där.
Spellista
Tony Scott [Music for zen meditation] Is not all one?/The murmuring sound of the mountain stream/A quivering leaf, ask the winds
Soreng Santi [Radio Galaxia] Dub Fai Kui Gun
Alan Sondheim [T'Other Little Tune] Varje
Brian Eno [Another green world] In dark trees
Yves Montand [The Early Recordings] Mathilda
Le dogme des 6 jours [Le dogme des 6 jours] Passing strange
Brian Eno [Another green world] The big ship
Mark Century Corporation [For Women Only] For Women Only: Food #1
Thelonious Monk [Criss-Cross] Don’t Blame Me
Lloyd Chandler, Sodom, NC [High Atmosphere] A Conversation With Death
The Bonzo Dog Band [The doughnut in Granny's greenhouse] We are normal
Arthur Brown’s Kingdom Come [Journey] Time captives
Ale Möller Band [Bodjal] Sandpolskan
Emil Richards [Stones] Amethyst (February)
The Bonzo Dog Doo-Dah Band [Gorilla] Jazz, disgusting hot, delicious cold
Picking Up Girls Made Easy [Picking Up Girls Made Easy] The Women’s Clothing Store Pick-Up
Det är en märklig tillvaro just nu. Jag arbetar och tycker om det. Ni förstår hur det sätter myror i huvudet på en proletär. Nu fattas bara någon som kan betala mig också, annars blir det grottekvarnen igen.
Men nog om mig och mitt nu. Man är väl ingen blåggare heller. Jag ville ju bara ha något att skylla detta programs dröjsmål på. Men nu är det här. Årets första!
Som den uppmärksamme magmanesiern snart inser, är c:a halva detta program tillägnat år 2011. Fånigt kan tyckas, då detta år redan gått hädan och därför inte kan gengälda tjänsten. Man borde koncentrera sig på att fjäska för 2012 istället, i hopp om att det året ska skänka en mjölk och honung istället för apokalypsens fadda fulöl. Men nu blev det såhär.
Vilka som var 2011 års bästa skivor, låtar etc., finns det oräkneliga betydligt hippare personer än jag som har alla möjliga lösa åsikter om. Så hippa är de, att jag inte ens känner till dem. Här presenterar jag endast, med min vanliga oefterhärmliga blygsamhet, en revolutionsgryta (det är ju ändå 2011 vi talar om) av musikaliska primörer.
Nybakat! — så kallar sig en jazzkvartett bestående av bl.a. pianisten och före detta Bagis-grannen Ira Mogilevsky, som spontant skickade icke mindre än tre skivor till mig. Tackar! Musiken förtjänar lite mer uppmärksamhet än en enda avspelning och en randanmärkning, men det får bli senare. (Apropos Bagis, har jag blivit bjuden till lägenhetskonsert på hemlig adress därstädes. Kryptiskt och spännande. Kanhända jag återkommer med rapport och inspelning.)
Sedan hoppas jag ni håller med mig om, att det var hög tid för lite barnmusik och svenska dragspelsvirtuoser i programmet. Voilà!
Spellista
Ernst Rolf [Svenska sångfavoriter] Rolfs nyårshälsning
Alexander Turnquist [Hallway of Mirrors] Spherical Aberrations
Vijay Iyer with Prasanna & Nitin Mitta [Tirtha] Tribal Wisdom
St. Vincent [Strange Mercy] Surgeon
L`Arpeggiata/Christina Pluhar [Monteverdi: Vespro della Beata Vergine (1610)] Introitus: Deus in adiutorium; Toccata: Domine ad adiuvandum
Hazelius Hedin [Om du ville människa heta] Jämmerpolskan
Marilyn Mazur [Celestial Circle] Kildevaeld
Oneohtrix Point Never [Replica] Andro
Elin Larsson Group [Let You In] Let You In
The Psychic Paramount [II] Intro / SP
Emil Richards [Stones] Garnet (January)
The Zodiac [Cosmic Sounds] Capricorn: The Uncapricious Climber
Eric Burdon & The Animals [Winds Of Change] Poem By The Sea
Spjärnsvallet [Music in Sweden 7] Pojkarna
”Mitt namn är grafofonen” [100 år med inspelat ljud]
Charlotte – Om jag fick bestämma
Le Fly Pan Am [N'écoutez Pas] Autant Zig-Zag
Olle Johnny [Svenska dragspelsmästare (cd 1)] Fjärilar i solsken
Raymond Scott [Manhattan Research, Inc. CD2] Take Me To Your Violin Teacher
Evensong [Fading Yellow Vol 8] The Smallest Man In The World
Nybakat! [Nybakat!] Fjärlin vingad syns på Haga
Filippo Tommaso Marinetti [Musica Futurista - The Art Of Noises] La Battaglia Di Adrianopoli (1924)
Shakti med John McLaughlin [Natural Elements] Mind Ecology
Max Tundra [Some best friend you turned out to be] Cakes
Detta programs eterdebut kunde inte äga rum vid sin sedvanliga tisdagstid, detta p.g.a. lokalpolitiska beslut. Men ta det lugnt nu — Eskilstunas kommunfullmäktige har inte plockat upp Mubaraks stafettpinne och gått in för att censurera närradioprogram. Man har däremot den vanan att stundom låta sina sammankomster skvalpa skönt i radiovågorna, och då får annat stryka på foten. Detta Magma blev därför framsparkat till dagen därpå. Om det faktiskt sändes då, därom tvista de lärde. Men strunt i det nu — här har vi det i all sin strålglans!
SOS Station och deras vildmarksimprovisationsstycke genererar inte en enda träff på Google och är därigenom det allra obskyraste som någonsin spelats i detta forum. Men de har tagit kontakt med mig och skickat en cd som väl passar för ihopmixning med engelska körverk från 1500-talet och elektronisk filmmusik från 70-talets Sovjetunion. Att den dessutom är inspelad i Nackareservatet, femhundra meter från mitt hem, kommer förstås mitt lokalpatriotiska hjärta att svälla i bröstkorgen.
För övrigt blev detta ett ovanligt gulblått program. Hela nio av tjugo låtar räknar vårt bananformade land som sitt ursprung, plus en låt av en trolig svenskättling. Det var inte ett medvetet beslut, programmixningen sker till stor del improviserat och lever liksom sitt eget liv. Men lite har det förstås att göra med uppläsningen av andra och sista delen av Magmas kontrafaktiska julsaga Proggtomten och Skuldstormen.
Raymond Scott var en av dessa älskvärda udda fåglar, som tycks ha skrivit in sig i musikhistorien lite på måfå. Som storbandsledare blev han oavsiktligt förevigad i ljudspåret till massvis av klassiska tecknade filmer. När 50-talets reklamindustri krävde något radikalt som fångade lyssnarens uppmärksamhet, råkade han framställa den första elektronmusik som påminner om musik som vi känner den. Hans ambitioner att skapa musik för spädbarn gjorde honom till den förste ambient-kompositören. Ett musikaliskt exempel på serendipitet, om jag någonsin sett ett.
Hans Edler passade även på att pionjera den sjukligt glåmiga datornördlooken. Och ja, ordet "pionjera" finns (källa: SAOB).
Och här i Sverige, återigen, bosatte sig popsnöret Hans Edler runt decennieskiftet 60-/70-tal i Elektronmusikstudion, där han värkte fram tidernas första syntpopskiva, den något obekvämt betitlade Elektron Kukéso. En helt världsunik skapelse där han, till hjälpligt synkade analoga pip, brus och sinusvågor à la megadator, stämsjöng med sig själv lyrik på rena Ricky Bruch-nivån: Var är min stora charm, som jag ägde en gång? / Jag äger fyra byxor och en fluga så trång / Skorna dom är bruna och runda där fram / Och smacken den hänger fram. Som svensk musikinnovation möter denna skiva nog bara sitt motstycke i de ävenså härstädes avspelade Pärson Sound och förstås lp:n Ny-gammal kultis med Gnesta-Kalle ”and his Moogmen” — som jag faktiskt skrev en recension av för en hel barnaålder sedan. (Nu ser jag, i en kommentar, att man vill ålägga mig ansvaret för att skivan skenat i pris. Jag ber om ursäkt för min inflationsdrivande verkan.)
Spellista
Alexander Turnquist [Faint At The Loudest Hour] As The Sun Sets, We Think Of Days To Come…
Six Organs of Admittance [Luminous Night] River of Heaven
Ennio Morricone [B-Music: Drive In, Turn On, Freak Out] Guerra E Pace, Pollo E Brace
SOS Station – Skotten i skogen
The Tallis Scholars [The Tallis Scholars Sing Thomas Tallis] Spem in alium
Edward Artemiev [Solaris, The Mirror, Stalker - Music From The Motion Pictures] Solaris – Ocean
Yaphet Kotto – Have You Dug His Scene?
Pearls Before Swine [One Nation Underground] Ballad for an amber lady
Ustad Vilayat Khan [The Guru OST] The haunted palace
Kebnekajse [Music in Sweden 7: Alternative Instrumental Music] Barkbrödslåten
Pärson Sound [Pärson Sound] Blåslåten
Pärson Sound [Pärson Sound] India (slight return)
Bo Hansson [Music in Sweden 7: Alternative Instrumental Music] De svarta ryttarna/Flykten till vadstället
Göran Månsson och Roger Tallroth [Mon] Kubb funk!
Mockba Music [37 minuter i Stockholms City] Harry?
Olive Mess [Gramercy] Stefan, the shepherd boy
Raymond Scott – [Manhattan Research, Inc.] Lightworks
Raymond Scott – [Manhattan Research, Inc.] Limbo: The Organized Mind
Spellistan nedan bör tas med en skopa salt. Låt er inte luras av dess lineära intryck. Här smälter saker ihop, sjunker ned i mixen och dyker upp till ytan igen, avbryts innan de ens hunnit börja.
Herrar Donovan, Babbitt, Fripp, Eno, Ra och Satie fyller år i dagarna och hyllades därför vederbörligen. Den obefintliga könsfördelningen är svår att bortförklara, men beror troligen på en kombination av Wikipedias urval av födelsedagsbarn och min egen tidspressrelaterade nonchalans.
Milton Babbitt var en pionjär inom elektroakustisk komposition. Att han dessutom dog för bara drygt tre månader sedan, hade totalt gått mig förbi; så mycket större anledning att uppmärksamma honom i detta program. Stycket Philomel är framställt på RCA Mark II, ett kolossalt, påkostat schabrak till synt med ett tragiskt antihjälteöde. Från att ha legat i absolut framkant vid sin födelse 1957 — så pass att Igor Stravinskij rapporteras ha fått en hjärtinfarkt vid Babbitts entusiastiska lovord över dess kapacitet — blev den mycket snart omsprungen av betydligt snärtigare maskiner utrustade med både transistorer och klaviatur. På 70-talet blev den som en sista förnedring vandaliserad av inbrottstjuvar, varpå den lämnades åt sitt förfall.
T.K. Ramamoorthy är en groteskt produktiv indisk filmkompositör, som med skivan Fabulous notes & beats of the Indian Carnatic smälte samman klassisk tamilsk musik med jazz och hålligång till något som kanske kan liknas vid en sydindisk motsvarighet till Esquivels vrickade ungkarlslyemusik.
Den demonstration som agiteras för i sändningen, har förstås redan ägt rum. Dumt av mig att publicera såhär sent. Tror också att jag nämnde fel album som ursprung för de två Sun Ra-låtarna; rätt ska vara Art forms of dimensions tomorrow. En titel lika obegripligt luddig som musiken den betecknar.
Spellista
Donovan – Bert’s blues (1966)
Emil Richards – Emerald (May) (1966)
Milton Babbitt – Philomel (1964)
King Crimson – Lizard (1970)
Brian Eno – Three variations on the Canon in D Major by Johann Pachelbel (1975)
Sun Ra – Solar drums (1961-62)
Friend Sound – Love sketch (1969)
Erik Satie – Véritables préludes flasques (komp. 1912)
Sun Ra – Cluster of galaxies (1961-62)
Ant-Bee – The wrong at once (has gone) (1990)
Appletree Theatre – Nevertheless it was Italy (1967)
T.K. Ramamoorthy – Byag Maya Malava Gowla (1969)
Carlos Bica – Chão (2003)
Serge Gainsbourg – Baudelaire (1962)
SOLA – Yrsa requiem (2002)
Fruupp – Faced with Shekinah (1974)
Sunforest – Lady next door (1969)
Donovan – Celeste (1966)
Magmas programledare, berövad sin mikrofon, låter sig inte nedslås.
Har börjat pressa in så stora mängder musik, b-filmsrecensioner och Ricky Bruch-dikter i programmen, att jag inte hinner berätta vilken musik jag spelar. Ja, det är rentav så mycket kultur som vill tränga ihop sig inom en timmas snäva ramar, att jag ibland nödgas spela två låtar samtidigt. Då förstår ni hur jag har det.
Tillkämpad eller genuin hippiemystik råkade bli ett återkommande tema i denna sändning. Startskottet går redan i första låten, där Ramases — som tagit sitt namn efter den egyptiska gud han ansåg sig vara en reinkarnation av — lägger bort sitarerna och de framtida 10CC-medlemmarna från sitt debutalbum för att istället rocka loss, fjärrskådar-style.
Historien om den underbart enigmatiske, unike och hjärtskärande ärlige psych-croonern Arcesia tål ett helt eget inlägg, och bör väl få det endera dagen, alltmedan även The West Coast Pop Art Experimental Band kommer med förvånansvärt seriöst syftande musik för att ha haft 60-talets allra mest utstuderade och spexiga namn.
Bob Dileo, däremot, framstår som något som spottats ut av en PR-maskin för kontruktion av smart och hipp men ändå trall- och dansvänlig coolhet anno 1968 — en status som naturligtvis sönderfallit till Austin Powers-mässig prakttöntighet idag — och som om inte det vore nog, tycks sången hans vara en skamlös reklamdänga för skivbolagshypen ”The Bosstown Sound” (främsta produkter: Ultimate Spinach och Earth Opera). Ja, ni hör ju själva: en underbar låt, som sätter sig som ett plåster på hjärnan. Bara att kapitulera och sjunga med: ”a groovy kind of psychedelic rock’n'roll band in Boston …”
Men det bjuds förstås mer än bara psykedeliskt poserande. Vi har White Noise med sin klipp-och-klistra-electronica, Nic Jones med ännu ett hårt öde från den brittiska myllan samt ett spår från den i Magma ofta hyllade, i andra massmedia aldrig nämnda pastorala folkpsych-klassikern Alice Through the Looking Glass.
Arkiv B presenterar The Wild Women of Wongo och veckans Ricky är den tafatta limericken Grodyngel, 1973.
Spellista
Ramases – Glass top coffin (1975)
Henry Cow – Nine funerals of the citizen king (1973)
Alice Through the Looking Glass – Her Majesty Queen Alice (1969)
Squarepusher – Theme from Sprite (2006)
Sonic Mechatronik Arkestra – Feeding frenzy pt. II (2003)
Flying Lotus – Computer face/Pure being (2010)
White Noise – Here come the flies (1969)
Raymond Scott – Lightworks [instr.]
Arcesia – Leaf (1968)
Bob Dileo – Band in Boston (1968)
The West Coast Pop Art Experimental Band – A child’s guide to good and evil (1968)
Pentangle – Lyke wake dirge (1969)
James Blackshaw – The mirror speaks (2007) / Jakob Olausson – Silhouette V (2006)
Jaha, här sitter jag i höstmånens melankoliska sken och lyssnar till Sven Lindbergs På Rue de l’Amour, sorgset begrundande det faktum att Sverige har gått i gamla Europas fotspår. Högerpolitiken och dess vanliga motreaktion — den hatiska vulgärpopulismen — har bägge rönt framgångar och fört oss ännu en bit in på söndringens väg. (Det går dock fortfarande att rösta i Magmanesiens parlamentsval!)
Men som plåster på såren vill jag presentera den glada tilldragelsen att Magma, efter ett rekordlångt sommaruppehåll, äntligen är tillbaka, med en sändning fullpackad av ny, inte fullt så ny, skruvad, smäktande musik samt lite prat! Ännu en timma äkta ideell radjokultur bortom vett och sans ligger för dina fötter och öron! Magma är ett program för dig som inser, att tillvaron vore förbannat trist utan kulturblandning.
Spellista
Flying Lotus – Intro/A cosmic drama (2010)
Lars Hollmer – Piano de jugugte (1981)
Vox Vulgaris – La suite meurtrière (2003)
Cissokho System – Virokoto (2003)
Tim Buckley – Down by the borderline (1970)
Cressida – Lisa (1971)
Deerhoof – Apple bomb (2003)
Ahleuchatistas – Tentacle (2004)
Gunesh Ensemble – The oriental souvenir (1980)
Shankar/Jaikishan – 1956, 1957, 1958 (1959)
Groupe el Azhar – Mazal nesker mazal
Flying Lotus tillverkar något slags avant-hiphop med organisk feeling och kan t.ex. läsas om här. Om Cissokho System verkar som ett bekant namn för den trogne Magma-proselyten, är det för att jag omnämnde dem i min Urkult-krönika. Cressida respektive Gunesh Ensemble torde vara välbekanta vid det här laget; det ena ett sobert progrockband med Caravan-stuk utan något som helst ylande om drakar och demoner, det andra Turkmenska SSR:s vassaste och coolaste jazzrockband. Deerhoof fick jag mig rekommenderade av en arbetskamrat, och de hakas förtjänstfullt ihop med matterockarna Ahleuchatistas; de passivt aggressiva staccatona i mitten av deras låt kan jag liksom aldrig höra mig mätt på.
(Märk väl hur jag låter bli att, enligt rådande BLÅGGAR-mod, skriva ut alla bandnamn med fetstil. Jag litar nämligen på, att de begåvade lyssnarna är fullt kapabla att läsa och tolka en löpande text.)
Allra sist ligger en låt från den spännande samlingsskivan 1970′s Algerian Proto-Rai Underground, framförd av det högeligen groovy gänget ovan. Men den hejiga Bollywood-dängan strax innan, är så fantastisk att den förtjänar ett videoklipp:
P.S. Arkiv B fann ingen plats i denna sändning, eftersom det fanns så mycket musik att spela och även valet krävde sitt utrymme. D.S.
1970′s Algerian Proto-Rai Underground1970′s Algerian Proto-Rai Underground
Sent omsider, men med meteorologiskt sett perfekt tajming, bjuds nu sommarens definitiva Magma ut även till er utsocknes spisare. I Radio Eskilstuna ligger detta program och snurrar var söndag under sommaren, om jag förstått saken rätt, och väl är väl det, ty något nytt program blir det inte förrän sisådär i augusti.
Magma hyllar denna gång sommaren. Den milda, loja, bekymmersfria barndomssommaren. Lika lekfull, varm och lätt som en julibris vill detta program vara. För en timma glömmer vi alla bekymmer och svårmodigheter, all tyngd och svärta, och låter musiken ömsom sprattla i solen som en yster drake, ömsom flyta makligt fram som en Puhpinne i en ljummen bäck.
Men inte nog med det! Det råkade därtill falla sig så, att detta var den 100:e Magma-sändningen sedan starten! Som fotografiet ovan skvallrar om, firades denna tilldragelse värdigt med bistånd av Tiny Tim och en dvärgväxt munk i snabelskor. Utanför sändning, dock.
Spellista
The Free Design – Kites are fun (1967)
Chick Corea – What games shall we play today? (1972)
Musica Dispersa – Swani (1970)
Herbie Hancock – Speak like a child (1968)
Stan Getz & João Gilberto feat. Antonio Carlos Jobim – Corcovado (Quiet nights of quiet stars) (1963)
Mahavishnu Orchestra – Faith (1975)
Gualberto – Luz de Invierno
Jean Jacques Perrey – Passport to the future (1970)
Library Tapes – A summer beneath the trees (2008)
Pink Floyd – Cirrus Minor (1969)
Espers – Flowery noontide (2004)
Lars Hollmer – 180 sekunder hemma (1982)
Moondog & the London Saxophonic – Mother’s whistler (1994)
Magma är ett program som sänds kl. 18:30-19:30 varannan tisdag (udda veckor) i Radio Eskilstuna på frekvens 92,7. Jag länkar till programmen i mp3-format vartefter de sänds, och de finns tillgängliga för nerladdning i 30 dagar efter sändning.
Här recenseras gammal b-film och läses gammal b-poesi. Men här kringkastas främst musik av nördar, dårar och genier från 00-tal till 00-tal. Psykedeliskt, progressivt, experimentellt, udda, urspårat, töntigt, svängigt, ambitiöst, pretentiöst. Musik som vägrar finna sig till rätta i sakernas tillstånd.
Itunes-användare: Gå in på Avancerat -> Prenumerera på podcast..., klistra in denna länkadress.
Magmas programledare, producent, tekniker och disc-jockey är Robert Huselius. Magma kan nås via mejl: klaatu(at)gnarf(punkt)org
Magma tar också gärna emot lämpliga skivor för eterspelning samt recension i programmet och på blåggen. Adresseras till Robert Huselius, Byälvsvägen 105, 128 47 BAGARMOSSEN.
Publicerat av Robert Huselius 
Internationella kvinnodagen (8/3) hade varit utmärkt att uppmärksamma med ett program med musik enbart av kvinnor. Tyvärr hade sådant krävt att jag tänkt på saken längre i förväg och planerat därefter. Detta förstås eftersom våra könsroller ordnat det så, att större delen av all musik har skrivits, framförts och spelats in av män. Manligt kön var och är dessvärre norm i Magma. Att jag inte planerade ett renodlat kvinnoprogram i tid, kan nog delvis skyllas på att 8/3 låg mer än en vecka framåt, men kanske också på min egen könstillhörighet.
