2012-03-27: ”Min mun är en köttig massa av rött”

Jag ligger med karlar och väser ”din djävul”
Min självständighet är en högklackad stövel

Mitt uppe i den officiella magmanesiska kvinnomånaden (se förra programmet), nåddes jag av tips om Fillie Lyckows LP från 1976, som för övrigt finns på Spotify. Alla som begripit det allra minsta om Magma förstår, att en sång som heter Psykedelisk tango och handlar om en blaserad, sexuellt utlevande primadonna, får nackhåren att resa sig på denne programledare av pur förväntan. Och vilken låt sedan! Vilken magnifik prick över i för ett kvinnoseparatistiskt Magma!

Dock måtte detta i bli så prickbemängt, att det ser ut som om det blivit kulsprutebeskjutet. För kult- och sunkadelica-klientelet är detta program ett veritabelt partaj. Bara se på spellistan! Kambodja-pop, John Waters-skådisar, hemkörd rymdjazz, nakna badnymfer, finlandssvenska Beatles-uttolkare och gapiga hemmafruar. Alltihop interfolierat med några av våra största rockpoeter och avantgardister.

På outsiderjazzens vingar bortom månen -- the only way to travel!

(För nytillkomna lyssnare behöver det kanske förtydligas, att syftet med detta frosseri i tondövhet, inkompetens och allsköns avvikelser inte är att göra narr av kvinnors musikalitet. Magma är, bland mycket annat, ett forum för flugighetens främjande och bisarreriets bevarande, besatt av äkta kärlek till det excentriska. Se min gamla text om begreppet ”kult”.)

Talar till kidsen på Allers vis.

Apropå Mrs Miller. På ett övertydligt och nästan lite läbbigt vis hårdmarknadsförde man henne som den arketypiska äppelpajbakande, rundnätta hemmafrun, som bara råkat trilla in i show business med en röst värd att dö för att slippa höra. Hon skulle på så vis vara motsatsen till den mystiska, exotiska inkaprinsessan, oktavernas härskarinna Yma Sumac, om vilken det förstås gick rykten om att hon i själva verket var en vanlig hemmafru vid namn Amy Camus (get it?). Ja, musikbranschen är förvisso full av geschäft, och man vet snart varken ut eller in. Jag lanserar härmed hypotesen att Mrs Miller i själva verket var en albinodrottning från en huvudjägarstam på Nya Guinea, och att hennes egentliga namn var Srm Rellim.

Och så får jag väl lov att påminna om Anna-Lisa Ingemansons framträdande i Bättre sett än aldrig.

Spellista

• Ros Sereysothea [Cambodian Rocks] Jam 10 Kai Thiet ”Wait 10 More Months”
• Sunforest [Sound Of Sunforest] Bonny River
• Mrs Miller [Mrs Miller's Greatest Hits] Let’s hang on
• Fillie Lyckow [I spegeln: Fillie Lyckow tolkar gladsorgsna visor av Marja Entrich] Psykedelisk tango
• Edith Massey [The Rhino Brothers present the world's worst records!] Big girls don’t cry
• Pina y Sus Estrellas [Back to Peru - The Most Complete Compilation of Peruvian Underground 64-74] Los Extraños
• Lucia Pamela [Into Outer Space With Lucia Pamela] Flip Flop Fly
• Laila Kinnunen – En helt vanlig dag
• Nico [The End] You forgot to answer
• Patti Smith [Horses] Birdland
• Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Mien
• Saturday’s Photograph [Fading Yellow Vol. 3: 22 Shiny Jewels of US Pop-Sike & Other Delights] Gentle Lovin” San Francisco Man
• She Trinity [Psychedelic Archaeology Volume 2] Climb That Tree
• The Carter Family [Anthology Of American Folk Music (Edited By Harry Smith)] Single Girl, Married Girl
• Anna-Lisa Ingemanson – Stockholm, Nordens Venedig
• Leena Skoog – Svaret på Rosen
• Ikue Mori [Hex Kitchen] Woke Up Aghast
• The Shaggs [Songs in the Key of Z Vol. 1] Philosophy of the World

2012-03-13: Mars, den magmanesiska kvinnomånaden

Att mars är en magmanesisk månad hörs ju nästan på namnet, om man kisar lite med öronen. Att det var en magmanesisk kvinnomånad, var det kanske färre som visste. Men så är det.

Musikens värld har genom historien varit helt absurt mansdominerad. Den är det förstås fortfarande, även om könsbarriärerna sakta har börjat luckras upp under de senaste decennierna. En logisk följd härav är att den mesta bra musik som skrivits och spelats in, har gjorts så av män. Ett folkbildande kultmagasin, med kvalitet och originalitet som främsta ledstjärnor, blir således gärna mansdominerat. Inte på grund av ett undervärderande av kvinnors skapande, utan som en följd av den svåra underrepresentationen på utbudssidan.

Men, som den ökände filosofen Magmo Marx sade: Magmas roll skall icke blott vara att beskriva musikvärlden, utan att förändra den.

Eftersom jag blev så beklämd av mitt eget sätt att uppmärksamma kvinnodagen men ändå spela musik nästan enbart av män, bestämde jag att nästa program banne mig skulle bli kvinnoseparatistiskt (med undantag för programledaren och Arthur Brown, som i vanlig ordning skriker igång programmet; det har dessvärre inte blivit av att spela in någon kvinna som gastar att hon är ”the goddess of hellfire” …). All musik skulle vara skriven och/eller framförd av kvinnor. Endast i lysande undantagsfall (läs: Nahid Akhtar) kunde en ensam sångerska framför en förmodat mansdominerad orkester godtas.

Sagt och gjort. Lyss till det första Magmat befolkat enbart av kvinnliga nördar, dårar och genier! Bär det som den sista droppen vatten! Ta dess existens och utsökta kvalitet som ett kvitto på den mänskliga kreativitetens universalitet, och dess karaktär av undantag som en påminnelse om kvinnans underordning. Hör dessutom programledaren ta bladet från munnen och yppa förbjudna sanningar om en viss sönderdaltad folkgrupp. Och glöm inte att om kvinnan vägrade ta emot mannens säd i sextio år, skulle Magma dö ut!

Någon gång ska jag utveckla mina tankar om kvotering. Jag tror de går ut på att kvotering av ändliga resurser är reservationslöst försvarbart endast om det kan göras troligt att personer i den inkvoterade gruppen har varit förfördelade just i kraft av sin grupptillhörighet. I annat fall är kanske synliggörande-strategier à la Rättviseförmedlingen att föredra. Men just här är det inte fråga om att någon tillåts ta plats på någon annans bekostnad. Programmet rymmer visserligen bara en timma åt gången, men Magma kommer ju att hålla på för evigt.

En oacceptabel mängd bra musik fick inte plats, varför den magmanesiska politbyrån avgjorde att även nästa program, vilket sänds 27 mars, skulle vigas åt spinnsidan. Detta är bakgrunden till att mars utsågs till den magmanesiska kvinnomånaden.

Spellista

• Lise-Lotte Norelius [In sea] Bleed
• Alice Coltrane with Strings [The Music of Alice Coltrane: Astral Meditations] Galaxy Around Oldumare
• Festival [Come, arrow, come!] Fair and True
• Anita Livstrand [Music in Sweden 7] Didjeridoo-kulning
• Kali Bahlu [Takes the forest children on a journey of cosmic remembrance] Cosmic remembrance
• Rituals of the Drukpa Order from Thimphu and Punakha [Tibetan Buddhits rites from the monasteries of Bhutan] Rite to cure disease, chanted by nuns
• Ikue Mori [Myrninerest] Espresso Bongo
• Sofia Gubaidulina [Johannes-Passion] Intermedium
• Gloria Balsam [The Rhino Brothers present: The world's worst records vol. 1] Fluffy
• Sheila Chandra ['This sentence is true' (The previous sentence is false)] Sentence
• Nico [The marble index] Julius Ceasar (Memento Hodie)
• Maja S. K. Ratkje [River Mouth Echoes] Wintergarden
• The Space Lady [Out in Space] Born To Be Wild
• Congress-Woman Malinda Jackson Parker [Songs in the key of Z vol. 1]  Cousin Mosquito #1
• Gloria Coates [Works] Symfoni nr. 15, sats II
• Joanna Newsom [Have one on me] No provenance
• Marilyn Mazur [Elixir] Orientales
• Extradition [Hush] A water song
• Laurie Anderson [Mister Heartbreak] Blue lagoon
• Alva [Slattery for Ungdom] Sharch of Tearry
• Nazir Ali feat Nahid Akhtar [The Sound of Wonder] Society Girl
• Lal Waterson [Never the same: leave-taking from the British folk revival 1970-1977] Never the same
• Josephine Foster & the Supposed [All the Leaves Are Gone] All the Leaves Are Gone
• (Okänd) [Cambodian Rocks] (Spår 9)

Malinda Jackson Parker -- nobody's cousin!

2011-11-25: Hallåviin!

Tillägg 30/10: Nu ska spisa-länken fungera också …

Tillägg 2/11: Har rättat rättelsen om Icoro nedan. Hade visst rätt från början.

Ett visst audiokaos blev resultatet då jag satte ihop detta första program med min egen HEM-RADIO-STUDIO. Lite som ett barn med en ny leksak kunde jag inte hålla fingrarna i styr och låta låtarna löpa ostört. Denna studio kan ni skåda i sin fulla prakt här:

Detta är också den bild, där jag kommer ut som Morrissey-fan. Jag står orubbligt fast vid varje människas rätt till självömkan och opposition mot de olidliga ”ryck upp dig”-körerna! Men skit i det nu — det är ju programmet ni är här för:

(Det ska sägas, att Anders Nästén visst är huvudupphovsman till det fådda Icoro-album jag refererar till i programmet, precis som jag mycket riktigt säger till en början. Alla andra uppgifter i ämnet som kommit från min mun och dator, är att betrakta som ren desinformation.)

Nåväl — stora delar av detta program roterar kring en stundande nysvensk högtid. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: alla helger som präglas av skräck, blod och död måste bejakas, hur kommersialiserade de än vara månde. Det blev ett bisarrt skräckkollage i magmanesisk anda.

Spellista

• The Moontrekkers – Night of the vampire
• Spike Jones – I was a teenage brain surgeon
• Fantômas – The Godfather
• Roky Erickson – Night of the vampire
• Fantômas – Rosemary’s baby
• To Rococo Rot – She loves animals
• P C Kent – After dark
• John Leach (Muzik-Makers) – Courtly revels
• Rolf Martinsson – Open mind
• Kvartetten som sprängde – På en sten
• Forest – Autumn childhood
• Fernn Jenkins (Jaye Pauley) – Letter to Elvis
• Laila Kinnunen – En helt vanlig dag
• XTC – 1000 umbrellas
• Evariste – Wo i nee
• Icoro – Mass quality music (intro) / Behave I
• Le dogme des 6 jours – Passing strange

Får väl tacka David Nessle för det påpassliga pekandet på Laila Kinnunen. Att det fortfarande fanns finlandssvenska Beatles-covers med text på mellanstadienivå därute för mig att upptäcka, inger hopp för framtiden.

Och då ska vi inte tala om det faktum att Evariste ända tills nu undgått mitt sökarljus. ”Frankrikes Kim Fowley” kallas han här. Jag vet inte om denna video ska tas som lite blåögt skoj eller högsta självironi. Jag vet bara att det skulle krävas en antropologisk magisteruppsats för att förklara denne mans frisyr.

P.S. Snart tajm för vänsterprassel med P2 igen. Håll utkik. D.S.

Magma [10-06-23] Fyller 100 och firar med sommarens ledmotiv!

Sent omsider, men med meteorologiskt sett perfekt tajming, bjuds nu sommarens definitiva Magma ut även till er utsocknes spisare. I Radio Eskilstuna ligger detta program och snurrar var söndag under sommaren, om jag förstått saken rätt, och väl är väl det, ty något nytt program blir det inte förrän sisådär i augusti.

Magma hyllar denna gång sommaren. Den milda, loja, bekymmersfria barndomssommaren. Lika lekfull, varm och lätt som en julibris vill detta program vara. För en timma glömmer vi alla bekymmer och svårmodigheter, all tyngd och svärta, och låter musiken ömsom sprattla i solen som en yster drake, ömsom flyta makligt fram som en Puhpinne i en ljummen bäck.

Men inte nog med det! Det råkade därtill falla sig så, att detta var den 100:e Magma-sändningen sedan starten! Som fotografiet ovan skvallrar om, firades denna tilldragelse värdigt med bistånd av Tiny Tim och en dvärgväxt munk i snabelskor. Utanför sändning, dock.

Spellista

• The Free Design – Kites are fun (1967)
• Chick Corea – What games shall we play today? (1972)
• Musica Dispersa – Swani (1970)
• Herbie Hancock – Speak like a child (1968)
• Stan Getz & João Gilberto feat. Antonio Carlos Jobim – Corcovado (Quiet nights of quiet stars) (1963)
• Mahavishnu Orchestra – Faith (1975)
• Gualberto – Luz de Invierno
• Jean Jacques Perrey – Passport to the future (1970)
• Library Tapes – A summer beneath the trees (2008)
• Pink Floyd – Cirrus Minor (1969)
• Espers – Flowery noontide (2004)
• Lars Hollmer – 180 sekunder hemma (1982)
• Moondog & the London Saxophonic – Mother’s whistler (1994)
• Shugo Tokumaru – Green rain (2007)
• Van Dyke Parks – Palm Desert (1968)
• Os Mutantes – Le premier bonheur du jour (1968)

Magma [10-03-16] En hyllning till pi!

14 mars inföll den officiella pi-dagen, varför det folkbildande kultmagasinet Magma (ja, det ska heta så nu) denna gång helt och hållet tillägnades förhållandet mellan en cirkels radie och omkrets. Vi tror nämligen att bägge hjärnhalvorna måste stimuleras om lärdomar ska sätta sig riktigt djupt, och tog därför som vår plikt att förläna er, ädla lyssnare och lyssnerskor, en känsla för detta vårt mest älskade irrationella tal. Sålunda är alla låtar som spelas i denna sändning precis 3:14 långa.

Även det nytraditionella inslaget Veckans Ricky (nu med egen, klämmig vinjett!) gick i någotsånär cirkulärt tema; ehuru dikten som lästes inte innehöll några runda ord, hette den ändå Cirkelsammelsurium.

Cirklarna rubbades inte ens under det smått kaotiska premiärtelefonsamtalet med Lars Yngve från Nya Upplagan, där de nämligen infann sig i form av rundgångstjut. Så ni ser: allt har en mening (med vilket jag som vanligt menar: allt kan tillskrivas en mening i efterhand)! Lars fick breda ut sig om sin märkliga gratistidning, vilket inte är mer än rätt efter att jag fick orera fritt om ett dunderobskyrt brittiskt folkrockband i just denna publikation.

Spellista

• The Mandrake Paddlesteamer – Strange Walking Man (1969)
• Gryphon – Kemp’s Jig (1972)
• Mats & Morgan – Igloo (2001)
• Tuesday – Sewing Machine (1972)
• Özdemir Erdogan ve Orkestrasi – Uzun Ince Bir Yoldayim (1976)
• The Monochrome Set – The Strange Boutique (1980)
• Tim Hecker – Chimeras (2006)
• Dick Clark – Open Letter to the Older Generation (1967)
• Edgard Varèse – Déserts: 2nd Interpolation
• Bruce Haack – Incantation (1970)
• Air France – Beach Party (2006)
• The Status Quo – Black Veils of Melancholy (1968)

Magma [10-01-19] Best of 00-talet del 2

Vi (eller rättare jag, Kenneth befann sig på möte) fortsatte den inslagna exkursionen i 00-talsträsket och fler förnämliga album från det förlupna decenniet passerade raskt revy. Från köttig resp. luftig elektronika till dödsfolk och skräckfilmsmetal.

Lyssna även på förra delen samt läs min genomgång av några av 00-talets bästa skivor, och gör mig sedan en tjänst: motargumentera med emfas så fort någon slentriangnäller om att det ”inte görs någon bra musik nuförtiden” el. dyl. Både du och jag vet att det är lättjans och okunnighetens röst som talar. Det görs hur mycket bra musik som helst, men man måste leta upp den själv. Och möjligheterna därtill har aldrig varit större.

Spellista

• Beachwood Sparks – Confusion Is Nothing New (2001)
• The Avalanches – Frontier Psychiatrist (2000)
• Matmos – Solo Buttons for Joe Meek (2006)
• Hans Appelqvist – ”För mig är det inte verkligt” (2006)
• Six Organs of Admittance – Black Wall (2006)
• Wovenhand – Swedish Purse (2006)
• Espers – Travel Mountains (2004)
• Four Tet – Slow Jam (2003)
• Air – Run (2004)
• Robert Wyatt – Insensatez (2003)
• Field Music – Give It Lose It Take It (2007)
• Fantômas – One Step Beyond (2001)
• Antony and the Johnsons – Bird Guhl (2005)

Robert Wyatt till vänster.

Magma [10-01-05] Best of 00-talet del 1

Läs även Magmas klatschiga decenniegenomgång, med både bilder och Spotify-länkar, här!

… Åkej, nu när du gjort det, behöver jag inte ödsla så många ord på vad denna sändning handlade om. Helt enkelt en kavalkad av några av 00-talets bästa album enligt Magma. Som titeln antyder finns mer att hämta ur den källan, så vänta er en uppföljare!

Spellista

• Of Montreal – Heimdalsgate Like a Promethean Curse (2007)
• The Decemberists – The Hazards of Love 3 (Revenge!)/The Wanting Comes in Waves (Reprise) (2009)
• Morrissey – The Youngest Was the Most Loved (2006)
• Sparks – How Do I Get to Carnegie Hall? (2002)
• Final Fantasy – He Poos Clouds (2006)
• Jóhann Jóhannsson – The Sun’s Gone Dim and the Sky’s Turned Black (2006)
• Paddy McAloon – Sleeping Rough (2003)
• A Hawk and a Hacksaw – In the River (2006)
• Panda Bear – Take Pills (2007)
• Joanna Newsom – Emily (2006)

Bonusmaterial

Fantastisk video till Of Montreals bästa låt!

Magma [2009-07-28] Blommor

Ett besök i en handelsträdgård gav uppslaget till denna sändnings tema. I en årstid då bäckar kvillar, ystra bin befruktar kyska tulpaner och massmedia går på tomgång, vill man att musiken ska bära en iväg genom de ljumma kvällsskyarna på flygande tonmattor av ejderdun. Vårens nervösa, rastlösa savstignings- och knoppsprickningsmusik är ett minne blott och höstens bitterljuvt melankoliska toner ligger ännu framför oss; nu är tiden inne för att till skogsdoftande flöjtackompanjemang besjunga rogivande rosor och kravlösa krysantemer.

Spellista

• A Walk on the Moon (från skivan ”Journey to the Moon”, 1969)
• Jefferson Handkerchief – I’m Allergic to Flowers (1967)
• Baris Manço & Kaygisizlar – Flower of Love (1968)
• Ananda Shankar – Snow Flower (1970)
• Tiny Tim/Nick Lucas – Tip-Toe Thru” the Tulips With Me (1968/1929)
• John Williams – Flowers in Your Hair (1967)
• Colin Blunstone – Misty Roses (1971) / Lisbeth Bodin – I min lilla värld av blommor (1945)
• Moorpark Intersection – I Think I’ll Just Go & Find Me a Flower (1968)
• The Nice – Flower King of Flies (1967)
• The Holy Mackerel – Wildflowers (1968)
• Giles, Giles & Fripp – She Is Loaded (1968)
• Chico Buarque & Milton Nascime – Calice (1978)
• The Sun Also Rises – Flowers (1970)
• Scrugg – Lavender Popcorn (1968)
• The Zodiac – Leo, the Lord of Lights (1967)

P.S. Blomstertemat ser ut att behöva utsträckas även till nästa sändning; glömde ju alldeles bort Arne Qvicks Rosen. Tänkte redan nu låta er se hans framträdande i Åsa-Nisse i rekordform från 1969, men denna kulturhistoriska urscen tycks ha gått Youtube-generationen helt förbi.

P.P.S. Ovan nämnde John Williams är, av allt att döma, inte densamme som musiksatte Stjärnornas krig m.fl.

Magma [2009-05-19] Komik – andra sommaren

En uppföljare, så att säga, till förra sändningen; liksom de flesta dylika en aning sämre, men ni får åtminstone höra den barnförbjudna historien om Kinko the Clown (på svenska: Pellejönsen Pervo) och spetsa öronen (i dubbel bemärkelse) när Magma ikläder sig aktualitetsmagasinets hamn och kastar sig handlöst mot Star Treks shakespeareanska rumtidsväv. Jag måste även göra er uppmärksamma på den kanske mest lyckosamma realtidsmixen i Magmas historia, nämligen den mellan Central High School Cafeteria Band och Kim Fowley. Och mycket mer. Ja, ni hör själva; ”sämre” betyder här inte ”dåligt” utan bara ”något mindre vansinnigt”.

Och så var det tävlingen: Vem gjorde originalversionen av Let’s Hang On, som vi här hör tolkad av Mrs Miller? Först öppnade rätta svar renderar en önskelåt.

Spellista

• William Shatner – Mr. Tambourine Man (1968)
• Elsa Popping and Her Pixieland Band – Beer Barrel Polka (1959)
• Attack of the Killer Tomatoes [ledmotiv] (1978)
• The Bonzo Dog Band – My Pink Half of the Drainpipe (1968)
• Gerrard Kennedy – I Am an Island/Searching (1972)
• The Central High School Cafeteria Band – First Rhapsody for Knives, Forks & Spoons
• Religion for Retarded – Lesson 13
• Bruce Haack – Motorcycle Ride (1968)
• Leonard Nimoy – Highly Illogical (1968)
• The Beatles – You Know My Name (Look Up the Number) (1970)
• Tiny Tim – Ever Since You Told Me That You Love Me (I’m a Nut) (1968)
• Brute Force – King of Fuh (1969)
• Pastor John Rydgren – Hippy Version of the 23rd Psalm
• Virgin Child of the Universe [song-poem]
• Mrs Miller – Let’s Hang On (1966)
• Ogden Edsl – Kinko the Clown (1979)
• Dean Elliott – The Lonesome Road (1962)
• The Central High School Cafeteria Band – First Rhapsody for Knives, Forks & Spoons / Incredible Kim Fowley – Young America Saturday Night
• Napoleon XIV – Split Level Head (1966)
• Jean Jacques Perrey – Gossipo Perpetuo (1970)
• Albert Kuvezin and Yat-Kha – Man Machine (2005)

Magma [2009-05-05] Komik, kap. 1

Hör humor hemma i musiken, undrade Frank Zappa, och bara för att sätta ribban vederbörligt lågt besvarar Magma denna uppenbart retoriska fråga med ett rungande JA. Vi presenterar här en timma prima komikmusik i folkbildningens tjänst, och som framgår av titeln står sannolikt en till att vänta.

Hör Gloria Balsam yla fram sirapssliskiga barndomsminnen med en röst som får blodet att isa i ådrorna och en uppriktighet som får hjärtat att smälta (varpå blodcirkulationen väl torde återgå till det normala?!)! Hör Curt Jalmo hylla en kraxande rockdrottning i det kanske mest pretentiösa stycke musik som spelats in på det svenska språket! Hör Shooby Taylor spela saxofon på sina stämband! Hör Badrumssångaren en enda gång och få sedan aldrig refrängen ur huvudet! Hör Bollywood ta till sig rockidiomet! Allt detta och mycket, mycket mer förlänas dig, högvälborne spisare, exakt här:

• Grafofoninstitutet – Mitt namn är grafofonen (1899)
• Temple City Kazoo Orchestra – 2001 sprach Kazoostra (1978)
• Åke Sandin – Förlorad i toner (1968)
• Shooby Taylor, the Human Horn – Stout-Hearted Men
• Dr Jekyll & Sister Hyde [trailer] (1971)
• Kishore Kumar – Eena Meena Deeka (1957)
• Anna-Lisa Ingemansson – Nordens Venedig
• Gloria Balsam – Fluffy (1979)
• Barnes & Barnes – Party in My Pants (1980)
• Godley & Creme – Welcome to Breakfast Television (1982)
• Curt Jalmo – Janis Joplin (1972)
• Jean Jacques Perrey – Gossipo Perpetuo (1970)
• Yanne Sundin – Badrumssångaren
• Tom Lehrer – The Vatican Rag (1965)
• Kanui & Lula – Tomi, Tomi
• Congress-Woman Malinda Jackson Parker – Cousin Mosquito #1 (1967-68?)
• Harry Burgess – Chicago Policeman
• Glasblåsarna – Södertälje (1964?)
• Spike Jones and His City Slickers – Holiday for Strings (1944)

Bonusmaterial

Gloria Balsam framför sitt örhänge Fluffy med en inlevelse som dagens tvålfagra Idol-nollor och bildsköna schlagerlollor bara kan drömma om. Lägg märke till hur hennes röst under sångens lopp stegrar i styrka från styv kuling till nära nog orkan. Den som inte blir rörd i någon minsta liten hjärtegrop av att se detta, förtjänar inte att lyssna på Magma.