2013-04-23: Ribban är lagd … högt

Inte för att förminska övriga medverkande, men någonstans i mitten av detta program förekommer en rykande färsk, dagsaktuell låt som undertecknad själv skrivit och framfört med otränad strupe och skorrande gitarr. Jag kallar den Kim, med tillägget ”inte Eminem-låten” för att vara tydlig.

Jag skulle vilja säga som John Lennon om Instant karma!, att jag skrev den vid frukost, spelade in den vid lunch och gav ut den till kvällsmaten, men tyvärr hade jag inte så lång tid på mig.

Nu är ribban lagd och tärningen kastad. Varje Magma bör hädanefter innehålla antingen en filmrecension, en lagom pretentiös essä, en novell eller ett stycke specialkomponerad musik. Vi får väl se hur det går med det.

Buldožer

Men nog om mig och mitt. Instant Composers Pool, bestående av bl.a. Han Bennink, tillhör de utvalda få som förstått vilken oslagbar slagkraft som finns i kombinationen avantgarde och humor. Det lär bli anledning att återkomma till dem. Dem hör vi efter de inledande tre nyanserna av jazz men före den brittiska garagepsykedelian och den franska dekadensen. Ett japanskt chindon-band framför arbetarrörelsens sång som det bör göras, åtminstone enligt Emma Goldman och mig: svängigt. The Ronettes svulstar på utan mått och sans. Ett smakprov från Ulvers bästa skiva hinns med, liksom ett stycke jugoslavisk dissidentrock ur Martin Kristensons fatabur och en låt av den avhoppade storbandssångaren, överårige hippien och Magma-favoriten Arcesia. Vi avslutar med en schlagertext som får en att tappa hakan.

Spellista

• Tonbruket [Dig it to the end] Le Var
• Duke Ellington and his Famous Orchestra [1932-1941] Sophisticated Lady
• Herbie Mann [Do The Bossa Nova with Herbie Mann] Blues Walk
• Instant Composers Pool [ICP] My Baby Has Gone to the Schouwburg
• The Factory [Path Through the Forest] Try a Little Sunshine
• Serge Gainsbourg [No. 4] Baudelaire
• The Ant-Bee [Lunar Muzik] Love is only sleeping
• Soul Flower Mononoke Summit – Internationale
• The Wedding Present [C86] This Boy Can Wait (A Bit Longer!)
• The Psychic Paramount [II] N5
• Camembert [Schnörgl Attahk] Le Meurtrier Volant
• Florence Foster Jenkins & Friends [Murder on the High Cs] Mozart / Queen Of The Night Aria
• Sam Amidon [I See the Sign] Pretty Fair Damsel
• Ulver [Shadows Of The Sun] What Happened?
• Robert Huselius – Kim (inte Eminem-låten)
• The Ronettes [Phil Spector: Back to Mono (1958-1969)] Paradise
• Memphis Jug Band [Flashbacks #1: Drug Songs] Cocaine Habit Blues
• Buldožer [Zabranjeno Plakatirati] Ne Brini, Mama
• Bobby Brown [The Enlightening Beam of Axonda] Goin’ On Through
• The Byrds [Fifth Dimension] Wild Mountain Thyme
• Arcesia [Reachin'] Soul Wings
• Nurse With Wound [Chance Meeting on a Dissecting Table of a Sewing Machine and an Umbrella] Blank Capsules of Embroidered Cellophane
• Gustaf Torrestad [Schlagerkavalkaden 5 - Från Frisco till Kap] Kvinnan och de fem världsdelarna

2012-11-20: Tjeckiska Zappa-fans och gammal cockneykomik

Medprogramledare i detta Magma är ingen mindre än Martin Kristenson, mångkunnig populärkulturforskare känd från Kapten Stofil och Nyhetsbyrån Stupido. Ja, så känd är han att han förärats en egen Wikipedia-artikel.

Förra sändningen berörde Slovenien, denna Tjeckoslovakien. I tal och musik följer vi de röda trådarna bakåt, från den i dagarna 23-årsjubilerande sammetsrevolutionen via den i år 35 år fyllda medborgarrättsrörelsen Charta 77 till 1968 års Pragvår, varur landets oerhört märkvärdiga, sedermera hårt förföljda och underjordiska rock- och avantgarde-scen emanerade.

I spetsen för denna rörelse gick Plastic People of the Universe, som naturligtvis tog sitt namn från en låt av Mothers of Invention, men även var svårt influerade av The Fugs och The Velvet Underground — och att det fanns någon bakom järnridån som år 1968 ens kände dessa band till namnet är förstås häpnadsväckande nog i sig, men så är ju tjeckerna också ett märkligt kulturfolk.

Charta 77 uppstod som en direkt följd av att Plastic People-medlemmar fängslats för ”organiserat fridstörande”. En av dess ledande aktivister, poeten Václav Havel, försökte, strax efter att han tolv år senare blivit vald till Tjeckiens president, sluta cirkeln genom att utse sin vän Frank Zappa till regeringsrådgivare inom kultur — något som, pikant nog, USA:s administration satte stopp för. Men ideologisk påtryckning och repression har förstås aldrig varit förbehållet diktaturerna; som Reinfeldt sade, får vi inte hemfalla åt ”digitalt betraktelsesätt” …

Läs mer om Plastic People of the Universe och den tjeckoslovakiska underjordiska rockscenen här. Men vill ni höra den rafflande historien om hur Eva Pilarová anklagades av regimen för att ha urinerat från en balkong, får ni allt:

Då får ni även höra lite tysk zenprogg, twee-pop från Singapore, ett stycke Bollywood-synt och tre förnämliga smakprov ur Martins music hall-samling (som i just detta fall råkar smälta ihop med järnridåtemat) samt uppmärksamma Sven Lindbergs födelsedag och att Magmas födelseort Eskilstuna också är värt en melodi mitt i allt detta kosmopolitiska.

Spellista

• The Plastic People of the Universe [Egon Bondy's Happy Hearts Club Banned (1974-1975)] Dvacet
• Jim Čert – The Crow
• Dzyan [Dzyan] Emptiness
• The Plastic People of the Universe [Egon Bondy's Happy Hearts Club Banned (1974-1975)] Ranní ptáce
• Buldožer [Rastemo (Single)] Svaki èovjek ima svoj blues
• Linda Yong and the Silvertones [Singapore A-Go-Go Vol. 1] Congrats, Congrats
• Grails [Doomsdayer's Holiday] X-Contaminators
• Eva Pilarová – Oliver Twist
• Towa Carson, Peter Himmelstrand & Tjocka Släkten – Eskilstuna är värd en melodi
• Iva Bittová – ?
• Polar Bear [Peepers] Drunken pharoah
• (Filmmusik) [India Vision] Title music (The burning train – 1979)
• Ananda Shankar [Ananda Shankar And His Music] Back Home
• Gus Elen – ‘Arf a pint o’ ale
• Sam Mayo – Things are worse in Russia
• Flanagan & Allen – On the other side of town
• Sven Lindberg – På Rue de l’Amour

The neon meate dream of an octafish is over

Den 17 december dog Don Van Vliet, alias Captain Beefheart, av sviterna från ms. En av rockmusikens verkliga särlingar är borta från sinnevärlden.

Ifall det inte varit för de lyckliga omständigheter som gav honom en skivkarriär, nämligen den gamla vänskapen med Frank Zappa (vars 70-årsdag förresten uppmärksammas i P2:s Kalejdoskop snart), föreställer jag mig att hans liv hade artat sig ungefär likadant ändå. Beefheart just wasn’t made for these times, som en annan djupt betydelsefull popfigur skaldade.

I vårt samhälle, som ironiskt nog vill kalla sig individualistiskt, finns det människor som är alltför individuella för att kunna falla in i den förväntade gåsmarschen genom skola och arbetsliv. De kan antingen gå under eller finna en nisch som älskvärda kufar, likt Don Van Vliet sittande i öknen med sitt måleri, som faktiskt var hans huvudsakliga gebit — han lade musiken på hyllan redan 1982. Hos Letterman känns han som en pensionerad brevbärare och hobbykonstnär som sätter sig bredvid dig på bussen; han är fryntlig och gentlemannamässig, men svår att få verklig kontakt med, han tycks vara i besittning av en ohämmad fantasi och skulle antagligen blivit belagd med diagnos om han vore ung idag.

Det är ett vittnesbörd om vår kulturs torftighet och fantasilöshet, att vi inte kan tolerera avvikelser utan att kalla dem personlighetsstörningar, och även att vi alltjämt tycker det är märkvärdigt när någon åstadkommer något stort utan att vara formellt skolad. Men för verkligt nyskapande och nytänkande är väl utbildningsmaskineriet snarast en hämsko. Go to the library and EDUCATE YOURSELF if you’ve got any guts, skrev nämnde Zappa 1966.

Vid denna tid hankade sig den genuint oskolade Beefheart ännu fram på danshaken med sitt någotsånär konventionella bluesrockkapell The Magic Band, och 1967 års Safe as milk var, ehuru hyfsat utflippad, ett klent varsel om vad som komma skulle. Men där finner vi också Kaptenens allra mest konventionellt vackra låt (här kongenialt bildsatt med klipp från Dr Caligari):

I centrum för Captain Beefhearts skivproduktion står förstås Trout mask replica (skandalöst nog ej tillgänglig på Spotify!) från 1969. Denna explosion av råbarkad, anarkistisk, lekfull dada-blues sände chockvågor som resonerade genom amerikansk punk, no wave och varjehanda experimentrock — Tom Waits hade förstås inte varit mer än en fluglort utan den.

Därefter tycker jag att han började upprepa sig, liksom måla in sig i sitt eget lilla trygga musikaliska hörn, och för mycket av nasalt rytande pratsång till habilt stompkomp får även mig att byta kanal. Kanske var han rentav själv av samma åsikt, och valde därför att lämna musiken?

Men 1969 stod hans stjärna i zenit — låt mig exemplifiera med min favorit bland oförmodade möten mellan frijazzsymaskiner och absurdistparaplyn på bluesoperationsbord:

TILLÄGG: Läs även Universum Nolls fina dödsruna.

10-09-14: Tillbaka med klämmiga kulturkrockar!

Jaha, här sitter jag i höstmånens melankoliska sken och lyssnar till Sven Lindbergs På Rue de l’Amour, sorgset begrundande det faktum att Sverige har gått i gamla Europas fotspår. Högerpolitiken och dess vanliga motreaktion — den hatiska vulgärpopulismen — har bägge rönt framgångar och fört oss ännu en bit in på söndringens väg. (Det går dock fortfarande att rösta i Magmanesiens parlamentsval!)

Men som plåster på såren vill jag presentera den glada tilldragelsen att Magma, efter ett rekordlångt sommaruppehåll, äntligen är tillbaka, med en sändning fullpackad av ny, inte fullt så ny, skruvad, smäktande musik samt lite prat! Ännu en timma äkta ideell radjokultur bortom vett och sans ligger för dina fötter och öron! Magma är ett program för dig som inser, att tillvaron vore förbannat trist utan kulturblandning.

Spellista

• Flying Lotus – Intro/A cosmic drama (2010)
• Lars Hollmer – Piano de jugugte (1981)
• Vox Vulgaris – La suite meurtrière (2003)
• Cissokho System – Virokoto (2003)
• Tim Buckley – Down by the borderline (1970)
• Cressida – Lisa (1971)
• Deerhoof – Apple bomb (2003)
• Ahleuchatistas – Tentacle (2004)
• Gunesh Ensemble – The oriental souvenir (1980)
• Shankar/Jaikishan – 1956, 1957, 1958 (1959)
• Groupe el Azhar – Mazal nesker mazal

Flying Lotus tillverkar något slags avant-hiphop med organisk feeling och kan t.ex. läsas om här. Om Cissokho System verkar som ett bekant namn för den trogne Magma-proselyten, är det för att jag omnämnde dem i min Urkult-krönika. Cressida respektive Gunesh Ensemble torde vara välbekanta vid det här laget; det ena ett sobert progrockband med Caravan-stuk utan något som helst ylande om drakar och demoner, det andra Turkmenska SSR:s vassaste och coolaste jazzrockband. Deerhoof fick jag mig rekommenderade av en arbetskamrat, och de hakas förtjänstfullt ihop med matterockarna Ahleuchatistas; de passivt aggressiva staccatona i mitten av deras låt kan jag liksom aldrig höra mig mätt på.

(Märk väl hur jag låter bli att, enligt rådande BLÅGGAR-mod, skriva ut alla bandnamn med fetstil. Jag litar nämligen på, att de begåvade lyssnarna är fullt kapabla att läsa och tolka en löpande text.)

Allra sist ligger en låt från den spännande samlingsskivan 1970′s Algerian Proto-Rai Underground, framförd av det högeligen groovy gänget ovan. Men den hejiga Bollywood-dängan strax innan, är så fantastisk att den förtjänar ett videoklipp:

P.S. Arkiv B fann ingen plats i denna sändning, eftersom det fanns så mycket musik att spela och även valet krävde sitt utrymme. D.S.

1970′s Algerian Proto-Rai Underground1970′s Algerian Proto-Rai Underground

Magma [2008-05-22]

Magma inledde denna gång, enligt modell från flera andra program i Radio Eskilstuna, seden att uppmärksamma aktuella födelsedagar i musikalisk form. Tyvärr fyllde ingen större musikalisk hjälte år på själva sändningsdagen, som emellertid var 113-årsdagen för sedvänjan att vid glamorösa fester låta en lättklädd kvinna hoppa upp ur en tårta, något som jag dessvärre glömde nämna i programmet (källa: Stupido).

De bemärkelsedagar som musiksattes voro: Rick Wakeman och Mark Mothersbaugh (Devo), 18 maj; Ho Chi Minh och Pete Townshend, 19 maj; Sun Ra, 22 maj; Robert Moog, 23 maj; Moondog, 26 maj samt Danny Elfman (Oingo Boingo) och Iannis Xenakis, 29 maj.

Nyheten att jag kanske kommer att börja eftersöka en bisittare eller andra programledare kvarstår i sin nämnda form. D.v.s. jag kanske ska det.

Spellista

• The Who – Armenia City in the Sky (1967)
• Devo – Gut Feeling/Slap Your Mammy (1978)
• Oingo Boingo – Perfect System (1981)
• Rick Wakeman – Catherine of Aragon (1973)
• Jean Jacques Perrey – E. V. A. (1970)
• Moondog – Coffee Beans (1971)
• Sun Ra – Rocket Number Nine (1972)
• Knutna Nävar – Ho Chi Minh (1973)
• Iannis Xenakis – Hibiki-Hana-Ma [utdrag] (1970)
• Univers Zero – Bonjour chez vous (1981)
• Miriodor – Pyramide (2005)
• Robert Wyatt – Little Red Riding Hood Hit the Road (1974)
• Ars Nova – Automatic Love (1968)